Februari och mars är mina favoritmånader tillsammans med sommarmånaderna. Då är vintern som allra bäst, i alla fall i fjällen. Hur vintern är i Göteborg ska vi inte tala om. Men Göteborg ligger längs en motorväg, bred och fin, som går hela vägen upp till norska fjällen. Och det är dit jag åker titt som tätt februari och mars. Jag tänkte dela med mig lite av en skidhelg till mitt favoritställe för längdåkning, nämligen Sjusjön. Sjusjöen är en otrolig skidanläggning i närheten av Lillehammer med upp emot 70 mil preparerade skidspår, lite beroende på hur man räknar, var man drar gränsken för Sjusjöns skidområde. För efter Sjusjön tar något annat skidområde vid och det sägs att man en bra vinter kan åka i preparerade spår hela vägen ner till Oslo. På många ställen i Norge består spårområden (löypenet) av en herrans massa spår där man själv bygger ihop sin egen runda. I de flesta korsningar står skyltar och ibland kartor. Det är inte som hemma där man åker gröna milen eller gula femman. Om man åker till Sjusjön finns en stor chans att man får se någon norsk elitåkare. Här hänger ofta Martin Jonserud Sundby, Terese Johaug, Maiken Kaspersen Falla med flera.

Fredag morgon en dag i slutet av februari: Kompisen Anders och jag susar upp till Lillehammer/Sjusjöen. Resan tar 5,5h, Anders kör hela vägen, jag kan jobba lite under tiden. Klockan 13.30 ca står vi i skidspåren på Sjusjöens skidstadion där Birkenbeinerlöypa går förbi. Det är sol, en del vind och ca -8C. Vi bestämmer oss för att åka klassiskt och ungefär vart vi ska. Vi bränner öster ut på Birken, en skidåkaren motorväg. Snön är sträv och trög fast vi båda tror det är skidorna och formen det är fel på. Jag kör mina nya Madshus Terrasonic Intelligrip, skidor med hudar, och de funkar verkligen bra. Järnfäste och bra glid utför. Dock sämre glid på platten/när jag diagonalar. Anders har något bättre glid än mig idag, det är alltid lite frustrerande att vara den med sämre glid. Vi är som vanligt som kalvar på grönbete och skidar på rejält. Efter drygt 20km stannar vi på Hygga kro, ett mat/fikaställe vi inte tidigare provat. Jag är riktigt trött, hade fått fuska lite i de sista uppförsbackarna.

Köper våfflan och njuter av att vila inne i värmen men inser snart att vi bara har en timma tills det blir mörk och med 15 kilometer tillbaka inser vi vad vi måste göra. Skyndar oss iväg men nu är det motvid, sidvind, kallt, solen på väg ner. Spåren har bitvis blåst igen. Jag har inte åkt mer än 10km klassiskt i år och börjar få ont här och där. Jag har åkt en massa skate och inser här och nu att det inte riktigt är samma sak. Hur tänkte jag när jag planerade den här 35-kilometers turen? Viljan fick som vanligt bestämma över förnuftet. Får verkligen bita ihop hela vägen hem. Orkar inte åka i uppförsbackarna, får förnedrings-gå på skidorna. Fryser. Trött. Längtar till en varm dusch. Tillslut är vi tillbaka till bilen och eländet är över.

Bor hos några vänner ca 10min från Sjusjöen. De har bakat pizza som är klar när vi kommer. Hur lyxigt som helst! I spisen brinner det ordentligt, det är varmt och hemtrevligt. Duschen är varm. Jag älskar dessa kontraster! Efter regn kommer solsken liksom.

Lördag
Äter en riktig skidåkarfrukost. Det är gröt, ägg, sill, brunost från byggden, surdegsbröd, apelsin, nötter. 

Jag är trött i kroppen men har i alla fall inte ont. Känner redan nu att det kommer att bli en tuff dag. Vi får med oss Johanne och får skjuts till Nordseter där vi startar. Det är minst lika trögt i spåren idag och på skateskidorna blir det snabbt jobbigt för mig, som dessutom har sämre kondis än på länge. Det har varit mycket prat om vikten av att hålla nere pulsen på distanspassen , sk fart 1, men jag kan inte. Jag är en för dålig skidåkare för det, jag tappar styrfarten. Skate är jobbigt för mig! Men det är också härligt såklart. Det är ett underbart vinterlandskap, nydragna skidspår och jag är i fjällen. Siktar mot Pellestova (Hafjell) och staplar in där efter 90 minuter. Jag är trött och händerna darrar lite. Det blir en våffla till, med römme. Gott!

Vi planerar att åka via Sjusjöen till Mesnali, en ganska lång tur. Men när vi kommer till avtaget börjar det snöa och Johanne förmår oss till att vika av ner mot Nordseter och sen mot Birken. Det låter lite väl kort i mina öron men jag säger inte emot vår eminenta guide. Och det var tur det för när vi tillslut nådde Birkenbeinerstadion i Lillehammer hade vi fått ihop ca 35 km och 3.30h aktiv åktid. Och jag var helt slut. Blev illamående vid varje tempoökning. Tack för förnuftet Johanne!

Väl tillbaka i huset fick vi hemgräddade våfflor med bär och römme. Tack Bjarne! Och vi kollade på skid-VM, Marit B vann igen – en fantastisk skidåkerska! Brasan brann, Johanne bullade upp kuddarna åt mig i soffan. Bjarne läste i Norges mest sålda bok 2008 (eller vilket år det nu var) ’Boken om ved’. Ute toksnöade det och jag insåg att det var första riktiga snöfallet jag sett denna usla vinter. Vi hade det otroligt bra och jag fick mig en liten tupplur.

Söndag
Vi tre stack iväg på nydragna skidspår från Natrudstilen och fick börja med en rejäl stigning. Hade ont i knät, fick stanna och stretcha. Det var mjukt och skatebädden fjädrade retfullt och emellanåt trampade vi igenom. Växlade mellan skate och stakning, fick inget gratis.

Det var tungt och segt och höll på att nästan ta av mig skidorna sista biten mot Hygga kro. Där blev det ännu en våffla och vi fick se damernas sprintstafett på TV. Norge vann igen, Sverige fyra. När vi gick ut igen hade det spruckit upp, klarblå himmel, skön temperatur och plötsligt kändes det som om jag hade oändligt med energi. Åkte knappa 20km till i den underbara solen och vinterlandskapet och utsikten var underbar. Kunde liksom inte få nog. Avslutade efter 3.45h och jag var helt slut igen. Men otroligt lycklig. Nu hade jag laddat mina batterier med sol, 11mil skidåkning, snö och våfflor. Jag var redo för ännu en arbetsvecka.

Tack Bjarne och Johanne för en mycket trevlig helg och allt ‘lyx’. 

Alla foton: Anders Frimodig