Det är bara att inse, många av oss som paddlar surfski i Sverige är medelålders. Inget fel med det MEN det skulle vara kul om vi kan få in fler yngre personer i vår fina surfskicomunity. Det behöver inte vara yngre som alla ska bli världsstjärnor men som sagt, vi behöver fylla på underifrån. Vi i surfskikommittén försöker med de ekonomiska medel vi har och den tid vi har över efter våra jobb, att på olika sätt bädda för att fler yngre vill paddla ski. Jag tror det råder moment 22 just nu där de som vill paddla ski tycker det är trist eftersom ingan andra i samma ålder paddlar. Hade det funnit 20-30 ungdomar som körde på ordentligt hade föryngringen gått av bara farten. De i sin tur skulle synas mycket mer, ha kul på läger och tävlingar och dra in ytterligare nya i sporten. Jag har ju sett vad som hänt i både Spanien och Frankrike, det har ökat explosionsartat i ungdomsklasserna där. De har äntligen klommit över den jobbiga trösklen och fått igång något jättehäftigt. Dessutom har de blivit otroligt duktiga och mäter sig med de bästa från Sydafrika och Australien i samma åldersklasser. Varför skulle inte vi i Sverige kunna komma dithän? Vi har en massa kust, vågor, surfskis, bra vägnät och äventyrslust. Några av kanotklubbarna i Sverige har köpt in skis och det finns flera vuxna som skulle kunna visa ungdomarna ut på havet, coacha dem lite så att de kommer igång. Det händer redan men det behöver hända mer! I Malmö finns tre ungdomar som har kommit igång bra. Och det underlättar såklart att någon av dem har körkort och surfski, att Aterra-Leif har lånat ut sksi till dem samt att MKK har klubbskis. Några av ‘rävarna’ på MKK har visat dem ut på havet och nu är de självgående. Men visst, det är en tröskel, både ekonomisk och praktisk.

I år blev det inget VM och vi i surfskikommittén satt på en pott pengar som det plötslig inte fanns någon plan för. Camilla kläckte ur sig idén att vi borde fixa ett läger för de ungdomar som tänkt åka till VM. Varför inte kolla om Gordan Harbrecht (som bor nära, jobbar som just surfskicoach och är riiiiiktigt snabb, typ snabbast i Europa, femma i världen) kan komma hit och inspirera ungdomarna? Och så blev det. Gordan ville komma och ungdomarna tyckte det lät kul. Och tack och lov att Corona inte satte stopp här.
Vi samlades på MKK fredag eftermiddag, ett kort hej hej, äta falafel och sedan packa, byta om och åka till sydkusten. Vinden hade börja friska i och vi skulle ut i vågorna. Camilla och Jenny, som känner området väl och har en magisterexamen i surfskilogistik, la upp planen med både bilar, släp, chaufförer, isätt och upptag. Ute på havet väntade ca 1,5 m vågor snett bakifrån och ca 23km paddling mot Böste. Jag tror alla var lite ringrostiga i de smått stökiga och branta vågorna för det tog ett antal kilometrar innan det blev bättre fart på gruppen. Själv hade jag svårt att hitta surf men efter kanske 4 km kom det. Vi körde i fem minuter, återsamlades, fick instruktioner och satte av igen. Gordan for hit och dit och coachade ungdomarna. Och så där höll vi på. Ju längre vi kom ju mer fick vi de stora dyningarna med oss. Camilla och Jenny hade vikt av för att hämta bilar och släp. Vi andra fortsatte och jag slängde ett nervöst öga på klockan och kom fram till att det skulle bli jäkligt tight i kampen mot mörkret. Vi skulle ta upp någonstan efter Stavstensudde men när vi närmade oss udden var det så mörkt att jag ville avbryta. Dessutom var vi så nära udden att stenar petade upp här och där. Tack och lov att vågorna hade mattats av här inne och vi kunde lugnt och försiktigt glida iland mitt på udden. Fick klafsa genom riktigt äcklig rutten tång och sen klättra upp på en vall med våra skis under armarna. Plötsligt stod vi på en golfbana och vi traskade försiktigt över något hål och jag rundade greenen istället för att gå över den. Var snart ute vid vägen och vi behövde inte vänta länge förrän Camilla och Jenny kom. De hade sett oss på webtrackingen och styrde om kosan mot golfbanan. Och där stod vi i mörkret och bytte om, tryckte i oss bananer och kexchoklad, surraded skis på släpet och njöt av att bli varma. En mycket snäll Jenny Åström åkte till MKK och drog igång middagsfixet för att vår middag inte skulle bli allt för sen. Vi åt middag på MKK 22.20? En bra erfarenhet! Hade detta varit senare på säsonen i kallare temeperaturer hade vi givetvis avbrutit tidigare. Men med sommar och hyfsat varmt och med landstigningsmöjligheter lite här och var tyckte jag att det var ok att chansa lite, se om vi skulle klara oss till målet. Nu blev det en bra erfarenhet för alla, vad mörkerpaddling kan innebära.

