Första gången Orrevikens Surfski Qamp.

Written by Levemyr -

on April 30, 2018

20-23 april 2018

Evy, Teresia och jag slog våra påsar ihop och drog ihop ett surfskiläger enbart för tjejer. Jag hade ingen aning om vilka och hur många som skulle vara intresserade av just ett sådant läger men intresset visade sig stort då lägret fulltecknades över natten. Blev smått chockad när jag på morgonen kollade av mejlen och insåg att det var fullt och fick neka flera tjejer. Sen gick månaderna, det blev jul, nyår, skidsäsong, vårvinter och pang så var det april och dags för lägret, det där lägret jag gått och tänkt på hela vintern, klurat på övningar, upplägg, maträtter, hur fördela sängplatser, gruppindelningar etc. Sådan är min hjärna, arbetar alltid. Och när Teresia och jag åkte till Marbella för att paddla i mars hann vi testa gamla övningar och uppfinna nya just för vårt läger. Nu var vi redo.

Fredag
Jag hade gjutit bastugrund med föräldrar och svärföräldrarna hela torsdag och fredag och hann nätt och jämt åka till affären och handla det sista. På väg tillbaka ut till stugan ringer Maria W och undrade om hon tagit fel på datum. –Jag står här ute men det är helt tomt! Usch på mig, dålig kursledare att inte vara på plats när samlingen började.

Tjihoooo äntligen dags för Orreviken Surfski Qamp! Foto: Teresia Uggla

De andra 14 deltagarna/kursledarna droppade in efter det och runt 19 drog vi igång med grill och middag. Så häftigt att vara 16 stycken surfskitjejer samlade! Det var tre kvinnor från Stockholm, tre från Malmö och resten från Göteborg. Jättekul att ha så många långväga gäster! Efter middagen pratade vi om säkerhet på vattnet, diskuterade igenom vad man ska göra/hur undvika att man hamnar i några utvalda jobbiga situationer. Till exempel – vad gör man om roderlinan går av? Och vad gör man om man går på grund och får hål i sin ski. Det finns en hel del prylar man kan kitta upp sig med när man paddlar ski varav några stycken jag anser vara obligatoriska: flytväst, leash, visselpipa och knapptelefon. Annat som fackla, paddelleash, silvertape, gps, kompass mm ska är bra att ha men kan väljas utefter väder, vind, paddelsträcka etc.

Vad vi inte vill ska hända! Foto: Camilla Persson

Lördag
Frukost med sill på gröten och det var faktiskt några som vågade prova – och jag tror bestämt att några diggade det – i Omega 3s tecken. Tre sillabitar och dagsransonen är fylld! (har jag läst). Sill på gröten är Einars idé från början och när Göran L tog efter på Einars läger kunde ju inte jag vara sämre. Vill man paddla lika bra som Einar är det bara att kopiera det vinnande sillkonceptet.

Sill på gröten. Fler och fler vågade prova. Foto: Emma Sjöström

Samlades kl 9.00 påbylsade och redo. Jag höll genomgång om säkerhet och torrvisade reentry, kamraträdding och parpaddling/bogsering av ski. Sen gick vi ner till havet och övade på riktigt, i salt och kallt vatten. Det blåste på ganska bra och jag ville egentligen bara få övandet överstökat så att vi kunde paddla ut till vågorna. Vi lät deltagarna jobba två och två där erfaren fick jobba med mindre erfaren och på så vis visa och lära varandra.

Tjejerna gör sig redo för första paddelpasset. Så häftigt att se 16 surfskitjejer på min lilla strand i min lilla vik. Foto: Marianne Stahlheuer

