6-8 maj 2016

I år blev jag tillfrågad att vara instruktör på Spring Camp och beslutet att vara med var inte så svart att fatta eftersom stället för campen skulle vara vid fina och vågvänliga Skälderviken utanför Ängelholm samt att många av mina surfskivänner också skulle dit. Och jag gillar ju att få förmedla surfski till intresserade människor. Tidsbristen brukar vara det som gör att jag emellanåt avstår men den här gången ville jag verkligen ta mig tid, att testa på att vara instruktör på Spring Camp.

Vi var fem som susade ner i surfbussen på fredag morgon. Med ca 20 mil att åka gick det ganska fort förutom stoppet på Killingsholmen där vi lastade på ytterligare två skis på taket. Och så ett kaffe- och glasstopp på det. Det är ju ett måste när det är runt 25C ute, solen skiner och det är en av de första fina sommardagarna på året. MEN jag måste berätta att när jag mötte upp Teresia vid min bil tidigare den morgonen, närmare bestämt 07:10, så var det frost på bilen.

Vi var någonstans runt 60 delatagare på Spring Camp och de flesta bodde i de olika stugorna i Klitterbyn vid Råbocka Camping. Fina stugor helt klart. Stranden låg en bit bort så det blev en del kånkande med surfskis upp och ner från stranden. Men det är ju ett smärre I-landsproblem anser jag. Speciellt när man har en ski som väger ynka 10kg. Nästa gång får vi kanske dressera en jycke och låta den vara surfskivakt på stranden nattetid – så slipper vi släpa våra skis.

Gôtt på playan! Foto: Trent Victor

Lunch och info. Presentation av coacherna. Paul, Marran, big Ola, kära Evy, Karolina, Leffe och jag utgjorde coachstaben. Killarna lika kralliga som vanligt. Hörde något om en kettle bell à 78kg som lyfts många gånger i vinter – någonstans på ostkusten. Leif och jag skulle dela på instegspaddlarna medan Evy och Karolina skulle ta hand om nybörjarna, alltså de som knappt suttit i en ski. Funderade för mig själv en stund och kom fram till att jag fått bästa segmentet på hela kursen. De som paddlat något år eller så – givetvis fullproppade med frågor, ambition, energi och nyfikenhet. Och de flesta borde inte ha varit på Camp innan. Det borde inte bli svårt att inspirera, lära och roa dessa människor?! Fast med en prognos på 0 m/s tre dagar i rad var jag nog allt lite orolig, jag skulle kanske få gräva djupt i min kunskapsbank?

Evy börjar tryggt på land med nybörjarna.

Första passet och jag drog på mig torrdräkten. Det kändes inte så skönt i värmen och solen. Men 7C i vattnet leker man inte med, speciellt inte om man planerat att göra en massa reentries. Pratade först om strandvett – alltså hur man bär en surfski på stranden och hur man placerar den på sanden, vilket kan vara knepigt om det blåser lite eller mer. En strand är ofta exponerad för vind med sina stora ytor så man får passa sig så att det inte blir kaffeved av sin kära surfski. Vidare övade vi på grunderna i paddelteknik (rotation) och gick sedan vidare på reentry och kamraträddning. Folk var riktigt duktiga och hade memorerat de tricks jag lärde ut. Eller så kunde de redan från början? Oavsett så visste jag nu att det skulle vara lugnt att ta ut folk på vattnet.

Middag, en fantastisk solnedgång och lite gott att dricka. Riktigt glassigt! Somnade skönt efter att ha planerat upp morgondagen ihop med Evy och Karolina.

Solnedgången med Trent och Anders

Lördag –  en ny dag med nya möjligheter

Frukost och sen på med neoprenet. Idag ville jag inte ha torrdräkten, olidligt helt enkelt. Det var dags att köra en lektion för alla tjejerna och det var riktigt mäktigt att samla ihop oss på stranden och räkna till 22 st. Evy körde lite paddelteknik på stranden och på vattnet. Sen gick jag igenom hur man beter sig med en 6,5 m lång surfski när man står på stranden och skall ut i vågorna. Vi avslutade med att gå igenom beach start med efterföljande stafett där jag som stod på stranden avundades de som fick leka. Stafett är ju skitkul rent ut sagt. Att kunna beach start kanske inte är det viktigaste i surfskilivet men ju mer olika saker man gör med sin ski ju säkrare blir man kring hantering, balans och att sitta i den. Och rätt som det är hamnar mina adepter på Apelvikens strand med vågorna som rullar in. Då vet de hur de ska göra även om de säkert skulle överleva utan kunskapen.

