Måndag 18 april 2016

Igår fick jag möjligheten att testa på att paddla downwind på Älgöfjorden, den vid Marstrand ni vet, vilken är Magnus ’Siven’ Sivenbrants hemmavatten. Jag har några kompisar som upplyste mig för flera år sedan att det var riktigt sjysst att paddla där på västliga vindar men eftersom det är så mycket smidigare för mig att ta mig till Kungsbackafjorden har det aldrig blivit av att jag kört vid Marstrand. Fram tills igår…

Enligt Siven skulle det vara bra vindförhållanden för en tur på Älgöfjorden och jag var mer sugen på att prova en ny fjord än att köra intervaller på Delsjön i kylan och snålblåsten (lätt val). Runt 16 lämnade jag jobbet på Lindholmen och styrde mot Marstrand. Fastnade i lite köer, säkert fullt normalt, och det tog mig ca 40 min att komma dit. Mötte Siven vid Lökebergsvägen och den lilla hamnen. Han hade preppat sin bil med två NK-skis och det var ju praktiskt för mig att slippa ta med min egen, som ligger någon helt annan stans.

Körde ut mot Marstrand och surfskina darrade nervöst på biltaket i den friska vinden, speciellt då vi körde över Instöbron. Vi satte i vid campingen nära Backudden och jag installerade mig i Sivens NK Nitro. Tight och fin i cockpit och jag hoppades att min bit liggunderlag som jag stoppat ner i brallan skulle ligga kvar. Jag måste ALLTID ha någon slags dyna när jag paddlar och i lånebåtar vill man ju inte tejpa.Tuffade ut i den friska vinden och siktade rakt väster ut. Det blåste uppskattnigsvis 12 m/s och jag stångade på mot vågorna i ca 8 m/s. Siven försvann snabbt för över, snabb och stark som han är jämfört med mig. Satt lite rankt i min ski och kunde inte riktigt trycka på men det fungerade ändå hyfsat. När vi passerat Carlstens fästning var vågorna riktigt stora och vid ett tillfälle fick jag en brytvåg över mig som nästan spolade mig ur skin. Dags att vända helt enkelt!

Till en början var vågorna för stora och för stökiga för att jag skulle kunna fånga dem mer än då och då. Men efter kanske 5 minuter blev de något mindre och något jämnare och nu började det roliga. Vågorna såg inte alls ut som på Kungsbackafjorden utan här var det mer likt öppna havet. Vågorna gick i olika riktningar och det fanns mycket att jobba på i hela 90-graders sektorn jag hade framför mig. Och då slog det mig att jag satt i en rakkölad båt som var trög att få runt med höfterna jämfört med min bananformade Spark. Det var både för- och nackdelar med den raka båten, den gick väldigt stabilt i surfen och var förutsägbar. Jag fick enormt fina skråsurfar där jag susade fram i 15-17 km/h under långa stunder. Men jag saknade som sagt att kvickt kunna göra riktningsändringar. Det var faktiskt lättare att hitta lång surf genom att skära vågorna något än att gå rakt med dem.

När vi hade 6 km kvar vände vi och gick en stund mot vinden igen. Vid det laget var jag lite tröttare och satt plötsligt mycket sämre i skin. Dynan hade halkat fel i brallorna och det kändes plötsligt som om jag hade för kort avstånd till fotstödet. Dessutom hade vinden ökat och jag segade mig fram i 5-6 km/h – tvi. Vände tillbaka mot Lökeberg efter ca 10 min och fick jättefin surf hela vägen in, till och med den sista biten in i den lilla viken. Vinden måste ha varit upp emot 14 m/s eftersom den emellanåt tog tag i min paddel och tryckte rejält på skin. Jag hade nästan gått tom, kände att jag darrade och var hungrig men det var så förbannat kul det här att jag tryckte bort känslan av lågt blodsocker och istället fortsatte jag att jagade.

Vi var ute i ca 1.40 och kanske det blev runt 17-18 km? Det var inte lika njutningsbart att byta om och lasta surfskis efteråt som att paddla på havet. Jag hade dåliga och tajta kläder (dumma kontorsarbete) och ingen mössa eller vantar. Det plus att jag var låg på energi gjorde att jag frös som en hund *brrrr*. Åkte hem med fläkten på varmaste.

Det går att göra turen med annat ilägg. Man parkar någonstans i närheten av Reidars Kajakuthyrning och paddlar ut på havet för att sedan svänga in i Älgöfjorden. Sivens gräns för den starten går vid ca 10 m/s och det kändes högst vettigt att köra campingstarten istället. När det blir varmare i vattnet och jag sitter i en något stabilare ski skall jag testa utsidan, helt klart! Trots att det var långt för mig att åka till Marstrand så var det värt det. Det var helt klart årets surf och det kändes som jag lärde mig en del och byggde på min erfarenhetsbank, den som styr vilka val jag gör i vågorna.

Tack Siven för en riktigt bra tur och för lån av lätt och fin ski!