5-6 juli 2016
Alla foton: Kris Levemyr
På vår väg till SM i Norrköping tog vi en sväng förbi Kalmar för att träffa Eva. Eva har sin affär ‘Kajakkalmarsund‘ och har nyligen startar surfskiklubben Kalmar Surfski Club och med ett gemensamt intresse för havet, surfski, windsurfing mm finns det alltid roliga saker att hitta på tillsammans, speciellt i Kalmarsund som ofta levererar bra vågor när jag är där. Så även den här gången.
Jag säger numera; den bästa downwinden är den oväntade downwinden. Hur många gåger har man inte fått sina högt ställda förväntnigar grusade av en prognos som inte höll? Ett stort antal! Den här dagen hade jag noll förväntningar för det var inga vindar att tala om och riktningen hade varit sisådär. Vår väg från Skåne till Kalmar blev därför ganska utdragen. Varför jäkta med en så dålig prognos? Det blev diverse fikastopp på mysiga lokala ställen och en falafel vid ett klassiskt, sunkigt gatuköt en bit innan Kalmar var det sista jag lassade in innan vi träffade Eva. Vi hade bestämt att testa hennes dubbel, en Carbonology Zest, och på hennes inrådan skulle vi köra en downwind på 18 kilometer från Vita Sand in till Kalmar. Men i vilka vågor tänkte jag?
Kris släppte av oss vid Vita Sand och vi gav oss ut på ett platt vatten. Men ganska snart började det rulla vågor i sidan, vågor/dyningar som bara växte och växte. Var kom de i från? Det blåste ju knappt? Kanske 5-6 m/s från syd. Våra 18 kilometer i dubbeln kom att bli riktigt trevliga med surfar runt 20km/h. Dubbeln kändes riktigt fin och lätt att få på surf. Dock hade jag förväntat mig en stabilare ski eftersom den var av modellen Zest. Den jag satt i liknade min dubbel Epic v10, en dubbel i mellansegmentet om man ser till stabiliteten. Alltså inget för nybörjare men absolut något för de som vill tävla och köra snabbt i vågor. Sittställnigen var fin och cockpit ganska tight – me like!
Tisdag kväll var vi trötta och orkade inte laga mat. Det blev restaurang och jag tappade ut min tallrik med mat. Superhungrig och maten så nära munnen men ändå så långt bort. Och så plötsligt låg allt i en enda röra på golvet, *gaah*. Somnade till slut mätt och belåten med en förväntan om surf.
Prognosen för onsdagen såg på pappret riktigt bra ut och Eva och jag började bygga upp våra förväntningar. 12-14 m/s nordligt i Kalmarsund – det skulle väl bli fint det? Lastade dubbeln onsdag lunch och drog iväg mot Revsudden. Jag körde min buss och kände hur bilen ryckte till i vindbyarna. Sänkte farten och mös inombords. Kanske dumt att köra en dw dagen innan SM? Jag kanske men vad göra när det blåser? Det går inte att låta bli!
Lagom till när vi satte i började det regna och inte så lite heller. Det tokregnade kort och gott. Jag fick uppleva kvalificerat skitväder i Kalmarsund där sikten blev så dålig att inte ens det självklara riktningsmärket Ölandsbron syntes. Så tänk på det ni som skall paddla där: kompass eller GPS behövs även här.
Som jag skrev tidigare, bästa dwn är den oväntade. Våra förväntningar grusades rejält idag då vinden var enormt byig och snurrade. Den la sig snart på nordostlig riktning, alltså frånlandsvind, och vi fick den mer eller mindre i sidan. Dyningarna kom snett bakifrån och det var först när vi närmade oss Ölandsbron (som tillslut dök upp där i diset) vi kunde få några rejäla surfar och lite flyt i paddlingen. Men det var kul ändå, härligt att bli genomblöt av regnet och genomblåst av vinden. Att ha en sport som funkar i skitväder är lycka det. Och det var riktigt skönt att få krypa in i bastun efteråt.
Avslutade min Kalmarvistelse med att tappa min mobil i havet. Det hände inte när jag satt i skin utan när jag var fullt påklädd. Totalt okreddigt! Surt! Onödigt! Resursslöseri! Men som Sune W skrev – nu kommer jag alltid att minnas det stället. Som om jag skulle glömma bort det annars!? 😀
Tack Eva för två trevliga och mysiga dagar hos dig i Kalmar. Kul med paddling i dubbeln, det får bli fler gånger. Och Tack Kalmarsund för att du än en gång levererade vågor till mig.
Fler bilder
Comments are closed