Höll sedan ett kort snack om det där med att känna sig säker/trygg i vågorna. Att vara trygg i vågorna är en förutsättning för att kunna bli duktig på att surfa vågor. Hur blir man trygg? Min ambition med det här passet var att ge deltagarna övningar för att på egen hand kontinuerligt utmana sig själva i vågorna och på så vis bli tryggare och tryggare. Genom att hela tiden pusha sig själv och klara större och större förhållanden så blir man tryggare och tryggare tänker jag. Och det handlar inte bara om att kunna sitta rätt upp i sin ski utan det handlar om att klara av reentryn, att paddla med en meters vågor i sidan, att vända i vågorna, att kunna fokusera på annat än att vågorna är stora och läskiga. Det handlar ju också om att göra situationen till en vana, att det blir vardagsmat med enkommafem i sidan. Idag skulle jag försöka få tjejerna att pusha sig själva, att våga ta det där extra paddeltaget istället för att stötta. Att visa för sig själva hur mycket de egentligen klarar och vart gränsen går. Men detta förutsätter att man kan sin reentry, att den sitter i ryggmärgen. Jag har själv övat reentryn mycket och den sitter i ryggmärgen! Och sitter den i ryggmärgen klarar man reentryn i pressade situationer där man kanske är rädd, frusen, stressad.

Glada surfskitjejer! Foto: Jannicke Rinderud

Jag fick med mig åtta paddlare som var sugna på rejäl utmaning. Ute på öppet hav blev det en herrans massa ryck med start i vattnet, kortare intervall som inkluderade reentry, intervall med en meters vågor i sidan och lite surf, heikoptern chickenrace där jag själv var första kvinna att välta i. Solen sken, tjejerna kämpade som tusan och vi guppade upp och ner i vågorna. En underbar dag på havet! Jag hade gärna fortsatt men klockan sa stopp och det var dags att bryta för lunch.

Pastan och Maritas pastasås tog slut i rasande fart precis som svärmors mörka choklad. Tjejerna var hungriga! Det var riktigt skönt att äta och hänga lite i solen men snart var det dags för mer teori. Herregud, hur mycket skulle tjejerna behöva ta in idag? Det tänkte jag faktiskt aldrig på…

Teorin kom att handla om att vågor kan se väldigt olika ut och hur det påverkar oss som surfskipaddlare. Och hur viktigt det är att träna sin hjärna på att läsa vågor och förstå dem. Och sen vad skillnaden är mellan att surfa ifrån en våg och att ligga kvar på den. Med mycket inspiration från Boyan men även Dawid samt egna slutsatser och erfarenheter försökte jag förmedla grundläggande teori om hur man fångar de där efterlängtade vågorna.

Här försöker jag illustrera fjordens regelbundna och lättsurfade vågor. Foto: Jenny Eltes

På havet en stund senare körde vi ett antal övningar som syftade till att tvinga oss fokusera maximalt på att läsa vågor och tima dem perfekt istället för att använda för mycket kraft och syre. Precis som med att bli trygg på havet så krävs det tid till att lära sig läsa havet, förstå vilka vågor man ska satsa på och vilka man ska släppa, hur mycket man ska satsa och vad man kan göra när man väl fångat en våg. Det är ett långt lärande och jag tror mycket på att jobba med de här övningarna och inte bara gå ut och tokköra downwind varje gång det blåser. Så sa Boyan till mig och jag litar på Boyan! Och det har ju gått bättre sen den dag jag började lyssna på Boyan J

Havet hade hunnit lägga sig en hel del och vågorna var betydligt mindre och utdragna. Det krävdes mycket timing och mycket krut för att komma med dem men det blev ett bra pass likväl där vi körde övningar som frekvenssurf, 80-talet, tvillingsurf, fånga vågen etc. Det blev tyvärr inga spontana/ofrivilliga bad det här passet så jag fick slänga in några starter i vattnet allt eftersom. Och någon var varm och hoppade i för att svalka sig.

Lördag kväll och dags för matlagning. Jag blev ganska impad över hur snabbt de nio tjejerna som bodde i mitt hus faktiskt duschade. Och snabbt var de i gång med blåbärspajsbaket, vinsåsen, bönsalladen och potatisarna. Jag tog hand om fyra kilo torskfilé. Man måste ju servera västkustmat på ett västkustläger! Och vet ni, middagen blev otroligt god. Torsken fick sina perfekta 56 grader, potatisen var mjuk och god, vinsåsen smälte i munnen och lyfte torsken. Salladen var kanon och Lilians blåbärspaj var gudagod. Och Kim svimmade nästan när Gruyèreosten kom fram, tydligen hennes favorit.

