21-24 augusti 2015
Alla foton Evy Lantz

Så här dagen efter en av de häftigaste paddelhelgerna i mitt liv snurrar intrycken i huvudet – full spinn! Tror det tar ett par dagar innan jag landar och innan jag kan sortera all information jag fått. Det roligaste av allt var nog ändå kvittot jag fick på att sommarens träning, äventyr och lek på havet (juli var ju en fantastisk månad vindmässigt!) gett något. Har nog aldrig känt mig starkare och uthålligare än så här – en fantastisk känsla. Tre dagars paddling i rad i tävlingstempo (16,24 och 20km) känns inte en gnutta i kroppen, vill bara ut i vågorna igen!

Fredag
Hämtade alla surfskis på surfskidepån i Kungsbacka, lastade och mötte upp kära Evy i Mölndal, som parkerade sin lilla svarta på min parkeringsplats. Kris, som skulle bli hemma i helgen, tog glatt emot nyckeln till den lilla svarta bilen, det hängde ju en våtdräktswunderbaum i backspegeln. Evy och jag susade sedan iväg på E6 norrut med destination ’en bit söder om Oslo’. Idag var en stor dag, vi skulle nämligen vara med på Dawid Mockes downwin clinic vid Storesand. Dawid Mocke, behöver jag ens förklara vem han är? Man kan väl säga att han är litet utav en levande legend i surfskivärlden.

Ett gäng norrmän och en dansk hade jobbat en tid för att arrangera Norges första Norska mästerskap i surfski och som grädden på moset fick de även Dawid Mocke att komma dit, för att både tävla och hålla i clinics. Och här stod vi nu, på den fina stranden vid Storesand och väntade ivrigt på den levande legenden. Än syntes inga spår av andra surfskipaddlare men så ringer Einar och berättar att de är på g. Snart rullar Einars lilla elbil in på parkeringen och ut formligen ramlar Dawid, Tora och Einar plus en herrans massa packning. Ungefär som när man öppnar ett skåp och allt där inne liksom ramlar ut, spagettin, riset, konservburkarna, nötpåsen…

Ytterligare tre norrmän anländer och Dawid drar i gång vår clinic med att först prata lite basics. Fick lite bra info här som jag kommer att lägga ut i ett separat blogginlägg. En nyhet för mig är att Mocke börjat producera vågbrytare som numera finns till försäljning. En sådan ska jag införskaffa!

Väl på vattnet körde vi två övningar med Dawid. Vi hade sådan otrolig tur att det faktiskt blåste lite och så pass att vi hade tillräckligt med vågor för att övningarna skulle bli meningsfulla. Det hade tydligen varit helt vindstilla vid Storesand i veckor och prognosen fortsatt framåt var inte så munter om man såg den med surfskiögon. Den första övningen vi gjorde gick ut på att fånga en våg och försöka surfa med vågen så långt som möjligt utan att ta något paddeltag. Den andra övningen gick ut på att paddla med samma frekvens hela tiden men variera kraften i draget. Båda övningar jäkligt bra men kräver repetition. Ja var mycket nöjd med Mockes clinic även om den var på en hyfsat basicnivå. Det finns alltid hål att täppa till och fler övningar att bygga på med. Om ni får möjlighet att gå på Dawids clinic någon gång så gör det! Han är pedagogisk och metodisk, rolig och karismatisk. Och det formligen osar erfarenhet och rutin från honom.

Nybörjarclinic med Dawid Mocke

Einar, Tora, Dawid, Evy, Sune, jag och några fler campade och körde grill tillsammans med myggen. Så länge som solen var uppe grillade myggen oss rejält. Alla hade tagit med sig lite utav vart och Dawid konstaterade att det var den nyttigaste grillfesten, eller Braai som de säger där nere, han någonsin varit på. Tillsammans bullade vi upp med lax, fransk potatissallad, sparris, champinjoner, aubergine, renkorv, jordgubbar, melon mm. (Evy, det gjorde verkligen inget att du glömde Halloumin hemma, släpp det nu!) Evy och jag kröp till sängs i bilen mätta och belåtna, övriga intog sina tält.

Lördag
Behöver jag skriva att frukoststunden vid stranden var heeeeelt fantastisk i solen?
Idag skulle det skrivas historia, Norges första surfskimästerskap skulle gå av stapeln. Ca 25-30 deltagare samlades vid Storesand. Jenteklassen hade från början sett mye tunn ut men fyllts på med några namn efter lite uppmuntran. Herrklassen såg bättre ut och där fanns många snabba namn på listan. Förutom Dawid så var det Gleb Greben, Magnus Hamar och Sverre Petlund som förmodligen skulle göra upp om medaljerna. Efter lite norsk logistikplanering packade vi in oss i bilar, lastade surfskis på släp och körde mot Hankö, som enligt Einar är Norges svar på Sveriges Marstrand. –Fast när ni ser det kommer ni att tänka: Var det allt? sa Einar. Norska kungen har sommarhus där dessutom. Personligen tyckte jag det var ett jättefint litet ställe, pittoreskt och lugnt, lugnare och mysigare än Marstrand. Men det skulle visa sig senare att ’lugnare’ var en felaktig bedömning.

