1 juli – x juli 2014

Sommar, sol och semestertider. Kris och jag packade surfbussen full med leksaker och drog norrut mot Norge utan att riktigt veta hur länge vi skulle vara borta – skön känsla! Vi lämnade stan onsdag morgon och körde och körde och körde och körde…Ni som alla varit i Norge vet att ju längre bort från Oslo man kommer desto långsammare går det. Men det är ju så förbaskat vackert! Åkte via Stryn och det var spännande att ta sig igenom alla tunnlarna, speciellt då två lastbilar framför oss skulle mötas. Hade jag varit lastbilschaufför hade jag valt en annan väg eller bytt jobb!

Slog läger för natten vid en liten camping vid Strynsvatn. Sjön var inbjudande, oemotståndlig, blank som en spegel, blågrön…Sjön kantades dessutom av höga berg, vattenfall och en glaciär skymtade en bit bort. Även om klockan var 21 var det ljust och min surfski åkte ner från biltaket i ett nafs. Jag var stel efter 13h i bilen, det borde Sparky också vara efter att ha varit fastspänd på taket lika länge? En liten kvällspaddling fick det helt enkelt bli och det var inte fel det.

Dagen efter fortsatte vi vår resa väster ut till Stadtlandet och Hoddevik. Hoddevik är ett känt surfställe och företaget Lapoint driver här surfcamps. Det finns uppskattningsvis bara 30 bostadshus i dalen och ett gäng ladugårdar. Och så några hundratsals får. En endaste väg som ringlar sig ner från berget, förbi husen och ner till stranden. Stranden ja, den vackra breda stranden som ligger insprängd mellan de höga gröna bergen. Här rullar det i princip alltid in vågor från Atlanten, stora till små. Den dagen vi kom var de stora, ca 2,4m som en av Lapoint-personalen snabbt upplyste oss om. Det var way too big för Sparky och mina vågskills så det fick bli att tränga ner sig i den tjocka neoprendräkten (13C i vattnet) för en surf session istället.

Vågorna höll i sig ytterligare en dag och först tredje dagen vågade jag mig ut, gôtt! Det var riktigt häftigt att paddla ut i viken mellan de höga bergen. Det kom dyningar först utifrån men ju längre ut jag kom ju fler dyningar kom från olika håll. Hade tänkt försöka mig på någon form av intervallpass men jag kände mig ganska rank samt att jag var totalt distraherad av att njuta av utsikten. Varje gång jag vände tillbaka in försökte jag fånga dyningarna men det var svårt. De går så fort och efter att ha fångat en blev jag trött. Passet blev något slags distanspass istället och så avslutade jag med lite lek i vågorna som var alldeles lagom för mig. Körde några ins- and outs och huttrade till varje gång jag misslyckades att tima vågorna på väg ut. Det var svinkallt att få några hundra liter 13-gradigt vatten rakt i knät och ansiktet.

Distraherande vacker utsikt under mitt paddelpass.

Har i skrivande stund hunnit med två paddelspass här i Hoddevika och imorgon bär det av söderut mot sommarskidåkning i Folgefonna. Kanske jag hinner med ett paddelpass på någon fjord på vår väg dit? Någon gång vill jag ju inviga innebandybollarna som så fint ligger i sittbrunnen. Äventyret fortsätter…

Taskig timing  1

Taskig timing 2

Kris och jag väntar på våg