Ida och Lilian fixade pajen!

Kul med 17 personer i uterummet! Men där går nog gränsen 🙂 Foto: Jenny Eltes

Söndag

07.00 stod jag upp och gav mig på baguettebaket. Lite lyx med nybakt bröd tyckte jag att tjejerna skulle få. 07.40 kom Marianne på cykel från andra stugan för att hämta hälften av det nybakta brödet. 08.00-08.45 intogs frukost med sill på gröten. 09.00 körde Evy och Teresia igång med sitt paddelteknikpass som började med teori med interaktiva övningar :-). 09.45 satt vi i våra surfskis och gjorde övningar och filmade. Evys- och Teresias röster ekade över viken när de drillade tjejerna i de olika övningarna.

Evy och Teresia kör 30 minuter teori i paddelteknik. Foto Marianne Stahlheuer

Dags för lunch och filmanalys. Otroligt bra att se sig själv paddla och få feedback på det. Men också otroligt bra att se andra på film och höra den feedback de får. Ju mer man pratar, ser, övar och analyserar teknik ju bättre bli man på att förstå hur det där jäkla paddeldraget egentligen ska gå till.

Evy körde hårt med sin grupp sista passet. Foto: Tina Hildebrand

Sista passet blev ett kort pass. Det handlade om hur jag tycker man kan träna fysiskt (på vattnet) för att bli bättre på att fånga vågor. Personligen tror jag mycket på att träna explosivitet och hög frekvens, framförallt för oss tjejer som biologiskt faktiskt är svagare än killarna och därav har mindre resurser. Om syftet med surfski är att få/kunna surfa så mycket som möjligt så tror jag att det är smart att koncentrera sig på själva vågfångandet, i alla fall om man har begränsat med tid att lägga på träning i surfski. Steg 1 är naturligtvis att paddla downwind. Bättre träning kan man inte få. Men ska man ut och bara träna på platten så tror jag mycket på att köra lite kortare och hårdare intervaller. Och det är inte bara styrka man tränar då utan även koordinationen för att klara av att paddla med en högre frekvens, att få ut all sin kraft i hög frekvens. Sagt och gjort, vi kände på tabataintervaller och flygande starter. Och som avslutning samlades vi i Orreviken för avslutningsprovet: strandstart, reentry, fart, stress och press; allt i en härligt lifesavingstafett. Det var så otroligt kul att se tjejerna sätta reentryn så bra. Maria W snodde min plan att förlägga sin reentry i rundningen och på så vis stoppa upp alla bakomvarande. Smart! Det blev lite kaos där ett tag och jag gav tillbaka på Maria genom att trycka hennes surfski bakåt för att själv komma fram. Allt är tillåtet förutom det reglerna förbjuder, såsom att vända åt fel håll. Jenny L passerade egentligen mållinjen först men blev diskad just på grund av detta regelbrott. 😀 :-D.

Nästa år måste jag ha ett filmteam på plats som filmar stafetten., så är det bara!

Söndag och mindre sol men lika mycket glädje och kämparinsats från tjejerna! Foto: Tina Hildebrand

Så var kursen slut för den här gången och glada och trötta tjejer lastade sina skis, dammsög sina rum så flitigt och rullade sedan hemåt. Jag försökte direkt att sammanfatta allt vi gjort och skriva ner alla plus och minus inför nästa år. Både Teresia, Evy och jag var otroligt nöjda med kursen och tyckte nog vi förmedlat det mesta vi planerat och det verkade som om tjejerna var nöjda och lärt sig mycket. Själv hoppas jag på att de nu fortsätter öva på havet med de övningar de fått testa på, för att bli tryggare på havet, effektivare i vågorna, utveckla sin paddelteknik och bli starkare.

Jag känner mig otroligt tacksam över att få ha jobbat ihop med Evy och Teresia. Jag tyckte vi kompletterade varandra fint, tjejerna har egenskaper och kunskaper jag saknar helt klart.

Jag ser redan fram emot upplaga nummer två av OSQ 2019 – Orrevikens Surfski Qamp.