13 april 2014

Så var det söndag och Rickard och jag åt en god frukost i paradiset. Idag skulle det blåsa rejält, ca 15m/s, och jag beslutade att vi skulle hålla oss i och utanför Orreviken. Ytterligare sex surfskipaddlare var på väg ut till oss och solen sken på den blå himlen. Evy, Pedro, Christina, Arne, Göran och Teresia kom ut och tillsammans släpade vi ner alla surfskis till viken vilket inte var helt enkelt. Man passerar nämligen några grindar på vägen och vinden tutade i rejält. Som tur var kom en trevlig dam och lekte grindpojke. Synd att vi inte hade någon grindslant.

Nere i viken rullade vågorna in och det gick rejäla gäss. För att göra turen hyfsat säker grupperade vi oss två och två och tummade på att inte lämna sin ”wingman”. Sedan föreslog jag att vi skulle lägga oss mitt i sundet och öva reentries innan vi fortsatte ut. Förutom några få badkrukor så övade de flesta av oss uppstigning i surfski i hyfsat stora vågor och vind och alla klarade av det bra. Det var kallt i vattnet men med torrdräkten på var man liksom kung (eller ja – drottning åtminstone) och det kändes som om man kunde bad a hur länge som helst.

Reentryövning med gänget

Sedan fortsatte vi vidare bort genom den lilla skärgård som finns och hittade ett sund att surfa i. Det blåste på väldigt bra och det var enormt motigt i motvinden. Det var kul att se ur bra alla behärskade de stora vågorna både motvind, sidvind och donwnwind. Klarar man av dessa förhållanden så klarar man väldigt mycket.

Gruppen pustar ut lite (i lä) mellan varven

Avslutningsvis tänkte jag och Arne paddla utomskärs tillbaka till hamnen medan de andra var kloka nog att välja vägen tillbaka inomskärs. Jag visste att det skulle vara tokstor sjö men trodde nog at det skulle gå. Arne hade visat sig minst lika snabb som mig i motvinden och duktig på reentries så jag kände mig komfortabel att försöka. När vi närmade oss de yttre skären blev vågorna enormt branta då de trycktes ihop i sundet. Det blev också väldigt korta vågdalar och jag fick svårt att få fart mellan vågorna. Vi nötte på så gott vi kunde under tystnad en bra stund tills Arne ropade till mig genom vinden – Emma, är det ok om vi vänder. Jag tittade upp och insåg att vi inte kommit många meter framåt de sista 10 minuterna. Vågorna var säkert två meter höga och jag fick stötta på varje vågtopp eftersom vågorna var så spetsiga. Två meter fram, två meter bakåt liksom. –JA VI VÄNDER  skrek jag tillbaka och vände tacksamt ner med vågorna.

Arne och jag fick ge upp, kasta in handduken, och vända ner med vågorna.

När vi kom tillbaka till viken ser jag hur tre av de andra fortfarande är ute och leker i vågorna i sundet. En av dem var Evy och hon verkade enormt glad. Hon hade paddlat en Swordfish idag och var glad över att ha en så stabil ski i de stora vågorna.

Evy var så glad att hon showade lite i ett par snygga paddelbyxor…

Efter paddlingen fikade vi (såklart) och njöt av mammas nötkakor och Christina- och Pedros bullar. Det var mycket som skulle avhandlas såsom det kommande EMet i Portugal, Vågryttaren, Rickards senaste surfskiäventyr i Fish Hoek, Sydafrika mm mm.

En fantastisk surfskihelg tillsammans med fina människor – det är livet det! Tack alla för en skön helg och tack mina föräldrar för skjuts, mat och husrum.