Lördag 18 november 2018

Dags för den årliga filmfestivalen och för första året sammanföll detta med bra vindar. Camilla P som var en av de långväga gästerna hade annonserat sitt intresse för att paddla så då fick det bli så. Det såg ut att bli ungefär samma förhållanden som vi hade under King&Queen of the Fjord, VSV 10 m/s. Vinden skulle vrida över till nordväst men jag trodde inte det skulle hinna påverka oss och sträckan till Gårda Brygga kändes rätt. Dessutom är turen kortare än om man drar rätt över till Rågelund.

Även Trent kom med på turen och fler skulle ha hängt på men av olika anledningar stod de över. Fick mecka en del med logistiken, flytta över Trents höglastare till Camillas bil eftersom Camilla köpt en fin blå bil fast med värdelöst tak för surfski :-). Hade nog tänkt att paddla dubbel med Camilla men på grund av det korta biltaket fick jag skippa det. Det var mer drag i vinden än jag trott och det såg faktiskt ganska häftigt ut på havet med sol, blått hav och vita vågtoppar. Lovande!

Lite halvstressad (vi skulle ju till filmfestivalen sen och hade en bastutid att passa) pushade jag på vår lilla grupp vid starten och stackars Camilla som kanske inte hunnit jobba upp så mycket downwindrutiner som Trent och jag fick kämpa för att få ordning på prylar och komma iväg.

Vi fick egentligen ingen bra surf förrän efter Malö. Som vanligt kom vågorna från två håll utanför fjorden och det var inte helt enkelt. Det är det aldrig här. Vågorna var ganska stora, minst 1,5m och det var svårt att hålla ihop. Vinden hade vridit över på NV tidigare än jag trott och för en gång skull var det svårare att hålla ner mot fjorden. Vågorna ville gärna ta oss mot Rågelund istället, oftast är det tvärt om när man paddlar utanför fjorden.

En inte allt för lång dw bana som funkar på väst sydväst. Funkar även på väst nordväst men räkna med mer tekniska förhållanden och skråsurf.

Jag blev ganska kall då jag inte gick för fullt och jag hade ju inte klätt mig ordentligt. Borde haft en neoprentröja på mig under paddeljackan. Började nog bli hungrig också och tappade väl tålamodet lite att leta efter Trent och vänta på Camilla. Vanligtvis brukar jag vända runt och paddla tillbaka för att möta upp men av någon anledning orkade jag inte/hade inte lust. När vi kommit en bra bit in i fjorden ansåg jag att Camilla (som fixat vågorna bra hela vägen) nog kunde klara sig sista biten utan min tillsyn och jag satte fart mot stranden för att få upp värmen. Mina förhoppningar var att Trent skulle vara där. När jag en stund senare kom i land och kämpat upp skin till parkeringen insåg jag att Trent inte var där. Och därmed inga bilnycklar. Burr! Spanade ut mot havet och så INGA paddlare. Orolig! Vart tusan var Camilla? Det var bara att sätta i skin igen (efter att ha stretat med den i sidvind) och börja paddla utåt. Bannade mig själv och min egoism att jag lämnat Camilla. Trent…han borde ju hitta. Efter en stund såg jag till min stora glädje två paddlare komma mot mig. Obeskrivlig glädje!

Det visade sig att Camilla gått runt då hon skulle sträcka sig efter vattenflaskan. Och tydligen hade hon glömt sin legleash på land och skin var plötsligt en bra bit bort rullandes över vågorna. Omöjligt att simma ikapp. Just då dök Trent upp som gubben i lådan och kunde fånga in Camillas ski och återföra den till henne. Camilla hade bra med neopren på sig och hade egentligen inte blivit speciellt kall trots lång tid i vattnet.

Det blev ett antal lessons learned och note to self för mig och kanske någon för Trent och 1 stycken för Camilla (typ aldrig ta ur leashen ur skin). Blev faktiskt ganska irriterad på mig själv för att jag varit en så dålig guide över fjorden och dessutom stressat på så att stackars Camilla glömde leashen. Men så här i efterhand var jag glad att det som hände hände (med bra utgång) för det är ju när saker händer som man lär sig extra mycket. Som att småkrocka med bilen som jag sa till Camilla.

