12/8 2014 Portugal – dag 2

Det finns en replik i filmen Det Stora Blå som går något stil med ’Sometimes the sea doesn’t  want you’.  Det var Jaques Mayole som sa det till Enzo när Enzo inte lyckades dyka så djupt som han tänk sig och skyllde på det ena och det andra. Det var den replik som kom till mig när vi promenerade hem från eftermiddagspasset i strilande regn. Idag har havet kräkts tång på oss och kastat upp oss på stranden…

Vaknade i morse efter en natt under ett rosa lapptäcke i stenhård docksäng. Hade väl sovit okej, i alla fall då jag fått in öronpropparna. Det var mulet och lite trist ute och det verkade rätt vindstilla. Det var alltså helt andra förhållanden idag än igår. Docktemat fortsatte under frukosten då en liten brödkorg med fyra stackars brödbullar sattes fram till fyra hungriga svenskar, liksom fyra små rullar ost. Fick genast begära in mer bröd och smör.

När vi kom bort till arenan fick vi våra MAZU skis och. Jag hade tingat en MAZU pro Elite som skulle vara ungefär som min gamla Elite. Jag hade egentligen velat ha en något stabilare ski typ MAZU L men det fanns inga kvar.

Göran Larsson med sin MAZU Fitness

Förmiddagsträning

Vi var nog alla lite förväntansfulla och snart var det dags för oss att paddla ut. Det var lågvatten och ganska lugnt och alla kom iväg ut på första försöket. Dock var det trots den svaga vinden småstökigt på vattnet med dyningar och vågor från alla håll. Göran som inte paddlat på åtta veckor på grund av en skada var lite ringrostig plus att han satt i en för honom rankare ski än den han brukar paddla. Han gick snart runt och fick i sin re-entry erfara att med den rankare skin behövdes paddeln till hjälp för att komma upp.

Så kul att se Göran Larrson ‘back in the saddle’ efter ett låååångt uppehåll!

Körde några vändor ut och in och jag märkte snart att min ski var ett hyfsat snäpp rankare än min Spark och även rankaren än min gamla Elit. Kanske inte vad jag hoppats på direkt.  Övriga i sällskapet (Christina, Evy, Göran och Pedro) kände sig också ranka och vi var överrens om att det till viss del berodde på havet.

Hanna, Evy, Göran och Christina under första passet. Pedro var för ivrig för att stanna i bild.

Efter några vändor paddlade vi tillbaka och när jag kommit il and ser jag Hanna och Evy närma sig tillsammans. Jag drar fram min GoPro för att filma deras tilltänka snygga entré. Dock råkade de välja ett stycke på stranden där det var särdeles mycket tång, och när de klivit ur sina skis liksom fastnade de i tången, som med vågornas kraft trasslade sig runt ben, armar och paddlar mer och mer. Ett tag simmade Hanna runt i tånggyttjan och Evy försökte förgäves komma över tångvallen. Det såg riktigt kul ut och snart ropade Hanna till mig – Om någon annan person hade stått här så hade hon/han hjälpt mig! Inser snabbt att tången kanske var lite väl rolig och hjälper Hanna upp. Båda tjejerna har tång över allt, till och med i öronen.

Hanna och Evy kämpar mot tången

Byter om och äter lunch på stan ihop med Göran och Lilian. Degar sedan en sväng innan eftermiddagspasset och får då reda på (via kära Facebook) att Trent vill köpa min gamla Elit – jättekul att hon kommer till den bästa tänkbara ägaren!

När vi kommer tillbaka till stranden för eftermiddagspasset har allt på havet blivit större. Det blåser bara aningen mer men med tidvattnet och strömmarna blir det tydligen alltid större. Det är ett ganska stort shore break på stranden och jag står ett bra tag och bara tittar innan jag ens sätter fötterna i vattnet. Får se hur både Pedro och Göran förgäves försöker komma ut. De spolas runt, skin far runt och det blir lite okontrollerat. Hu – det där vill inte jag vara med om! Till slut bestämmer sig Evy för att försöka och med lite hjälp från Pedro kom hon iväg. Jag tar mig samman och kommer också iväg med lite hjälp från Göran, som håller och puttar lite. De andra försöker inte igen.

Evy och jag kör några vändor och det går att hitta lite surf här och där. Dyningarna är stora, säkert två meter, och det är fortfarande stökigt. Nu är jag övertygad om att min ski är för rank, trots den lilla vind som råder.

När vi går tillbaka från pass nummer två regnar det och är allmänt kulet. Pedro har örat fullt med sand och Christina, som från stranden plikttroget hållit utkik efter mig och Evy, ser ut som en dränkt katt. Den varma duschen efteråt var ljuvlig liksom middagen på tavernan intill. Grillad plattfisk, Vino Verde och chokladmousse. Om inte havet levererar så gör åtminstone restaurangerna det!

Grillad fisk till kvällsmat håller på att bli min grej här i Portugal!

I morgon utlovas massor med vind och Nelo har gått ut med ’Practice Alert’. Om downwindträningen över huvud taget blir av så är det endast för de ’very experienced surfski paddlers’. Det skall blåsa någonstans mellan 11 och 15 sekundmeter vilket på Atlanten är mycket, väldigt mycket. De lokala paddlarna här nere paddlar sällan om det blåser mer än 11m/s. Jag kommer köra downwinden i morgon om den blir av och om Tommy Karls kör. Jag får låna Christinas stabila ski – den saken är kirrad. Men om Tommy hoppar passet i morgon så hoppar jag också, han är min ’värdemätare’ i ett sådant här fall. Det får ju inte bli övermäktigt och farligt!

På återseende!

Christina Holm, tjejen hela dan!

Vår alldeles egna tolk och Portugal-expert Pedro Pontes! Tack för att du förgyller min resa!