22 juni 2014

Det har blivit mycket intervallpaddling och klock-surf senaste veckorna och jag var så sugen på att bara paddla i goda vänners lag. Paddla i vågor i goda vänners lag. Jag hade faktiskt lite Evy-abstinens och Evy ville gärna ta en tur i paradiset (Orrviken) med mig sa hon. Även Eva-Li som på grund av skada aldrig s uttit i sin nya surfski sedan två år tillbaka ville ut i vårt sällskap och vi bestämde tid och plats. Eva-Li fick även med sig Gunnar och vi fyra träffades i Orrviken på förmiddagen. DMI lovade ordentligt med blåst senare och till min stora lycka hängde Kris på med windsurfingprylarna och skulle nu surfa medan vi paddlade. Det var först med lite blandade känslor jag plockade ner min ski från biltaket. Det hade ju varit jättekul att få surfa med Kris på just det här stället- stället där jag lärt mig windsurfa i min ungdom.

Kris och jag i väntan på vind.

Vi satte av rakt mot vinden som hölls sig på en skön nivå på ca 6m/s. Det blev en skön tur rakt ut på havet med prat om ditt och datt, solen sken och jag njöt av att vara barfota och i kortärmat. När vi kommit en bit utanför öarna växte vågorna en del men utan att det blev jobbigt på något vis. På avstånd såg vi ett stort moln tillika oväder härja över något vi uppskattade till södra Göteborg. Efter ytterligare några kilometer kom ovädret närmare och vinden tilltog. Vi beslöt oss för att vända med vinden och cacha in lite surf. Det var som tidigare nämnts Eva-Lis första gång i sin surfski och nu skulle hon äntligen få smaka surf. Evy gav Eva-Li några enkla tips på när/var/hur och vi satte av med vågorna. Till en början gick det lite trevande men sedan lossande det och jag såg gång på gång Eva-Li surfandes utför vågorna. Cool! Rutinerade Gunnar i sin surf-havskajak Castor hade givetvis inga problem förutom att hans släproder inte var helt till belåtenhet. Själv så satt jag idag i min gamla ski – min Fenn Elite – och det var riktigt intressant eftersom jag nu verkligen kunde känna skillnaden mellan Eliten och min nya Spark. Det var tydligt att jag inte sitter ner Eliten ordentligt, som kändes till viss del rankare och svårstyrd. Den levde lite sitt egna liv. Kan hända att detta till viss del berodde på att Elitens roder är av annan sort än det på Sparken? Sen så sitter jag sämre i Eliten, sittbrunnen är inte lika tight och min rygg hamnar i en sämre vinkel. Men jäklar vad hon surfar fint – där finns inga minus!

Efter en stund gick Eva-Li runt och fick testa på sin första re-entry i vågor. Med lite hjälp från Evy var hon uppe snart igen och efter ännu en stund såg jag henne åter igen surfa vågorna. Härligt! Evy satt i min Spark och for fram och tillbaka mellan Eva-Li, mig och surfarna. Hon sken som en sol och det var så kul att äntligen se Evy helt tillfreds i en ski som verkligen passar henne.

När endast någon kilometer på turen återstod och vi kommit in i lugna vatten kom ovädret på allvar. Det tokblåste och började regna och både Evy och jag började frysa. Vi såg hur Kris for fram och tillbaka över viken på sin windsurfingbräda och Evy undrade om hon inte surfade för fort.  Ha ha, jag visste att Kris i det läget var i sjunde himlen och njöt till 100% även om hon förmodligen var något överriggad. Hon måste ha gjort 30 knop i alla fall!

Vi hade sagt att vi skulle ta ett varv till efter vi lämnat av våra gäster men ångrade oss ganska snart. Istället bytte vi raskt om i regnet och for upp till mor-och fars hus och började steka pannkakor. Plötsligt upphörde ovädret, det blev klarblå himmel och vinden dog fullständigt ut. Vi kunde njuta av pannkakor med grädde och fyra sorters sylt på verandan och livet var så där skönt, riktigt skönt!

Gunnar och Eva-Li åkte hem efter lunchen och Evy och jag var sugna på en tur till nu när vinden kommit tillbaka något. Skidorna väntade ju på stranden så det var ganska enkelt att komma i ordning igen. Kris höll på att rigga ner när vi kom tillbaka till Orrviken, för henne var det nu för lite vind. Dock var hon utsvulten och verkade ganska lycklig över den surf hon fått så det var väl inte hela världen.

Evy och jag gav oss ut på samma runda och det var ännu en gång hur skönt som helst. Det var hyfsat stora vågor när vi vände och fick några kilometer underbar surf. Det var kortärmat, barfota, ljummet vatten, sol, en glad Evy, blått och glittrande hav, vågor och nyfikna sälar som kom riktigt, riktigt nära. Det var liksom hundra procent – fullständig lycka. Det var lekfullt, vågorna var lättfångade, vattnet sköljde över mig i surfarna och det kunde liksom inte bli bättre…jo om jag hade fått surfa på det viset hela vägen ner till Varberg kanske. Jag ville inte att det skulle ta slut.

Fina Evy känner ett lugn efter en underbar paddling.