Nästan alla tjejorna på Spring Camp

Lunch, byta om och dags för nästa pass. Det var ett ganska stort gäng som drog iväg på en 25km lång downwind, från Mölle till Arild. Det visade sig bli en lång tur med plattvatten och lite motvind. Med min grupp gick jag igenom grunderna i downwind – en stunds teori på stranden. Gick igenom hela rasket – från att få upp farten, välja våg till hur man försöker surfa med vågen så länge som möjligt. Det blir ganska många detaljer för den oinvigde och jag avslutade med att repetera det viktigaste: Nummer ett, man måste hålla en viss grundfart för att fånga en våg, det räcker inte att fikapaddla. Nummer två: börja accelerera tidigare än du tror och ge ditt försök max 6-7 paddeltag.

Downwind basics med min grupp. Foto: Sven-Erik Svensson/HD

Fortfarande ingen vind att tala om så jag visade gänget hur man kan träna för att enklare fånga vågor. Att fånga en våg kräver i regel att man får upp en bra frekvens och kraftfulla tag. Övar man mycket på detta blir det ingen nyhet att behålla paddeltekniken trots ökad frekvens när det väl är dags. Jag visade en tabataintervall där man paddlar max i 20 sekunder, vilar i 10 sekunder. Upprepa åtta gånger innan vila. Kör sedan åtminstone tre sådana set. En annan variant är att köra starter – väldigt triggande om amn är flera stycken som försöker inför varje start ligga på en jämn linje. En start består i att paddla max i ca 15 -20 sekunder, vila ca 1 min. Vi hade faktiskt några mindre vågor med oss i ryggen och efter starterna provade jag själv att leka lite i vågorna, fånga några här och där. Övergång från intervall till lek var i princip noll. Hoppas att de andra tyckte det var lika solklart som jag J

Vid middagen senare var det ganska många stolar som var tomma. Vart var downwindgänget? Så småningom kom de instapplandes och många var rätt trötta. För min del var det dags att trötta ut mig lite på ett eget kvällspass. Släpade med mig Eva E och vi körde en CS Vault Intervall session – riktigt trevligt och ganska jobbigt i solnedgången.

Söndag och sista passet.

Jag bestämde att vi skulle köra en downwind även om det inte var någon vind. Det finns en hel del moment att gå igenom och lära ut även om man inte har vågor. Det finns en hel del saker att tänka på när man är dw-grön såsom klädval, säkerhetsutrustning, logistik, energi, vätska och sist men inte minst hur man skall formera sig om man är fler än två personer. Vi hade bestämt med Karolina och Katarina att möta upp oss bortanför Veibystrand och alla skickade med ombyteskläder, spännremmar, vätska och energi i bilarna. Sedan satte vi av och formerade oss till en början två och två med orden ’Never leave your wingman’ inpräntat. Men efter ett tag blev det istället en social tur med bad, prat och tekniktips. Det var liksom spegelblankt på havet och jag ledsnade på att ligga först och tråka i min ensamhet. Det blev en stor och härlig klunga istället och jag tog som en utmaning att försöka tipsa varje deltagare om något. Till exemepl att vissa borde klä sig i starkare färger.

En rafflande downwind…not. Men vi hade det trevligt!

Spring Camp avslutades med att jag tryckte i mig fem Bullens Pilsnerkorvar med senap och ketchup i solskenet, några koppar kaffe och ett gäng kakor. Jag hade säkert kunnat få ner både sex och sju korvar men det kändes lite åpet. Det är bättre att få mersmak än avsmak. Spring Camp 2016 gav mig helt klart mersmak.

Helsingborgs Dagblad var där och skrev. Läs artikeln här