Skepparmöte

Skepparmöte à la Einar och sen start på vattnet en bit ut. Framför oss hade vi 16km plattvattenspaddling – surdegen var tillbaka! Dock, efter att ha paddlat bara en liten bit av banan inser jag att det var fler motorbåtar och andra fritidsbåtar per ytenhet än jag tidigare sett förut. Motorbåtar susade kors och tvärs och det var vågor från alla håll. Och ungefär så höll det på hela vägen. Vindvågorna var i princip obefintliga men det rörde sig absolut på vattnet, dock mycket oregelbundet. Hellre det än platt enligt min mening och jag vispade på hyfsat bra även om jag försökte hålla tillbaka lite eftersom jag ville spara mig till morgondagen. Utkämpade en segdragen strid mot Gunstein, en trevlig norrman från Einars springcamp, som slagit mig på tävlingen i Oslo tidigt i våras. Vi turades om (ofrivilligt) att ligga först men när det återstod ca 3-4 km och vi korsade över ett sund ökade den obefintliga vinden till att bli märkbar, vågorna visade sig även om de var små och mitt humör steg avsevärt. Plötsligt blev det riktigt roligt och jag kunde inte låta bli att ta i lite extra. Gunstein försvann bakåt och jag jagade nästa framför. Kom tyvärr inte ikapp men var glad att få gå i mål.

Dawid vann givetvis tävlingen med Gleb en liten bit bakom sig. Sedan kom Magnus Hamar och Sverre. Som fjärde norrman kom Mats Grov, riktigt snyggt jobbat Mats! Efter mig i dameklassen kom Randi Nygård, enda norskan i damklassen med egen ski? Vart finns alla surfskipaddlande norskor? Dock, en stor eloge till de andra damerna som ställde upp. Två av dem hade aldrig paddlat längre än 5 km tidigare och ställde upp för att det skulle bli en damklass.

Prisutdelning i sola följde och Dawid och jag fick varsin riktigt fin ’norskpåse’ innehållandes exklusiv brunost med tillhörande osthyvel, t-shirt från OKK (dammodell och i min storlek!) och en flaska Tran –norsk fiskleverolja av finaste kvalisorten. Trevligt och personligt, helt i stil med hela tävlingen! Norge må vara en liten bit efter när det gäller surfski och surfskiarrangemang men de kommer starkt och jag kommer absolut tillbaka. Och då hoppas jag att fler Göteborgare hänger på!

Dawid Mocke vinner och Gleb Greben bästa norsk.

Norges damer på prispallen: 1. Randi Nygård, 2. Malin Ljugner Gleditsch, 3.Tora Juul

Norska herrarnas prispall: 1. Gleb Greben, 2. Magnus Hamar, 3. Sverre Petlund

Snabbast idag i respektive klass, Dawid och jag. Tummen upp för sjyssta priser!

Einar, Dawid, Evy och jag hann tyvärr inte med att grilla pölser med de andra, vi skulle vidare till Oxelösund/Nyköping. Framför oss hade vi en 7-timmar lång bilresa och klockan var redan en bit över 16 – step on it. Vägarna var skönt nog tomma och vi susade snart in i Sverige. Dawid blev lite besviken när han aldrig fick visa sitt pass vid gränsen. Sedan konstaterade han att de vita ensilagebalarna på åkrarna såg annorlunda ut här i Sverige än i Norge. Killen med öga för detaljer?!

Det blev en lång resa med flera kaffestopp. Evy serverade smörgås från baksätet på löpande band. Värme på, värme av. Einar drog ner täcket från sängen och lindade runt sig. Dessutom blev det en liten felkörning, som resulterade i en liten omväg, när Dawid satt vid ratten. Jag tar på mig den! Men det var bara kul, det var helt kolsvart och vi fick köra några mil på en ganska liten väg där vi fick se det ena djuret efter det andra springa över vägen. Dawid ville se älg – det ville inte jag. Vi fick höra några roliga historier om afrikanska djur jag aldrig hört talas om, som man inte skulle stanna och öppna bildörren för. Vid 23.30 rullade vi in i Nyköping, Sveriges kanothuvudstad, till hotellet Fourty Towers, som givetvis döptes om till Faulty Towers. Vi alla fyra klämde in oss i fyrbäddsrummet, slogs om toaletten i korridoren liksom underslafarna och somnade sedan. Fast innan jag somnade kollade jag vindprognosen inför söndagen – för sjuttioelfte gången ungefär. Ja det skulle fortfarande blåsa imorgon, ca 5-6 m/s ostligt utlovade både SMHI och Klart.  Gött, det borde räcka för att det skulle bli ett kul race, 24 roliga kilometrar in till Näverkvarn.

