Jag har en långväga vän som blev sugen på att testa surfski. Jag hade väl tjatat lite några gånger tidigare men plötsligt fanns intresset där. Jag vet inte vad det var som gjorde det. Var det filmklippet jag la ut på Sivens och min blöta tur i dubbeln? I alla fall, vi bestämde helg och att det var vännen (Annica) och hennes 18-åriga dotter Jessica som skulle komma, killarna skulle inte med. Båda tjejerna paddlar både maraton, sprint och drakbåt och Annika har dessutom börjat paddla C1. Dottern Jessica är grym på sprint och maraton och har gjort några landslagsuppdrag under året. Jag tyckte det kulle bli kul att få introducera dem till surfskisporten och blev lite impad över att de ville komma trots den sena säsongen. Annica sa att hon skulle inhandla lite neopren och jag undrade för mig själv om de visste vad de gav sig in på.
Helgen kom och vindprognosen såg väl sådär ut. Hösten har varit väldigt konstig hittills med vindar från nordost och till helgen utlovades ostlig. Frånlandsvind tänkte jag bittert men satte mitt hopp till att det faktiskt skulle blåsa runt 10m/s. Då måste det ju ändå bli några vågor i alla fall tänkte jag. Jag har egentligen inte paddlat över fjorden på ostligt tidigare förutom en gång då det blåste kanske 3 m/s. Jag visste inte vad jag kunde vänta mig egentligen förutom att det inte skulle vara så stort som det blir på sydlig riktning.
Lördagen var kall och blåsig. Hela sex grader fick vi och det blev torrdräktspremiär för mig. På med buff och open-palm handskar. Vi tre körde ett pass inne i fjorden bara för att tjejerna skulle få känna på skidorna lite och Jessica fick testa både min Spark och Vaulten, den ena en rank elitski och den andra en något bredare och kortare. Försökte oss även på lite reentryträning men utan neopren på överkroppen blev det ingen kul övning för tjejerna som fick skynda sig upp och byta om.
Efter lunch i stugan, värmande soppa och paniktorkning av neoprenet var det så dags för första downwinden för tjejerna. Snälla föräldrar skjutsade oss hela vägen runt Fjorden och ner till Åsa Camping, ingen nätt körsträcka för 14km dw men vad göra när man har finbesök och vinden kommer från öst? Jag hade uppmanat tjejerna att klä sig mer än vad de trodde var lagom och båda blev såklart för varma när vi satte av på det platta havet. 

För övrigt kan jag verkligen rekommendera att sätta i vid Åsa camping. Fin sandstrand och nära isätt från parkeringen. Vinden friskade i och vi susade framåt. Annica satt bakom mig i min Fenn Elite S dubbel och Jessica satt tryggt i CS Vaulten. Jag tyckte att det var bra för henne att gå upp en storlek i stabilitet eftersom det skulle blåsa, kallt i vattnet och premiärtur i vågorna.  Dessutom vet jag att Vaulten är snällare mot sin matte än Sparken i just korta branta vågor om man inte positionerar sig rätt.

I takt med att vi kom längre ut mot öppet hav så växte vågorna. Det var kul att se Jessica helt naturligt leka i vågorna, gasa, surfa, växla tempo, släppa vågor och sätta in stöten på andra. Hon undvek största amatörfelet, att försöka fånga alla vågor och bränna ut sig. Riktigt snyggt faktiskt. Visst, det var lättsurfat i vindvågorna men ändå liksom, det såg bra ut! Någonstans när vi var mitt utanför fjorden med siktet inställt på Hållsunds udde inser jag att havet börjar bli stökigt. Jag ser sora vågor komma rullande inifrån fjorden, från nordost. Och så kommer dyningar utifrån. Vi har alltså tre vågsystemet att tampas med, två för många för Jessica.

Hennes fart avtar och hon får börja stötta mer och paddla mindre. Vi i dubbeln har däremot roligt, har nog aldrig varit med om så lättfångade vågor i just dubbeln. Tre – fyra paddeldrag och vi fångar en våg, surfar en bra bit, hoppar och studsar i stöket. Annica får känna på hur det är att sitta i badkaret där bak när vågorna från sidan sköljer in. 

Vi tog oss tillslut över fjorden och jag andades faktiskt ut å Jessicas vägnar när vågorna bakom Hållsund minskade i storlek. Det hade verkligen inte varit något optimalt nybörjarföre där ute med tre vågsystemet och vågor upp emot en meter, och Jessica hade fått fokusera på att bara ta sig över, inte på att surfa, experimentera och ha kul. Men tjejen grejade det och hade ju faktiskt får en fin sträcka med surfar innan det blev för stort och stökigt. Jag hoppades innerligt att Jessica inte blivit skrämd och aldrig mer skulle vilja testa surfski.

Det var riktigt riktigt gött att nå stranden vid sommarstugan utanför Orreviken, springa upp till huset, duscha, dricka en öl, äta chips och sen middag. Elden brann fint i kaminen och ute var det mörkt. Myyyys!
På söndagen erbjöds samma vindriktning, gråa väder och kalla lufttemperatur fast svagare vind och regn på det. Jessica och Annica ville ut på en tur till. Turen blev mycket lugnare i de 5-6m/s som blåste men där fanns helt klart vågor att jobba med och vi valde att gå utanför Malö för att få en längre downwind. Jessica körde på jättefint i vågorna och såg ut att få fint flyt. Annica och jag försökte fånga de snabba dyningarna som kom söder ifrån men orkade inte riktigt. Annika fick jobba hårt för att komma över sina reflexer att stötta när vågorna kom i sidan och när dubbeln lutade lite. Jag i fram märkte inte så mycket av det utan tyckte att vi gick riktigt stabilt och lugnt. 
För min del blev det en kul och lärorik helg där jag bland annat fick lära mig hur kul man kan ha utanför Fjorden på ostliga vindar. Det var så bra att jag faktiskt önskar mig 10m/s från ost på nästa Vågryttare. Det är tekniskt och kul! Vidare så var det intressant att försöka sätta mig in i en plattvattenspaddlares situation hen befinner sig i inför sin första downwind. Vet dock inte om jag lyckades så bra. För dem var det omöjligt att förstå vad som skulle möta dem där ute på havet. För mig var det svårt att förklara, kunde ju bara förmana om extra kläder och stabilare ski. Och någonstans kände jag på mig att de där Hjoborna skulle vara hårdnackade och fixa mer än normalt. Men visst, säkerhetsläget var inte optimalt. Ett bad för Jessica i vågorna hade vi hanterat tillsammans men det hade nog inte varit en så kul upplevelse för henne. Och frågan är hur sugen hon skulle ha varit på en söndagsutflykt efter det? Eller någon surfskiutflykt över huvud taget i framtiden. Jobbiga situationer sätter sig djupt i folk, det har jag sett tidigare. 
Annica och Jessica, välkomna tillbaka till Bästkusten när ni vill så kör vi igen. Fast vi kan väl vänta till sommaren?