Lördag 12 oktober 2019

Efter VM bytte tävlingen namn från King and Queen till Queen and King. Det var på Leifs inrådan och jag minns faktiskt inte hans argument men jag har för mig det var ett bra argument. Är dock lite sugen på att döpa om tävlingen till ‘Leif of the Fjord’ efter den härliga utvecklingen på fjorden i år.

När det var fyra dagar kvar var där 30 anmälda på listan. På torsdagen var där bara 25, avhopp pga förkylningar och logistikproblem. Det som förvånade mig lite var att inga sena anmälningar kom in, det borde det ha gjort med tanke på den stabila kalasprognosen som lockade med vågor runt 1,5m. Vart tog ni vägen surferdudes??? 

Foto: Kris Levemyr

Jag fick ett gäng skåningar, några norrmän, en stockholmare och så Anton i stugan i Onsala – kul! Och Kris hade signat upp sig på att vara fotograf och ett fantastiskt funktionärsteam stod nu redo, rutinerade så in i bänken. Nu återstod bara ett litet orosmoment för mig; prognosen påvisade vindriktningsändringar, från VSV till SSV kl 23 fredag kväll. Enligt den källa jag alltid går på (fcoo.dk) skulle det blåsa 10-12 m/s. Det var gränsfall att jag skulle flytta in banan in i fjorden. På rak SV med dragning åt S kan vågorna bli betydligt större och komma från en jobbigare vinkel utanför Hållsundsudde. Men oh så jobbigt att byta bana så här sent, av olika anledningar. Jag hade behövt lite mer varsel för att det skulle vara behagligt. Jag bestämde mig ändå för att avvakta. De flesta av oss ville ju paddla stora vågor och prognosen stod fast vid sina 1,5m vågor. Och helt ärligt, jag var inte alls sugen på att paddla totalt oteknisk och med avtagande surf inne på fjorden där allt bara handlar om muskler, att orka pressa sig igenom vågorna från Kalvö in till Forsbäck.

Lördagen kom och jag stod fast vid min bana. Rullade iväg till start men hade räknat lite fel på tiden. Att åka via Röde Holme och slänga av ett lass med skis från släpet tog tid. Sladdade in på Gårda Brygga 10.58 och de flesta deltagare hade redan kommit. Registrera, hitta Acornnummerlappar, ta betalt. Michelle kollade webtracking, Leif satte upp målflaggan. 11.40 rullade vi alla iväg till starten och mitt adrenalin pumpade, dels för att jag var stressad, dels för att jag snart skulle få surfa och dels för att jag var aningen nervös över deltagarna, skulle de få en härlig tur över fjorden eller skulle det bli en skräckupplevelse och aldrig-mer-ski tankar? Det är det sista man vill som arrangör.

Michelle och Torbjörn checkar av webtrackern. Foto: Kris Levemyr
Foto: Kris Levemyr

Höll ett rätt kort skepparmöte där jag beskrev banan. Säkerhetsbåten hade anlänt och meddelade att det var rätt busigt där ute med vågor över 2m. De hade dock kört längre ut på havet och jag misstänkte att vi inte skulle få se riktigt samma våghöjd. Följebåten var förberedd. De hade kittat med all möjlig räddnings- och säkerhetsutrustning, gått igenom räddningsplaner och med sig skulle de (Janne och Marita) ha min kompis Aders F, som skulle sköta webtrackingen och ev räddningsinsatser. Janne, otroligt erfaren båtförare, skulle köra båten och Marita sköta telefonen. Det kändes otroligt bra i min mage att en dag som denna ha just dessa personer i följebåten. och det kändes otroligt bra att ha Michelle som QK Chef (chef över Webtrackingen alltså). Hon har gjort det här några gånger nu, hon var kittad med dubbla datorer, powerbanks mm. Anki och Lilian skulle vara standby med bilarna vid start och ta med sig eventuella återvändare. Jag hade dock missat att förbereda med extra filtar till dessa eventuella och mindes Daniel Kramberger för ett antal år sedan. han vände tillbaka just här utanför Röda Holme och fick hoppa i en kanotstrumpa som han hittade på släpet, för att få något torrt på sig. Jag fiskade fram min poncho och gav till Anki och sa till alla på skepparmötet: först till kvarn slipper åka naken i bilen.

Göran e med, då kör vi! Foto: Kris Levemyr
‘Skeppis’ vid Röda Holme. Foto: Kris Levemyr
Tjejorna från Skåne. Foto: Kris Levemyr

Förutom att vi funktionärer förberett oss hade även deltagarna tänkt till. Det var flera som tagit stabilare surfskis och det gladde mig avsevärt. U18-grabbarna från MKK som vanligtvis sitter i K1or smala som sugrör hade idag valt Boost LV och Vault, hade rejält med neopren på sig och pluggat på banan ordentligt (viskade en fågel i mitt öra). Ni får 10 poäng av mig i kursen ‘förberedelser’ (och i matlagning skulle det visa sig senare).

5 minuter kvar till start och plötsligt flyger superwoman ut ur skogen och ner i sin rosa NK 600. Åh, kul att hon ville vara med idag! Tror hon var rätt sugen att testa nya skin i stora vågor. Tydligen tyckte hon vågorna på VM var för små och lös med sin frånvaro.

