10e augusti 2018

Ahhhhhhhhh denna ljuvliga fjord. När vindarna blåser på ordentligt från syd då är den verkligen BÄST. BÄST BÄST BÄST! Men det var längesedan nu, kan knappt minnas när jag hade en riktig tjottablängaromgång på Kungsbackafjorden. Det har varit många gånger vindarna har legat runt 10-12 m/s men jag minns knappt när det var ’på riktigt’. Minst ett år sedan för min del, kanske mer? Men nu hade väderprognosen, metrologer, tidning och radio larmat om den danska stormen Johanne som skulle svepa in över min sista semesterdag och jag var SÅ redo. Det var augusti, varmt i vattnet, varmt i luften och bitvis sol. Shortsväder liksom. Herregud, det var SÅ upplagt för SMASH!

Konstigt nog var uppslutningen sådär. Eller så var det inte konstigt, de flesta har ju börjat jobba igen. Det var Göran, Maria W, Jenny E, PA Langset och jag som möttes upp tidigt fredag morgon, närmare bestämt kl 07. Majoritet tjejer alltså. Var bara tvungen att säga det 😀 Lastade skisen på två bilar och susade iväg ut mot fjorden. Redan efter en kilometer fick jag och PA stanna för att surra om min ski på hans tak. Då blåser det bra 😀

Parkerade vid Dragets sandstrand. Här är det alltid lä på sydligt och det går relativt lätt att lasta av trots att det blåser stormbyar. Men visst, vi fick hjälpas åt två och två att lyfta ner våra avlånga juveler från biltaken. Det var Maria och Jennys premiäromgång på Fjorden med rejäla vågor och vi alla var överens om att som vanligt hålla ihop. För min del var det inget träningspass idag utan här skulle bara lekas och surfas så mycket som möjligt.

Satte i och paddlade utåt. Så fort vi rundat udden slog vinden emot oss men det var inga problem att fortsätta gå snett utåt. Tillslut tröttnade jag och signalerade att jag ville vända och börja surfa. Och vi började surfa. Till en början var vågorna ganska långa men alla fick surf. Jenny E bara kastade sig in i en ny värld där hon plockade våg efter våg, surfade å surfade. Det var så otroligt kul att få se detta, hur Jennys mungipor klistrades fast uppe vid öronen och liksom satt fast där resten av rundan.

Vad kan det ha blåst? Göran sa att det var 14m/s rak syd i medel och betydligt mer i byarna. Fjordvågorna var i dag helt perfekta. De var runt 1,5m utanför Gottskär och avtagande inåt men fortfarande stoooora hela vägen in till Forsbäck. Det var enormt tryck i dem, de var lätta att fånga och man surfade å surfade å surfade. Ibland blev de rejält branta och man mer eller mindre ramlade ner och av vågen. Som när Jenny tog en riktigt brant våg, skrek och sekunden efter fick hon havssprut i öppen mun då skin dök. Ibland bara vågorna fortsatte att sträcka ut sig framåt och jag var uppe i 20-22km/h titt som tätt.

Hastigheter runt 16-17 km/h var skåpmat. Visst, jag paddlade på rejält mellan varven men när jag väl surfade var det långa stunder och jag behövde oftast bara ta något tag här och där för att fortsätta in i nästa våg eller för att bibehålla vågen. Och det var första gången på rejäla fjordvågor med min Nitro 60 och vad ska jag säga?Är det något ställe jag har paddlat mycket på så är det Fjorden. Jag har aldrig surfat så mycket och länge tidigare. Visst, jag har blivit bättre på att hitta sweetspot/behålla vågen, att växla tempo och länka men skin gör sitt också, det vet jag. Den har en fantastisk förmåga att ligga kvar på vågen, så är det bara. Långa som korta vågor.

Det ropades och tjoades från alla fem håll. Alla kände eufori över de fantastiska förhållanden som rådde där och då. Ren och skär lycka. Och adrenalin såklart. WOW! När vi kom iland bara fortsatte det. Jenny var hög som ett hus, Maria var i en dimma, tittade på mig med uppspärrade ögon, PA visste knappt vart han skulle ta vägen och Göran bara skrattade. Kramades och körde en lite ringdans och jag funderade på om någon av husägarna såg oss. Men det är väl inte första gången de ser oss och skakar på huvudet. Däremot verkar båtägarna ha vant sig. För något/några år sedan tittade de på oss och just skakade på huvudet. Idag mötte vi flera stycken på bryggan (som oroligt såg om sina båtar) som leende ropade till oss – Det var bra idag va?

Jenny och Göran var tvugna att åka vidare på jobb och hemresa. Vi andra tre bytte om och lastade på nytt upp skisen på min bil. Nu skulle vi inte ha någon ytterligare bil kvar vid Jonttis men vi sa till varandra att det bara får lösa sig. Lifta med någon, ringa Michelle, något. Vi var bara tvungna att åka EN GÅNG TILL! Vinden skulle enligt prognos börja vrida på sydväst och detta märkte vi av under andra rundan. Det var mer sidvind och lite stökigare på fjorden men fortfarande riktigt bra och jättekul.

Maria var lite tröttare nu och jag fick vänta lite mer, man vad gjorde det? PA hade lika kul den här gången. När vi kom i land kom Trent precis så lägligt och vi kunde få skjuts upp till Draget för att hämta bilar. Dock ville Trent ha sällskap på fjorden så det blev ett tredje varv för mig. Kan inte säga att jag var så sugen och jag hade lite ont i axeln men vad tusan, jag var inte nödbedd. Nu hade vinden verkligen vridit och vågorna på fjorden var påtagligt mindre. Men det blåste ännu mer nu så actionkänslan fanns fortfarande där och det var så himla kul att se Trent surfa som aldrig förr, han som varit borta från paddlingen länge på grund av fingerskada. Michelle hämtade upp oss på Jonttis och hade med sig lagad mat. Hur bra är inte den avslutningen? Och senare blev det besök på finrestaurang med frun för att fira femårig bröllopsdag. Jag är en lyckans ost, vad bra jag har det!