Vågryttaren 2015 – race report

Written by Levemyr -

on June 28, 2015

Lördag 27 juni 2015

Alla foton tagna av Bo Törnberg – tack Bosse!

Dags för tredje upplagan av Västkustens Vågryttare. Ja – det är just västkustens Vågryttare för vi är många här nere i Götet med dess omnejd som är delaktiga på ett eller annat sätt. Vi är ingen klubb eller företag – vi är ett gäng entusiaster som tycker att det skall finnas en surfskitävling här på västkusten. 2013 var vi en grupp som formade oss till en förening, mestadels av formella skäl, och förutom den här lilla gruppen är vi många fler som är involverade – alla ideellt. Ett stort tack till alla som bidrar – det är tack vare er som det är möjligt att arrangera tävlingen. Men icke att förglömma är alla deltagare som kommer. Utan er heller ingen tävling. Det gladde mig att så många kom trots den ursula vindprognosen. Och fantastiskt kul med så många paddlare från både Norge och Danmark. Ni börjar bli riktigt snabba – ett nordiskt mästerskap borde kunna bli riktigt intressant snart?! Ett stort tack till Sean Rice också såklart, att få ha en världspaddlare på startlinjen förgyller givetvis tävlingen.

Vi samlades vid den lilla mysiga hamnen Gårda Brygga. Jag hade velat lite mellan Gottskär och Gårda Brygga. Hade vi dragit målet till Gottskär hade banan blivit längre men det är längre att åka till Gottskär och inte lika enkelt med parkering, grill, toaletter etc. Just en sådan här vindstilla dag känns det som om två kilometer mer eller mindre kan kvitta. Ju kortare elände desto bättre? J Hade prognosen varit lite tuffare med samma riktning hade Gottskär varit ett givet val. Ju längre njutning ju bättre!

Demonstartion av nödbloss – en obligatorisk pryl för alla.

Det visade sig bli 39 startande och vid kl.11 blev vi bussade till Ringhals några mil söderut. Skepparmöte i sedvanlig ordning, demonstration av nödbloss och Anders Karlsson gick igenom startproceduren. Epic-Anders är en riktigt ’keep-it-simple’ och det gillar jag. Visselpipa, enkla tecken som alla fattar och få moment. Det funkade fint och vi alla kom iväg bra i starten. Ut på det platta havet (3m/s medelvind från syd). Vi rundade ön utanför Bua och styrde sedan norr ut mot Åsa. Jag hade tyckt det var lite småkyligt på morgonen men nu svettades jag som en gris. Det var varmt i ansiktet, fötterna kokade. Hade jag haft tid hade jag tagit mig ett dopp och slitit av mig neoprenstrumporna. Och druckit några extra klunkar cola. Men det gick inte för precis bakom mig låg uppstickaren Hanna Höij och hon verkade inte vika en meter. Snarare gick hon upp i sidan någon meter då och då när jag sackade. Det osade spurtstrid…

Starten har gått vid Bua/videbergs hamn

Visst – havet var inte platt – men det fanns inga vågor som kunde avgöra racet för min del. Det gick att jobba lite med dyningarna som kom men det hade nog ingen större betydelse för placeringarna idag. Det finns inte så mycket att säga om loppet – som vanligt när det är platt. Jo – det var ett jäkligt bra träningspass! Det var varmt, segt och jag fick försöka fokusera hela tiden på att inte tänka på andra saker utan bara paddla på så fort som möjligt. Målet kom inte en meter för tidigt och när det var ca 50m kvar ser jag Hanna komma ut på insidan och gå om. Jag orkar inte svara, kändes inte som om det var någon idé. Spurten mot Lasse W förlorar jag också, han ökade lite när han hörde hur folk hejade fram oss tjejer. Bra där Lasse – inte slappna av för mycket.

Trött tvåa. Plattvatten är en jäkla surdeg!

Helt ärligt tycker jag det är jättekul att det finns fler tjejer där ute i Sverige som tränar surfski och som kommer och får stå överst på pallen. Grattis till dig Hanna – ska bli kul att möta dig i fler tävlingar framöver! Jag triggas såklart av detta och ser man det ur ett större perspektiv än mitt egoperspektiv så är detta bra för sporten. Damklassen behöver växa, både med elit och motionärer.

