1. Ett riktigt downwindrace
   Inför varje tävling jag åker på fantiserar jag om stora vågor i ryggen – allt för att det skall bli ett riktigt surfski race. Min fantasi blev verklighet under just EM och jag känner mig verkligen tillfredställd. Nu har jag fått mäta mig med Europas bästa damer i riktiga förhållanden och sett vad jag går för, jag har fått ett kvitto på att det jag pysslar med där hemma i busväder, kuling och regn verkligen lönar sig. Dessutom är det ju fantastiskt kul att paddla och tävla i stora förhållanden. Eller ja, typ det bästa!
   

   Sköna sekundmeter under tävlingsdagen

2. Svenskgänget
   Precis som förra året var vi ett härligt svenskgäng som åkte ner till Portugal för att paddla surfski. Det blev en skön gemenskap med många härliga middagar, bussturer och strandhäng. Och sicka badpojkar/badflickor! Med glimten i ögat säger jag så här: Det var mejslade, brunbrända kroppar i badkläder oftare än finskjortan/finklänningen.
   

   Snygga badpojkar!

   

   Snygga badtjejer finns också i gänget – pepparkaks-Christina här på prispallen!

   

   En snygg badpojke till, mr Pontes

3. Angie Mouden
   Jag har tidigare hört talas om den här unga tjejen, om hur glad och positiv hon är i sin sport och mot andra människor. Nu fick jag äntligen träffa henne och se henne lussa totalt med oss andra. Blott 22 år, ödmjuk, trevlig och välkomnande – och så surfar hon som en gudinna. Den finns ingen annan jag unnar guldmedaljen så mycket.
4. Arrangemanget
   NELO gör det igen, de upprepar det fantastiska arrangemanget från förra året. För futtiga 45 EURO får vi vara med och tävla, får åka på downwindsträningar flera gånger både innan och efter själva racet, vi får mat och tillgång till en arena som gör surfskipaddlingen smidig. Bra boendealternativ och transfer fick vi också hjälp med. I’ll be back!
5. Den portugisiska maten
   Billigt, folkligt, portugisiskt och gott. Jag fastande framförallt för den grillade fisken nyfångad från Atlanten varje dag. Fisken såldes på en liten fiskmarknad som vi passerade varje morgon. Vino Verde till detta och middagen var fulländad. Favoritrestaurangen blev Patarata för där var servitrisen (och förmodade ägarinnan) helt underbar och skojade barskt med oss var gång, pussade alltid Evy på kinden och pratade portugisiska med oss – som vi aldrig förstod. Maten var billig och enkel men så vällagad. We love!
   

   Evy med favvo-servitrisen/restaurangägarinnan

6. Supporten från min fru där hemma
   Min älskade fru Kristin kunde inte följa med eftersom hon i år hade tidig semester. Hon stannade hemma, höll ställningarna och glömde förmodligen att vattna blommorna. Varje gång vi hördes var hon kvittrande glad och peppade mig. Hon var intresserad av racet och fixade roliga foton från liveuppdateringen, skötte statusuppdateringen på Facebook för de som var nyfikna. Med hennes stöd och förståelse var det inget svårt att fokusera fullt ut och låta sig njuta av allt roligt under veckan.
7. Min rumskompis Evy
   Förutom några små snarkningar så flöt en veckas gemenskap med Evy smärtfritt och jag uppskattade verkligen hennes sällskap. Med Evy kunde jag vara ärlig, få egentid utan misstycke och dela alla upplevelser med. Evy är enkel och innerlig, barnslig, rolig och empatisk. Och vi båda älskar surfski. Och extra roligt blev det när Evy avslöjade hennes och Kristins pakt. Evy hade lovat Kris att smygfota mig under hela veckan för att dela privat på FB, vilket hon gjorde utan att jag misstänkte någonting. Det var alla möjliga foton, allt från oskyldiga middagsfoton till naket ur duschen.
   

   Evy gillar Vila do Conde!

   

   Evy smygfotade mig hela veckan…

    

8. Vädret
   Vad ska man säga? Förutom en dags regn hade vi 20-25C var dag, strålande sol och en nordlig vind. Det var varken för varmt eller för kallt för någon av våra aktiviteter och vi fick sova gott på nätterna då det var svalt.
   

   Sköna dagar på stranden och havet

9. Sangrian
   Sydeuropeiskt, läskande, fruktigt, lagom berusande, törstsläckande, gott. Och bitvis i stora mängder. Drack mest röd Sangria men provade även vit sådan vilket var jättegott.
   

   Christina gillar också Sangria. Jag diggade kopparbunkarna!

10. Superbar – den lilla ölvagnen
    Under tiden vi var i Vila do Conde hölls någon slags festival där folk klädde upp sig i gammaldags kläder och folkdräkter, dansade, sjöng och paraderade. En liten dryckesvagn stod intill scenen där man kunde köpa ett stort glas läsk, öl (Super Bock) eller vatten för en Euro. Jag vet inte varför jag gillade Superbar så mycket – kanske för att den var så osvensk?
    
11. Prispengarna
    Som femte bästa dam i Europa blev det faktiskt en hel del prispengar – nog för att täcka upp hela resan och lite där till. Det är lite lyxigt men också väldigt välkommet. Det gör att jag kanske har råd att åka på någon internationell tävling igen vilket är viktigt om man siktar uppåt. Det är andra gånger jag tävlar utomlands och får möta de bästa. Jag samlar erfarenhet och självförtroende. Och så är det roligt att se att NELO som arrangör har samma summor prispengar till de fem bästa i dam- och herrklassen. Sedan har herrklassen prispengar till fler placeringar men det är helt rätt tycker jag eftersom herrarna är så många fler. Det händer ju emellanåt att arrangörer ger större summor prispengar till herrtoppen än till damtoppen vilket är tråkigt. Vad sänder det ut för signaler?

Nu är det färdigbloggat för några dagar framåt åtminstone. Det lär säkert bli någon rolig downwind hemma i veckan eftersom det verkar vara busväder. På söndag är det Seamasters och svenska mästerskapen i surf ski, vilket hålls i Oxelösund.

Vanlig position för mig på kvällarna, om jag inte somnade.