Lördag morgon startade långsamt med lång frukost och med teoripass om våg- och paddelteknik lett av Gordan. Det hällregnade ute och åskade. Men så fort det sprack upp stack vi ut och gjorde oss redo för ett teknikpass på kanalen. Jag var lite förvånad över att Gordan körde teknik med ungdomarna, som nästan alla har en gedigen K1 bakgrund. Men jag förstod snart att det var nyttigt även för dem (inte bara för mig utan paddelbakgrund). Flera av ungdomarna har rätt sprintig stil, en stil som kan bli onödigt energislösande på längre downwinds. Jag plockade upp flera bra tips på övnigar och fick även med mig något personligt tips. Gordan själv har varit en framstående sprintpaddlare i Tysklands landslag. Han fick någon gång upp ögonen för surfski (som knappt existerade i Tyskland) och när han inte ville hålla på med sprint längre blev det ett naturligt val för honom att byta ut plattvatten mot havet parallellt med ingengörsstudier. Idag jobbar Gordan med sin idrott och har stor nytta av att ha ett ben i varje disciplin, vilket jag tycker märks väl i hans sätt att coacha.

Vi hann också med en del reentryintervaller såklart ihop med kortare intervaller med teknikfokus. Solen sken, det var i princip bleke och riktigt skönt att lägga in ett gäng reentry i passet.

Åt lunch på klubben, fetaostpastasallad, packade och susade åter igen i väg mot sydkusten, samma start som förra gången men nu en bana 25km åt handra hållet.

Det blåste ca 5-6 m/s men det räckte för att ge oss fina vågor. Vi hade en dyning snett in mot land och vindvågor i ryggen. Till en början var det mer utmanande att välja att plocka dyningarna lagom ofta. Men ju mer vi närmade oss Svarte ju mer fick vi dyningarna rakt bakifrån. Gordan coachade ungdomarna samtidigt som vi alla körde 10-minuters surfintervaller med fokus på lite olika saker. Emellanåt klörde vi rena race mot varandra med jaktstart där de långsammaste startade först. Otroligt kul! Ett bra sätt att dela upp en 25km downwind i flera sektioner, hålla ihop gruppen på ett enkelt sätt och att behålla fokus men att fokusera på olika moment och tempon. Och det var så kul att se glädjen i allas ögon. Surfglädje! Solen sken och det var neoprenshorts- och t-shirt väder. Helt fantastiskt härligt! Det var fortfarande sommar även om solen nu är mycket svagare. Och när vi tog upp i Svarte började jag inte ens att frysa. Då är det fortfarande sommar!

Middagen på klubben kom att intas mycket tidigare än gårdagen, vilket vi alla var tacksamma för. Koreansk nudelsallad samt rester från gårdagen stod på menyn och Jenny Å hade ännu en gång varit gullig och åkt bort till klubben för att förbereda middagen. Idag hann jag till och med duscha, så skönt! ?

Under hela söndagen sken solen på oss men vinden var svag och vi valde att stanna i Malmö, utgå från klubben och köra två pass. Första passet blev en kombination av teknik och intervaller samt surfa på färjevågor. Vi avslutade med flera sprintar och Gordan kunde, under tiden som vi andra tog i 100% ta i lite lagom mycket och samtidigt filma oss. Han är så galet snabb den killen. Att se en 100 kilos människa dra igång, med en frekvens likt en duracellkanin, är mäkta imponerande. Han förtjänar och gör skäl för sitt smeknamn: Flash Gordan.

Eftermiddagspasset blev ett kortare och lugnare pass där vi övade på strandstarter på Ribbans strand. Strandstarten i ett surfskirace är inte avgörande på något vis men av erfarenhet vet jag att om man är komfortabel med sin strandstart och har bra rutiner så blir inte starten mer ångestframkallande än nödvändigt. Att ställa upp i vattenbrynet med 100 andra är nervpressande nog. Då är det otroligt skönt att vara komfortabel med sin strandstart, den ska sitta i ryggmärgen.

För mig kom detta pass att bli en ögonöppnare. Så länge vi körde strandstarter som jag brukar gick allt bra och jag fick känna den roliga känslan av att vara först flera gånger. Men så höjde Gordan nivån. I herrklasen är det mer regel än undantag att det tjuvstartas. Eller åtminstone att fältet fortsätter gå utåt i vattnet innan startskottet smäller. Här står ingen still och lydigt inväntar. Precis detta tränade vi på och jag kom direkt ur balans, fipplade och fick dåliga starter. Damerna är inte lika hetsiga men det händer såklart och nu vet jag vad jag ska öva på framgent.

En otroligt lärorik helg var slut. Det kändes som om vi satsat pengarna helt rätt, att ungdomarna hade uppskattat helgen mycket och blivit än mer motiverade att fortsätta med ski. Personligen hade jag fått med mig en del paddeltekniktips men framförallt fått mycket inspiration till hur man kan coacha andra på havet. Och såklart att jag blir ännu mer motiverad att vara med och annordna liknande läger framöver, träna hårdare för egen del och bli bättre. Det är effektenm av att få träna vid sidan av en världsstjärna, som dessutom var duktig på att dela med sig. Nu håller jag tummarna för att ungdomarna behåller suget på surfskiträning och tävling tills vi får ihop nästa läger. Det ska bli otroligt kul att se kampen mellan Axel, Malte och Nisse på SM. SM går 10-11 oktober runt Kungsbackafjorden, glöm inte det. Jag hoppas på episka förhållanden med stora (men snälla) vågor, sol och varmt i vattnet ? Vi ses!