‘Alla punkors dag’

Tror vi alla sov gott igen och vi fick ännu en god frukost. Packa ihop, klura på klädval. Det hade regnat ute och nu verkade det bli bättre. Kul att komma igång igen och fortsätta söderut.

Rullade på en sisådär 15 kilometer innan helvetet började. Anders fick sin första punka. Ganska snart efter det var det Annalenas tur att få en punka och sedan var det min tur. I Lisas däck hittades ett skärsår och det var bara en tidsfråga innan luften skulle börja pysa ut.

Jag lagade slangar tills mina laglappar mer eller mindre tog slut. Anders krängde av däck, stoppade i lagad slang, jag pumpade. Dessa jäkla punkor tog tid och det började kurra i allas magar trots att vi bara hade lyckats tillryggalägga 35km. Klev in på en oasnsenlig pizzeria och tänkte att här blir det inte enkelt att hitta vettig mat. Men tji fick vi när pizzagubben 15 min senare slängde fram fyra rykande varma, väldoftande och krämiga pastarätter med gorgonzola, spenat och annan god ost. Mums!

Efter lunch fick vi köra på lite och milen flög för en stund iväg. Det var varmt å gött, som på kontinenten liksom, och det syntes på åktarna att vi nu befann oss på sydligare breddgrader. Det var skördedags redan!

När vi kom till Rendsburg rullade vi genom staden helt efter navigeringsappens instruktioner. Men plötsligt tog cykelbanan slut och vi stod framför en stor jäkla flod. Efter lite klurande och letande hittade vi en byggnad med en hiss och rulltrappor. Åkte hissen ner tillsammans med andra cyklister och cyklade under älven i en lång gång. Skippade hissen och tog rulltrapporna upp istället, ungefär som dem i Kungsträdgården 😀

När vi rullade in i nästa stora stad Itzehoe letade vi upp en cykelaffär där Lisa återgen investerade i ett nytt däck, ett monsterdäck i mina ögon. Inga mer jäkla punkteringar tyckte nog Lisa.

Tryckte på en stund till och utan punkteringar och nådde snart färjan som skulle ta oss över Elbe. Hade åter igen tur med färjan eftersom de stängde grindarna efter att vi precis rullat på.Klockan började bli mycket och nu skulle vi inte ha så långt kvar. Bara 20km kvar sa navigatörerna och styrde mot någon extraordinär cykelväg som skulle gå igenom ett naturreservat. Det fina varma vädret hade nu övergått till regn och motvind och jag var inte alls sugen på vackra naturvägar, jag var mer intresserade av att cykla snabbaste vägen till vår inkvartering. Gud må ha hört mig för bron över till den gudomliga stigen var öppen….så att säga. Och det var gapande tomt i vakturen. 

Tuffade på i regnet och när vi hade en mil kvar var det dags för min andra punktering, nionde i ordningen. Eller? Näe, jag har tappat räkningen. SUCK! 

Det var gött att komma fram tillslut men det tog ett tag innan vi alla hade fixat fram nyckeln som fanns långt från boendet, handlat, kånkat matkassar, strulat mm. Orkar inte berätta om det, det var smått traumatiskt med tanke på regnet, hungern, sent på kvällen, någon i gänget svimfärdig. Men gruppmedlemmarna var ändå vid gott mod, sådana är de, och det är väl därför jag vågade ge mig in på det här äventyret med just DEM.

Och hälsenan? Ungefär som igår, kanske aningen bättre faktiskt. Min privata massör säger att den är mindre svullen nu och inte röd. Jag rullar i alla fall 🙂
Total sträcka dag 4: 132 km

Tid i sadeln: 6,5h

Bäst idag: Oväntad god lunchmat på en lokal pizzeria och gängets goda humör

Sämst idag: Alla jävla punkor

Totalt antal punkor: 10