Herrklassen vanns inte så överraskande av Sean Rice. Tommy is still going strong, imponerar som vanligt och höll de yngre grabbarna på avstånd. Trea blev norrmannen Magnus Hamar och fyra Magnus Siverbrant, killen från Kungälvs Kanotklubb som varit Sveriges bästa maratonpaddlare under flera år.

Sean Rice – regerande världsmästare i Surfski.

Dagen var helt klart till fördel för de som är starka på plattvatten. Det är inte jag och ska man vara en duktig surfskipaddlare måste man behärska både plattvatten och vågor. Kan man lära sig att tycka om plattvatten?

Så kom vi till den efterlängtade after-skin då man hinner prata lite mer, äta mammas hamburgare, Lillians kaka och höra historierna från dagen. Det mest rafflande som dagen verkade bjuda på var fotograferna Kris och Bosse som höll på att missa målgången. Efter att ha plåtat starten skulle de köra tillbaka Olas bil till mål. De körde dock fast i sanden men kunde som tur var hjälpas av Karens make som också var där med bil *phiew*.

Efterlängtat käk à la mamma och Lillian

Sean med svensklådan

Prisutdelningen blir bara bättre och bättre för varje år. Stort tack till Kajaktiv, Bootshause, Kajaksport och Gottskärs Hotell för jättefina priser ni skänkt till prisbordet. Mycket uppskattat! Evy hade som vanligt fixat några specialpriser som och blev mycket uppskattade. För att följa grilltemat från då Facebookgruppen hette Västkust Surfski Grillerns (någon tyckte vi grillade mer än paddlade) hade Evy skaffat fina grillgafflar med trähandtag och teleskoparm. Och de var graverade med VR2015 och den placering man fick – en 2:a i mitt fall. Enormt pyssligt Evy – tack! Och Sean Rice fick en riktigt fin svensklåda med olika specialiteter från Sverige och Göteborg. Det hade varit kul att få höra hans utvärdering av de olika godsakerna såsom Kalles Kaviar och blåbärssoppan.

Alla funktionärer och vi organisatörer belönades med Vågryttarens officiella t-thirt, designed by Markus Grip.

Vågryttaren 2015 är nu avslutad och inte heller tredje gången gillt fick vi vågor. Finns det något som heter ’fjärde gången gillt’? Vi har dock redan idéer på hur vi kan får tävlingen att växa, hur vi klarar av tuffare förhållanden (om de någonsin kommer?) och hur vi kan göra tävlingen än mer attraktiv för både elit och motionär. Det kanske kräver en något högre insats från oss som arrangerar men kanske finns det fler som är sugna på att vara med och jobba med Vågryttaren?

På kvällen var vi ett gäng som åkte ut till Anders O och Susanne vid Hjuvik/Hisingen för att grilla, prata om det som varit och det som komma skall. Det var riktigt trevligt, gott, mysigt, hjärtligt, roligt mm. Och hunden Bilbo var hur söt som helst tills jag råkade klia mig i ögat med handen som jag klappat med. I skrivande stund är ögat fortfarande svullet och äckligt fast det är inte längre ’manetliknande’, såsom Kris uttryckte det i natt när jag kom hem.

Bilbo i sitt esse

Om två veckor är det dags för Leffes tävling i Helsingborg –Aterra Wave Challange. Lördag eller söndag 11/12 juli gäller. Jag kan tyvärr bara 11 juli och får hålla tummarna för att vinden blåser just då. Jag gillar tävlingen, det har varit vågor alla tre åren jag har ställt upp, och Helsingborg och Leif är mysiga. Och oups – jag kom just ihåg att Einar och jag igår tog i hand på att vi ska göra en dubbel i augusti. 22 augusti drar vi till Oslo för att paddla norska mästerskapen i Surfski. På kvällen drar vi sedan till Oxelösund (hur långt är det? 50 mil?) för att köra svenska mästerskapen i surfski 23 augusti. Mycket köra men har man bara trevligt folk i bilen så går det ju fint. Kan bli spännande med surfskitävling i Norge – det lär säkert finnas någon vass dam där som kan trycka till.

Fler bilder från tävlingen