Starten går vid Röda Holme. Foto: Kris Levemyr
Foto: Kris Levemyr

Starten gick och 25 paddlare satte av söder ut mot Malö. Rätt segt i motvinden men för egen del gick det ändå helt ok, kunde hålla jämna steg med Gilland, Abrahamsson m fl. Tydligen hade mina försök att bibehålla formen lyckats. Så fort vi rundat första farledsmärket vid Malö fick vi vinden mer från sidan och äntligen gick det lite fortare. Det gick även att hitta lite surfbara vågor och jag knappade in på gubbarna. Vid rundningen av märket öster om Malö började vågorna få fin höjd och kom rakt i sidan. Det kändes bekant det här med vågorna rakt i sidan. Som på VM fast en meter till. Ute vid Hållsunds udde kommer det dock alltid vågor från fler håll och jag började söka vågorna som gick åt Åsahållet. Emellanåt föll jag av och gick med vågorna in mot fjorden men bara för att få med mig farten innan jag svängde utåt igen. Det gick fint och rätt snart var jag om alla gubbarna i den där klunga inklusive Anton. Det var bara Kungen Winther SHM101 som låg en bra bit framför mig. 

Starten har gått och vi kämpar i motvinden
Efter sista rundningen var det dags att börja surfa och äntligen fick jag upp farten och kunde börja plocka positioner

Solen sken, det var skön temperatur och vågorna skummade. Dock var havet bitvis helt prickigt av maneter, gula och röda. Jag har i ärlighetens namn aldrig sett så många brännmaneter på samma yta tidigare. Blä!

Maneter även på land. Foto: Kris Levemyr

När jag närmade mig Åsa tyckte jag mig se någon en bit ut hålla mitt tempo. Var det Gilland? Grrrr, vägrade bli slagen av honom idag. Nu var det min tur, han tog mig på Nidingen Lighthouse Challenge. Efter en stund var paddlaren uppe vid min sida och då såg jag att det var Alexander från Smögen. Okej skärpning nu! Fokuserade mitt yttersta, slutade att tänka på andra saker och kollade vågorna framför mig, tryckte max när något såg surfbart ut. Fick en sjysst våg som jag kunde länka ihop med tre andra, kom upp i över 20 km/h och flöt förbi Alexander. Nu jäklars var det bara att hålla  ihop det. Paddlade för mitt liv, lungorna skrek men jag lyckades behålla det lilla försprånget in i mål. Phew.

Winter is coming
Jag hade försökt bjuda in till Game of Thrones tema på tävlingen men eftersom de flesta paddlare verkar vara fullt upptagna med kanske just paddling är det inget som har hunnit kolla på de åtta säsongerna och ingen nappade, ingen kom med svärd eller brynja. Men….Winter kom i alla fall 🙂 Och med buller och bång. Han fick en bra start men paddlade aningen långt ut efter sista rundningen och luckan ner till oss andra var inte så stor. Men när han äntligen kom in på raka spåret och vågorna kom rakt bakifrån satte han en jäkla fart, det syns tydligt på webtrackingen och Winter vann med över tre minuter.

Anders Winther Andersen från Oslo knep kungakronan igen. Han avslutade riktigt bra och gled ifrån hela klungan. Foto: Kris Levemyr
Alexander Hasselöv på g in mot mål. Foto: Kris Levemyr
Rosa NK också på väg in. Foto: Kris Levemyr

Några minuter senare kom Anton Wöhrer in och sedan Eric Gilland. Gick upp och blev mött av Kris som behövde lite datasupport. Hon hade fått gå ifrån uppdraget som fotograf för att hjälpa Michelle med webtrackingen. Det var tydligen en del action på havet med flera som badade och någon/några som var på villovägar. Bytte om och vinden friskade i ännu mer. Det kom korta rejäla regnskurar, det blåste över 15 m/s i byarna och så kom solen fram igen och det lugnade sig. Så höll det på. Fler och fler kom in i mål och det var häftigt att stå uppe på parkeringen och kolla ner på folk som surfade in i hamnen. 

Webtrackingens race admin som ger användaren ‘beslutstöd’ så till vida att den talar om vilka paddlare som legat still en stund och kan behöva hjälp.
Svårt att fatta att dessa skurar var tillfälliga. Foto: Kris Levemyr
Henning på väg in. Foto: Kris Levemyr

Efter ett bra tag verkade som om alla badare kommit upp och tagit sig i mål för egen maskin. Paddlaren som var på villovägar verkade vilja se mer av fjorden än det jag hade som förlag och tog sig turen runt alla öarna innan han vände ut mot Gårda Brygga igen. De flesta av oss satt och åt mammas värmade soppa när han kom inpaddlandes. Tja varför inte? Banan var ju bara 12 kilometer idag, lite väl kort egentligen tyckte kanske han?

Mingel, mammas mat, prisutdelning, champagnesprut, många skratt och glada miner, några lite frusnare än andras. Det var precis som vanligt alltså, så som det varit de flesta gånger på Queen and King. En helt vanlig Q & K med alla parametrarna där (förutom att några av vännerna/surfdudes saknades). Givetvis finns där oändligt många historier mer att berätta, händelser att skratta åt, ögonblick som fick mig att dra ordentligt efter andan. Och jag har fått med mig fler erfarenheter i min arrangörsryggsäck efter dagen. När där är vågor händer det ALLTID saker och jag är glad att vi var förberedda idag.

Stort tack till alla deltagare och funktionärer. Bra kämpat! Väl mött 2020!

Resultat, se här
Fler bilder, se här
Se loppet replay webtracking här

Låt mig presentera Michelle, Michelle QK chefen! Foto: Kris Levemyr
Överlevnadskit till han som inte hittade/valde en längre väg. Kakor och karta! Foto: Kris Levemyr
Mamma körde med purjosoppa, en klassiker. Foto: Kris Levemyr
Aterra sponsrade med en plats på Aterra Surfski Experience nästa sommar. Malte blev den lyckliga vinnaren. Foto: Kris Levemyr
Foto: Kris Levemyr

Categories:

Comments are closed

Blogarkiv
Blogkategorier