September brukar inte leverera vind men i år har det varit annorlunda. Bannemig och ta mig tusan! Det började i fredags, prognosen så faktiskt hyfsad ut förutom att vinden skulle snurra en hel del fram till 16-tiden för att sedan stabilisera sin riktning mot sydligt. Det initierades en AW på fjorden och det blev Inlands-Örjan, Pedro och jag som trotsade fredagstrafiken och åkte dit.

Örjan och jag ville paddla runt udden men det ville inte Pedro. Och med facit i hand var det bra att vi inte gjorde det för det hade blivit mycket mörkt på slutet. Vi la i vid lilla Jägaren (el var det Draget, jag har glömt) och körde. Jag hade bestämt mig för att fjordrace, hade laddat med pulsklocka å allt och såg i mitt huvud hur jag skulle flyga fram. Det blev pannkaka av hela alltet. Kass vind, kassa vågor, en sliten Emma från torsdagens intervaller, för myckte i huvudet, tänkte på hundra andra saker men inte på det jag hade framför nosen på skin. För första gången i mitt liv, tror jag, så hade jag det tråkigt, ville att det skulle ta slut, det var bara ett slit. Pulsen vägrade att klättra upp på någon anständig nivå. Blä!

Lärdom: Inte åka till fjorden och tro att det blir vågor när prognosen visar snurrigt. Stabilt ska det vara.

Inför söndagen såg prognosen riktigt bra ut. Inte galet mycket utan mer lagom, så pass lagom att man skulle kunna ta sig runt udden. Det har inte blivit någon ‘runt-udden’ tur i år – ännu och jag var så sugen. Solen sken dessutom och temperaturen var fin. Och till råga på allt hade jag fått med mig surf- och kitetjejen Emma Lindén som efter att ha paddlat några gånger under sommaren nu ville testa downwind.  På Jonttis var det många många människor och jag orkade knappt hälsa på alla. Lastade bara dubbeln och så åkte vi mot Röda Holme ihop med Richard, Siven, PA Lanset och Tryggve. Emma och jag kom i lite efter de andra och paddlade mestadels ensamma ut mot udden.

Vad kan det ha blåst? 10-11 m/s något? Emma kändes stabil där bak och vi kämpade på utåt i långsamma men stabila 7 km/h. När vi hade paddlat ca 2km började vågorna bli stora och Emma lät lite nervös där bak. Efter ytterligare en liten bit ropade Emma något om att vågorna bröt närmare udden och undrade om det låg något rev där. Nejdå ropade jag tillbaka, vågorna är bara stora. Och så kom det där settet med tre vågor som var galet stora, uppskattningsvis 3 meter var. Vi åkte berg-och-dalbana upp och ner för vågorna, skrek av förtjusning och adrenalinet rusade. Skitkul ju!

Höll god marginal till udden och efter ca 35min var vi runt och vände norrut mot fjorden. Det var stort och riktigt stökigt där ute och vi hade svårt att få några ordentliga surfar utan fick mindre surfar på de vindvågor som låg ovanpå monstervågorna. Vid ett tillfälle låg vi faktiskt på toppen av en stor våg och hade vi haft massor med paddelmuskler och bättre grundfart hade vi kanske kunnat få den surfen och den surfen hade förmodligen blivit den snabbaste i mitt liv. Men det får bli en annan gång tänkte jag när jag såg den stora nerförsbacken försvinna bort framför mig.

Vi fick en härlig resa in mot Gottskär men surfade kanske inte överdrivet mycket. Vågorna var långa och snabba och trots att vi var stabila var vi inte racingsnabba ihop. Men jag visste att det skulle komma bättre tider för oss längre in.

När vi närmade oss Kalvö började lekstugan och vi kunde ta i lite mindre och surfa mer, jättekul såklart! Plötsligt fick jag syn på PA Lanset som hade god fart framåt i sin ski. Jag hörde hur han gastade och hojtade av glädje i surfaran, jag han verkade hur glad som helst. Själv var jag fortfarande full med adrenalin och fick en önskan att dansa ringdans med alla så fort vi skulle komma i land. Vilken jäkla dw-tur det hade varit. Först de stora vågorna, naturupplevelsen, adrenalinet, glädjen och sen surfarna…fasen vad jag älskar det här!