Se fler bilder från clinic och NM
[Best_Wordpress_Gallery id=”7″ gal_title=”NM Surfski 2015″]

Söndag
I princip sovmorgon blev det och sedan sjysts frukost som för min del blev ett rejält lass. Dubbla portioner yoghurt med flingor och tre dubbelmackor. Man vet ju aldrig när man får mat nästa gång! Einar tömde blåbärsskålen och blev lycklig när han fann knäckebröd och Kalles. Dawid körde ytterst konstig och osvensk kombination på sin macka, skinka, ägg och kaviar. Åkte sedan till kanotklubben i Oxelösund där starten på Seamasters skulle gå. Det var ganska bra drag där eftersom Marathon-SM (K2) var i full gång. Registrering, klädval, fylla dricka och träffa trevliga människor, hann knappt klart! Kollade Vivans app in i det sista, ville så gärna att vindens kulle blåsa upp två sekundmeter till. Nu visade fyren utanför knappa 6m/s i medel. Valde mellan neoprenshorts och paddelshorts, det blev neoprenen. Alla mina tidigare Seamasters har varit kalla, att jag nästan skulle smälta bort under årets lopp kunde jag inte ana.

Vi var ca 70 deltagare och lite innan tolv paddlade vi genom kanalen och ut mot hamnen där starten skulle gå. Startlinjen var ganska trång men en mycket vänlig Filip från Bästkusten lät mig komma förbi och jag gled upp jämte Hanna Höij, starka och snabba Hanna från Stockholm som förmodligen kommer göra tävlingarna tuffa för mig nästa år.

Starten gick och det blev enormt stökigt på vattnet. Vispade på så gott jag kunde men höll ett vakande öga på pulsklockan. Plötsligt ser jag Boyan i en V7a snett framför mig. Avundas inte hans val av ski och surar lite över att jag inte kan dra ifrån honom. Vispar på mot vinden och vågorna i några få kilometrar innan vi rundar fyren på ön och får medvind. Hanna och jag ligger i princip jämsides men snart efter att vi börjat paddla med vågorna märker jag hur hon långsamt halkar efter. Jag ser en snubbe i en Vault en bit fram – är det Leffe?! Får lite panik och jag funderar över var han fått kraften ifrån. Närmar mig långsamt i takt med att vågorna växer och tillslut kommer jag upp jämsides. Då ser jag till min lättnad att det inte är Leffe men paddlar för säkerhets skull om.

Klungan dras ut och jag börjar komma in i rytmen. Hittar mer och mer surf men kokar av värme och vill bara bada. Är tvungen att torka mig i panna då och då för att inte få svett i ögonen – inte optimalt. Allt som försvårar fokus på vågorna är negativt. Kroppen känns fin och jag tuffar på i precis rätt intensitet. Vågar släppa vågor, orkas gasa när det behövs. Ser Fredrik Odelberg framför mig och tänker att – honom ska jag ta. Vi ligger jämsides en stund och hinner utväxla några meningar. Men så fokuserar jag, trycker på lite, länkar några vågor och är förbi. Plötsligt ser jag Boyan igen. Han kommer långsamt upp bakom mig och plötsligt börjar han coacha mig. –So now paddle hard. Stop! Go to the left. Go to the right, take it easy, don’t get too excited! Jag kommer ur bubblan och kollar pulsklockan – herre jävlar! Lugnar ner mig och Bojan glider retfullt om i sin tunga koloss. Jag bara måste åka ner till Boyan i Tarifa någon gång, han har en hel del att lära mig!

Sista kilometrarna blir det ganska platt eftersom banan sträcker sig in bakom några öar. Jag känner mig riktigt pigg och börjar trycka på. Plattvatten känns plötsligt kul och jag tänker teknik och försöker hitta musklerna – skön känsla som jag önskar jag kunde spara. Har aldrig känt mig så stark förut, gårdagens NM känns inte alls. Efter 1.59.40 går jag i mål och ser Einar där. Han var idag bara någon och en halv minut före mig och jag känner i magen att jag gjort ett bra race.

