Surfski SM 2016 – Nextwave Surfski

Written by Levemyr -

on July 15, 2016

Torsdag 7 juli 2016 – Norrköping

Någon gång vid årsskiftet eller hur det nu var såg svenska surfskikommittén till att få in surfski i SM- veckan, som 2016 var planlagt till Norrköping. Efter lite diskussioner hit och dit bestämdes det att paddlingen skulle ske i Bråviken och vi var nog ganska många surfskipaddlare som var skeptiska till det beslutet. Anledningen till att förlägga tävlingen till Bråviken hade att göra med att det skulle finnas möjlighet för SVT att bevaka tävlingen. Det var tydligen inte något alternativ för dem att förflytta sig ut till havet. Själv kände jag mig inte särdeles uppspelt över beslutet men såg trots det vinningen med att få med surfski i SM-veckan med tanke på publiciteten sporten skulle kunna få. Att det sedan skulle komma med en hel drös med duktiga maratonpaddlare var en annan trevlig effekt som jag aldrig tänkte på.

När SM närmade sig började jag ställa in mig på ett platt lopp och tokstryk från både Hanna och maratontjejerna. Mitt självförtroende för plattvatten har aldrig varit bra och trots en större träningsdos hade jag inga höga förväntningar på loppet som närmade sig. Vi samlades vid Bråvikens kanotklubb i Norrköping på tävlingsdagen och det märktes det att det var en annorlunda tävling jämfört med de vanliga tävlingarna. Det var många nya ansikten och många ansikten som saknades. Från västkusten var det bara Göran Larsson, Magnus Siverbrant och jag som var anmälda. Övriga göteborgare tyckte nog det var onödigt att åka fyra timmar bil för 20 km plattvattenspaddling.

Vinden friskade i ganska bra från väst men vad skulle det hjälpa mig när vi paddlade i en insjö (mer eller mindre) med brunt vatten? Fick dock indikationer från några av båtförarna som varit ute om att det faktiskt fanns lite vågor där ute. Elis och jag diskuterade klädvalet. Soligt men kallt i vinden, till slut blev minsta möjliga kläder, vi var överrens om att det skulle vara platt och minimalt med skvätt.

Spanar in banan. Foto: Kris Levemyr

En timma kvar till start och organisatören Jonny Torstensson höll i skepparmötet. Det var inte så jättemycket att säga om banan. SVT var på plats och gjorde en intervju med mig och maratonpaddlaren Emma Andersson. Och så var det dags att gå på vattnet. Det var en del vind och avståndet mellan startbojarna var inte så jättestort och det var lite klurigt att få alla 30-40 paddlare att ligga på en jämn linje utan att driva iväg för mycket. Dock var startern mycket rutinerad och med megafon dirigerade han de som stack fram för mycket.

SVT gör stor grej av SM-veckan och surfski fick ta plats för första gången i TV-rutan. Här svarar jag givetvis mycket klyftigt på frågor om taktik och ambitioner. Foto: Kris Levemyr

-Ready Go! Alltid lika mäktigt när så många paddlare drar iväg samtidigt. Jag hängde med hyfsat fint och såg Hanna och två maratontjejer framför mig, Emma och Mikaela. Vi hade sidvind och sidvågor och efter ett litet tag kunde jag hitta surf här och där i det allmänna stöket. Kom om Mikaela och även Emma. Efter ca 4 kilometer svängde vi öster ut och fick vinden rakt bakifrån men vågorna var verkligen små. Emma fick upp farten och formligen svischade förbi. Efter ytterligare några kilometer såg jag några större vågor från en båt komma rullandes snett bakifrån och jag satte in en stöt. Kom upp i 15-16 km/h i surfen och kom nästan helt ikapp både Hanna och Emma.

Starten har gått i surfski SM 2016. Foto: Kris Levemyr

Efter hand växte vågorna lite och jag började jobba med dem, försökte hitta surf. Det var otroligt kort avstånd mellan dem och de var inte särdeles snabba. Jag valde att gå i sned anfallsvinkel och skära vågorna för att få en högre hastighet, vilket funkade fint. Det var länge sedan jag fick panik över att inte gå raka vägen mot mål. Kom förbi Emma men Hanna kunde jag inte nå. Efter ytterligare några kilometer kom Boyan upp vid min sida, precis som under förra årets SM. Han satt i en pråm jämfört med min tandpetare och jag kände förnedringen. Han körde en stund jämsides men släppte sedan.

Avståndet till Hanna bara ökade och mitt avstånd till Emma ökade också (tack och lov). Körde på ordentligt, letade surf i de små, korta och regelbundna vågorna och körde tydligen rejält zick zack (enligt Boyan), kanske lite väl mycket? Men jag vill ju surfa! Sista kilometern in mot mål var riktigt platt och det var bara att trycka på. Hanna vinner SM och är i mål ca 1,5 minuter före mig. Starkt jobbat Hanna. Jag lyckades hålla undan de andra maratonpaddlarna och är givetvis glad för det. Det var så pass mycket vågor att det blev till surfskipaddlarnas fördel. Mycket intressant att se ungefär vart gränsen går, att vågor på 2-3 dm gör skillnad. Och det som var lyckat var att flera av maratonpaddlarna nu fått upp ögonen för sporten. Vi behöver bli fler, speciellt på damsidan, och det skulle vara jättekul om vi kunde få med några duktiga maratontjejer till tävlingarna.

Målgång för Sparky och mig. Foto: Kris Levemyr

I herrklassen segrade hemmahoppet Emil Torstensson, som har en fot i både maraton- och surfskipaddling, över västkustens Magnus Siverbrant. Trea kom Paul Rosenqvist, som liksom jag hade behövt lite större vågor för att klättra i resultatlistan.

Dagen kom att bli enormt lyckad. Arrangemanget var jättebra med logistik, glada och proffsiga funktionärer, mat, prisbord mm. Det var sol och vind och med tanke på hur tråkigt det hade kunnat bli med regn och ingen vind var vi många som var enormt nöjda trots att arenan inte var havet. SVT sände senare flera minuter surfski på Sportnytt och det är för oss givetvis mycket positivt. Se reportaget här.

Emma Andersson, jag, Hanna, Emil och Siven. Paul (3:a) hade tydligen bråttom bort/hem. Foto: Kris Levemyr

Och Boyan då? Jo han hade faktiskt fått släppa – sa han. Och han sa att han tyckte att jag jobbade bättre med vågorna i år än förra året. Skitkul att höra! Boyan är kung av vågorna och hans ord är min lag. Punkt slut!

Tack Bråvikens KK för fint arrangemang, och för de överblivna rosa nummerlapparna. De lär pryda båtarna nere på västkusten under höstens lokala non-budget tävlingar :-D.

Hanna Höij fick senare vara med på en prisceremoni inne i Norrköping, kliva upp på scenen, ta emot något pris, få publikens hyllningar och träffa Pernilla ’Pillan’ Wiberg. Är inte det lite cool? Själv befann jag mig vid den tidpunkten på väg till västkusten för downwind clinic med Boyan. Det funkar också!