 

 

Redan när vi klivit i land och det värsta ruset lagt sig (och mörkret kommit) började vi kolla prognosen inför måndagen. Det såg åter igen bra ut, se själva!

Åter igen gick konversationerna varma i Västkust Surfskigruppen på Facebook. Klockslag och vilka som skulle med bestämdes. Min kläder hann inte torka så jag fick ta med dem blöta till jobbet och hänga upp dem kring min arbetsplats. Vid 16 på måndagen var det dags att bege sig och jag samåkte med Inlands-Örjan. Mötte upp med Pedro, Göran, Daniel K, Patrik S (äntligen!), Joel, Anders S med flera. Försöka skynda oss, packa, byta om och åka. Och idag skulle det rejsas – vi skulle köra en Bad Ass eftersom det skulle blåsa mer än 9.5. Startade en bit söder om Lilla Jägaren och drog på. Dock var vågorna inte alls stora – vad hände med vinden? Men jag var åtminstone pepp idag, kunde fokusera och kroppen svarade hyfsat. Det blev helt enkelt ett bra träningspass för mig och några värdefulla poäng i Bad Ass serien. Och härligt att träffa de andra såklart. När vi åkte hem tokregnande det, ja till och med haglade och åskade lite i kolmörkret. Skönt att det inte kom tidigare.

Efter måndag kommer tisdag och på tisdagarna har vi ju tisdagsträning på Jonttis. Prognosen hade länge sagt rak sydväst och en hel del vind. Dock funkar inte rak sydväst i Fjorden då udden tar udden av vågorna. Jag var inställd på någon kul intervall i motvind men på en platt fjord. Dock kom prognosen under tisdagen att ändra sig till vår fördel och vrida över mot syd och ett litet hopp inom mig började växa. Ännu en gång fick jag torka kläderna på jobbet. När vi kom ner till Jonttis runt 17.30 såg det ganska lugnt ut, det gick inte ens gäss på havet där inne. Men solen sken och folk var så sugna på att paddla dw så vi packade åter igen ihop oss och rullade mot Draget – hela 13 stycken idag varav sex tjejer. Wow! Och nu började nybörjarna bli varma i kläderna och någon skulle köra från Draget för första gången.

Väl vid Draget såg det ut som värsta playan, soligt och lugnt på havet.  Vi alla blickade ut och bort mot fjordrännan men ingen tycktes se något bus och stök där ute. Fan tänkte vi nog alla men ja ja nu var vi ändå här och intervaller skulle vi köra ändå. Jag fotade lite och så gav vi oss iväg. Efter att ha paddlat kanske 5-8 minuter kom vi ut mot rännan och jag kände hur vinden inte längre låg i lä. Och plötsligt såg jag att vågorna visst var stora, långa och runda. och det bröt på topparna här och där. WOW! Totalt oväntat. Jag tror vi alla blev förvånade och positivt överraskade.

Bara av en slump råkade jag kolla ner i flytvästen för att se min mobil ligga där i fickan helt oskyddag. Men herre, jag hade glömt att stoppa ner den i fodralet! Och jösses vilken tur att jag inte fått något vatten på mig ännu.

De flesta av oss körde intervallerna, först en femma och sen resten tvåminutare i downwind. Lyxigt och jättehäftigt när vi var så många. Varje ny intervall blev som ett litet race i vågorna. Jag jobbade mycket med fartväxlingar idag och försökte hitta bästa stället att trycka mig igenom vågorna. Jag blev rejält trött – skönt. Elin som precis börjat med downwind i augusti hängde med riktigt fint på intervallerna och var själaglad efteråt. Det hade varit lite stort för henne i början men tack vare att vi var många så fortsatte hon och övervann sin, nu ska vi se, hur var det hon uttryckte sig? Avvaktan? Maria som provat ny ski och paddlat från Draget var också själaglad och hade också fått smaka på största surfvågorna hittills. Kul! Vi alla var glada och fikade länge i mörkret efteråt.

Tack fjorden för fyra fina surfdagar. Det känns som om jag äntligen är tillbaka i ‘det’ igen, i surfhetsen, i träningen, i surfglädjen och allt vad det medför. Det skulle jag kunna skriva ett eget inlägg om. Hoppas vi ses snart igen fjorden!