Herrklassen vanns av ingen mindre än Dawid Mocke. Spanjoren Esteban blev tvåa och Tommy Gudfadern Karls trea tillika svensk mästare. Hanna kom in en bit efter mig men om man ser till hennes resultat från förra året så närmar hon sig med stormsteg – kul! Kul race, fint väder, helt ok vågor, bra bana, bra deltagandeantal. Tack Jonas Fager för banvalet, uppskattas nog av de flesta paddlare. För två år sedan körde vi en helt annan bana på ungefär samma vind. Det blev blött, långt och trixigt – men absolut rättvist. Dock föredrar jag downwind och kapar tiden med 30 minuter.

På kvällen var det dags för samling med Prioriterade Gruppen – en grupp som Richard Holm och Jens Bond har tagit initiativ till. Syftet är att satsa lite på ett gäng med målet EM 2016 på Sardinien, och att visa kanotförbundet att vi surfskipaddlare faktiskt finns. Och det var ju perfekt med ett första möte nu när Dawid var här och kunde dela med sig av sin expertis. Med lite utbildningspengar från förbundet hade de planerat en downwindträning för oss ledd av Dawid. Det började redan på den grekiska restaurangen med att Dawid delade med sig av racetaktik. En del saker han sa var helt nytt för mig och andra saker bekräftade det jag funderat på och kommit fram till på egen hand. Mycket värdefullt! Det kändes riktigt kul med samlingen, nästan lite lägerkänsla liksom -bo ihop på hotell, äta ihop och träna ihop.

Måndag
Stor frukostportion igen! Efter diverse logistikdiskussioner fördelade vi oss och körde iväg. Efter lite trasslande var vi alla (Dawid, Richard, Jens, Paul, Marran, Ola, Emil, Hanna, Evy och jag) samlade vid en liten hamn utanför Nyköping. Framför oss låg en grön och kantig lastbåt lastad med vår kanotkärra med alla skis. Kurt (eller var det Knut?) backade ut från den lilla hamnen och styrde kosan mot Hävringe – ön ö rakt ut i havet. Under tiden körde Dawid downwind tactics nere i hytten men då och då fick han avbryta för att vi behövde ge oss ut på däck och surra om släpkärran. Det började gå sjö och killarna var ganska blöta när de kom tillbaka in – lovande!

Kurt och lastbåten som skulle ta oss ut till Hävringe

Vart ska vi egentligen?

Efter en timma la vi till i den lilla hamnen vid Hävringe och det blev lugnt för stunden. Tog en kort samling på ön, briefing med Dawid, kollade karta och paddelriktning, åt några dammiga björnbär och hade en trevlig och lättsam stund, så som man ofta har med det där grabbgänget. Sen tillbaka till allvaret, satte i våra skis och gav oss iväg. Evy och Richard Holm satte sig i den lilla ribben och jagade efter oss, med syfte att dokumentera. Det blåste uppskattningsvis 7-8 m/s och det var fina vågor något snett bakifrån vi skulle få leka i under närmsta timman/timmarna. På Dawids kommando körde vi några olika övningar i vågorna med syfte att lära oss hitta surf och variera kraften. Dawid fick flera gånger betona att idag var det ingen tävling, att alla måste paddla för sig själva och försöka leka och experimentera – inte så lätt för en grupp hetsiga racepaddlare i kalasvågor. Dawid hade enorma röstresurser, flödande energi och likt en Duracellkanin paddlade han efter oss för att påminna om övningen, ge tips och pusha. Nyttigt och fantastiskt inspirerande!

Dawid drillar Hanna

Hanna Höij

Dawid Mockes sista övning: snabbast på en minut med start i vattnet.

När vi närmade oss Femöret blev havet något lugnare och vi avslutade sessionen med en tävling. Snabbast på en minut med start liggandes i vattnet. Kul övning och nyttig lektion för några av oss som hade mer problem att ta sig upp. Ola var knäckande snabb!

Jaha, vilken dag va! Mycket att smälta, känner att jag behöver komma ut snabbt på havet igen och öva med tanke på hur mycket bra information och tips jag har fått. När blir det? Det ska blåsa sydligt hela veckan men kvällarna börjar bli mörka, jag behöver jobba och det där jäkla vägbygget norr om Kungsbacka ställer till det.

Stort tack till arrangörerna av NM och SM, till Dawid för alla värdefulla tips, till hotell Fourty Towers, till fotografen Evy och till Richard och Jens för det fina initiativet till gruppsamlingen – mycket uppskattat. En riktigt mustig paddelhelg är till ända. På tur om några veckor står Ola- och Johans tävling i Skåne och sen avfärd till Söderhavet. Fyra veckor kvar, nu gäller det att hålla grymmeformen vid liv.

Se fler bilder från downwindträningen
[Best_Wordpress_Gallery id=”10″ gal_title=”Downwind training with Dawid Mocke 2015″]