Jag är så enormt glad att vi i år valt att ‘svemestra’ med tanke på hur enormt fin sommaren var/är. Vi hade haft två otroligt fina veckor i sommarstugan där vi blandat bastubygge med måleriarbete, kite på sandrevet och några konserter. Smolken i bägaren var nackont, nästan ingen träning och en utebliven Kattegattur liksom Skageracktur. Men man får inte klaga, vi hade haft det otroligt bra ändå. Och så var det dags för semestervecka nummer tre och Skåne med kite och surfski och träffa vänner var inbokat. Vi monterade in sängen i bilen, packade Triangiat, kitegrejor och surfski och susade söder ut. Första stoppet var hos Ola & Hanna i Bjärred och det blev en varm bilfärd dit eftersom ACn så lägligt gått sönder den här sommaren. Jättekul att träffa dem och ta mig tusan, Viktoria var också där och vi satt uppe länge den kvällen, babblade, tömde Olas naturvinförråd och åt Viktorias ’brödjävel’.

På morgonen utforskade vi Bjärreds havsbad med hela familjen. Det var lite kul för när vi väl kom fram och hade gått ut på den långa piren och havet såg så där enormt inbjudande ut insåg mor Hanna att lillpojken gjort nummer två och att ingen ny blöja packats med. Havsbadet ute på piren hade ännu inte öppnat men när stora starka Ola med den lilla gulliga pojken på armen ryckte hårt i dörren kunde personalen av någon anledning inte motstå att öppna lite tidigare :-D.

Efter ett långt bad och lunch gav oss iväg söder ut för att paddla downwind och kita. Kris släppte mig vid Abbekås hamn och Ola anslöt. Behöver jag skriva att det var soligt? Och varmt? Kan knappt minnas när jag hade neopren på mig senast. När jag senaste två månaderna valt kläder för surfski har det mestadels handlat om ‘linne eller t-shirt’? Idag skulle det ta mig tusan bli en downwind på lyxiga sydkusten (med favorit-Ola!) och havet såg mycket lovande ut med tanke på att prognosen lovat sämre. Vågorna bröt fint där ute, frågan var hur sneda vågorna skulle vara för oss?

Satte i och började paddla. Hittade snart riktningen, siktade på Ystads höga industribyggnader och efter kanske 15-20 minuter då vågorna växt till sig kände jag till min glädje att det gick att surfa det mesta så långe man skråade sig utåt. Tryckte på hyfsat bra eftersom jag paddlade med Ola, dumt att låta honom vänta mer än nödvändigt. I takt med att vågorna växte kom jag i gång mer och mer och kunde verkligen nyttja vågorna. Otroligt kul att dels ha Ola runt omkring att jämför mig med och att kunna nyttja vågorna så pass bra sidledes att vi höll höjden fint. När vi närmade oss Ystad var det riiiiiktigt kul och vågorna låg säkert på någon meter eftersom Ola försvann bakom vågtopparna då och då. Jag var tvungen att skrika lite i de värsta utförsbackarna med farter runt 20km/h. Hannas flädersaft i vätskepåsen smakade gott och släkte törsten i värmen, allt kändes verkligen bra idag.

Efter Ystad siktade vi mot Kabusa skjutfält där Kris, Hanna och barnen skulle vara. Efter ett tag blev vågorna mindre och farten minskade. Av den ljusgröna färgen att döma var här grundare och ja då går ju vågorna långsammare. Efter 23km ca nådde vi stranden och jag vinkade till frun som susade fram och tillbaka på kitebrädan. Bortanför henne tornade sig Sandhammarens vackra kullar upp, det såg nästan ut som i Röda havet.

 

Lite senare den eftermiddagen fick Ola testa min Nitro 60 och jag tog fram drönaren för att filma. Otroligt kul att flyga drönare och filma någon duktig skipaddlare som surfar vågor. Det blir ju så snyggt! Klippte ihop något snabbt av några av filmklippen. Ni får ursäkta den fåniga musiken men det är den som följer med i iMovies mobilapp.

Fram emot tidig kväll mojnade vinden och vi packade ihop. Ola och Hanna åkte hemåt medan jag och Kris styrde kosan mot Camillas lantgård en bit väster om Ystad. Kris var nu extremt hungrig och höll på att gå in i ett för sin fru oönskat tillstånd. Plockade upp Jenny och hennes cykel vid Mossbystrand och passade då på att trycka i frun lite melon.

Hemma hos Camilla blev det middag omgående och det bjöds på rökt röding och makrill rökta just i Mossbystrand. Mums! Gjorde i princip tabberas fast då hade resten av familjen hunnit lämna bordet. Och sedan blev det tabberas på de två glasspaket Camilla satte fram. Vi hade alla fyra rört på oss på olika sätt idag. Vi hade paddlat och kitat, Jenny hade cyklat och SUPat och Camilla hade tröskat en massa vete för att Sveriges befolkning ska kunna äta sig mätta på bröd. Ingen av oss fyra petade direkt i maten.  Det var en otroligt fin kväll där vi satt i trädgården i den ljumna kvällen och blickade ut över familjen Perssons tröskade och otröskade ägor med solen på väg ner.