En sak jag lärde mig när jag var i Sydafrika i december 2018 var att paddla motvind. och jag lärde mig att trots allt uppskatta det lite mer än vad jag tidigare gjort. Dessutom ställde jag upp i flera tävlingar där vi paddlade ut och in eller i triangelbana. Alltså INTE downwind. Jag tror vi på västkusten/Skåne kör ganska mycket downwind och det vi nog behöver öva mer på är just allt annat. Plattvatten, motvind, maraton etc. Och att tävla utan downwind har sina fördelar rent tidsmässigt och logistisk. Men visst, lika kul är det ju inte 🙂

Evy och jag fick en fin tur runt Nidingen i sommars och som vanligt när vi två umgås blir vi kreative, idéer ploppar upp, vi diskuterar dem, modifierar dem och filtrerar dem. Det här med att tävla runt Nidingen föll igenom filtrer, det kunde nog vara en bra och kul idé.

Vi spikade dagen och tiden och tänkte att blir det för busigt får vi helt enkelt köra en lite snällare bana. Nidingen ligger nämligen 9 km rakt ut i havet utanför mitt paradis Orreviken. Det blir snabbt stort och stökigt där ute och hade vindarna blåst mer än 9 m/s hade vi fått paddla någon annan stans. Nu kom det att bli en stekig dag istället med yttepytte vind. Men hey, det är ju precis det jag behöver öva på, att paddla så fort jag kan ihållande länge utan någon vila. Jag var positiv!

Vi var 13 deltagare som kom till start varav Donald Kiesling – mr DK – som vunnit i Skåne på Wave Challange tävlingen. Han tog täten när starten gått jagad av Trent, jag, Eric Gilland och Filip Nilsson. Vi fyra sist nämnda paddlare är otroligt jämna och jag visste att det skulle komma bli tight oss emellan. Donald var långt fram och jag drog klungan ganska länge. När vi närmade oss LiIlleland gick Eric förbi och började dra. Vid rundningen valde jag att gå längre ut för att slippa gå över grunt vatten. När vi rundade Nidingens västra sida la jag ner paddeln för att dricka. Jag hade inte orkat mecka med vätskesystem innan utan körde hederlig flaska. Då gick både Trent och Filip om. Tråcklade oss igenom den grunda delen med alla grund innan man vågade gå för fullt igen. Sen var det dags att göra något åt situationen. Jag visste exakt vart jag skulle, det verkade inte Trent och Filip Veta som höll en aningen för ostlig kurs enligt mitt tycke. Jag försökte hålla höjd och leta surf i de små vågorna. Jobbade på där ute och plockade både Filip och Trent samt närmade mig Eric. Såg sen att Donald höll en mycket långsammare fart, som om han gett upp. Så snart var det bara Eric kvar men jag kom aldrig ända fram även om jag närmade mig.

Efteråt skönt häng i en av våra sista sommardagar. Fixade Falafel till gänget, åt och pratade om taktik, banval, den vackra utsikten (som Filip aldrig sett) mm. Sen var det dags för prisutdelning. Evy hade fixat ett rejält utlottningspris, en korg full av en massa gott att äta och dricka med västkusttema. Vinstlotten drog Lilian Larsson – hurra!

Vi var några kvar som tog oss en bastu när det mörknat. Åh så glad jag är att vi byggde den där bastun. Ljuvligt!
Arrangemanget var enkelt och trevligt och lyckat. Jag tror det är jättebra att ordna sådana här lokala race med och mot vinden och jag lovar att den här tävlingen återkommer nästa år någon gång i slutet av augusti.

Resultat
1a Eric Gilland
2a Emma
3a Filip
4a Trent
5a Richard Brankell
6a Donald Kiesling
7a Pedro Pontes
8a Evy Lantz
9a Göran Larsson
10a Patrik Mossberg
11a Anki Hill, Lilian Larsson
13a Peter Zachrisson