Bastun på NPK var obeskrivligt skön. Åter igen var det kallt och jävligt att dra av sig ALLA kläderna vid Gårda Brygga. Jag hoppas inte att Camilla och jag chockade några villaägare 🙂

Filmfestivalen var hellyckas. Orka inte berätta allt kul, ni får komma med 2018 och se själva. Skrattade massor! Kris och Trent stod för lekarna/quiz mm och jag skulle vilja ta med en av frågorna på quizet, som jag vet att författaren inte tagit ur luften. Klura på den!

För er som vill kolla in filmbidragen från filmfestivalen kolla här!

Logistikfrågan, som författaren inte tagit helt ur luften 🙂

Söndag

Höstsäsongens första nordliga vindar och redan 2016 lärde vi oss att fjorden funkar fint på nordligt så länge det blåser > 10m/s. Det snöade rejält ute och Pedro hamnade i kö, blev sen och fick åka direkt till starten (Jonttis). Hm, vänta nu, jag känner igen det här från någonstans (quizet?! :-D). Tack vare Lillian fick vi ihop logistiken och fick både fika och torra kläder till målet vid Näsbokrok.

Bytte om på NPK (där vi sov) för att åka ut till fjorden. Kul med snö!


Johan- och Jennys surfskiflotta vid Näsbokrok. Tyvärr blev allt lite försenat och de vände hem efter diverse nya tidsberäkningar. De hade en tågtid att passa. Foto: Jenny Eltes

 

Göran värmer upp vid starten vid Jonttis

På nordliga vindar i fjorden, vilket är frånlandsvind, blir det väldigt korta och branta vågor som går långsamt. De blir lätta att fånga och paddlingen blir extremt lekfull. Perfekt för nybörjare skulle jag vilja säga. Camilla och jag körde övningen komma-längst-på-80-drag flera gånger, riktigt kul övning idag och jag tror aldrig jag kommit så långt som idag på mina 80 paddeldrag. Satt i CS Vaulten, som var perfekt i den krabba sjön. Den väger som ett frimärke, är inte riktigt fullängd och har lagom med rocker och ett rejält roder. Shit vad kul jag hade i den idag 🙂 Camilla kan intyga! Hon hade det också kul, varje gång jag tittade på henne såg jag ett leende. Göran och Pedro paddlade dubbel, kanske inte perfekta dubbelförhållanden idag i den krabba sjön men det är la bra med lite extra utmaning ?

Vi hade redan lite surf innan Kalvö och efter det blev vågorna bara större och större. Någonstans mitt för Gottskär var det ganska stora, de största upp emot 1m, och nu var det riktigt kul. Sträckan var 13 kilometer och avslutades med massor med sidvind. Landningen vid Näsbokroks naturreservat är inte den enklaste och sen att bära skisen över berghällar, små kärr och stenig strand var inte alls kul i de blöta och öppna neoprenvantarna. Kom bara halvvägs sen fick vi lägga ner skisen och springa sista biten till bilarna för att byta om. Fy fan vad kallt det var nu. Av med alla kläder (kaaaaaaaallt) och på med torra kläder, en skoteroverall (sköööönt) och sen springa och veva ner blod i händerna. Sedan gick det fint att stå kvar ute i kylan och fika med varmt kaffe och resterna från Lillians bakverk från filmfestivalen. Halleluja!

Vind: ca 10-11 m/s nord
Sträcka: Jonttis-> Näsbokrok: 13km
Temperatur: 0C
Note to self: Dags att ta fram torrdräkten nu

Precis nyuppstigna (och kalla som f.n!). Göran, jag, Pedro och Camilla


En fika som var lika bra som de bästa surfarna. Tack Lillian! Och – det är riktigt kul att se ut som en fåne 😀


Surfbilen fick inte följa med till fjorden idag

 

Comments are closed

Blogarkiv
Blogkategorier