Vesterålen – the place to be

Written by Levemyr -

on July 30, 2017

Söndag morgon och vi befann oss vid Henningsvear, Lofoten. Kris hade sedan Unstad haft ont i lungan när hon andades och den här natten hade varit urjävlig. Vi måste till sjukhus sa hon. Vår reseplan var att åka till Vesterålen och där känner jag faktiskt en person, Chipo, som jag kontaktade och frågade om sjukhus. Jodå, Vesterålens största sjukhus låg precis där hon bor, i Stokmarknes, och detta var turligt nog mycket nära där vi befann oss nu. Körde iväg, tog färjan från Lofoten till Vesterålen och rullade in vid Sykehuset i Stokmarknes där Kris fick otroligt snabb hjälp. Anmälde sig i luckan och efter två minuter blev hon uppropad. Det blev både röntgen, ultraljud och samtal med flera läkare innan hon blev ivägsläppt med diverse recept på smärtstillande- och antiinflammatoriska mediciner och diagnosen lungsäcksinflammation. Under tiden satt jag i det fina och fräscha väntrummet och tittade på TV och hann med både Sveriges Mästerkock (mycket gamla avsnitt), Solsidan och Lotta på Liseberg. Jag visste att svenska barnprogram visas i Norge men inte att även annat blask visas. Men visst, Solsidan är ju kul. Men Lotta på Liseberg? Borde inte Norge lägga pengarna på lite annan tv-underhållning än sådan där svennar sitter och gapar i kapp?

Efter sjukhusbesöket rullade vi över bron till Chipo och Fredriks ställe. Dessa två nordlänningar träffade jag under ASKR 2016 – två mycket sympatiska, ödmjuka och tuffa människor. Vi blev inbjudna till deras hem och fick mätta vår hunger med massor med sej de anrättade snabbt och enkelt. Tydligen är sej det man ska äta på sommaren här uppe, inte torsk som jag trodde. Och när jag smakade så förstod jag. Jag har aldrig smakat en så god sej tidigare. Vilken råvara! Jag fick höra en del om fisket här uppe i Vesterålen och Fredrik berättade att de köpt en liten fiskebåt. Jag tycker det är otroligt spännande och lyssnade givetvis med full koncentration. Jag fick höra om kvoter och priser och att fisket är kontrollerat och mycket hållbart (phu!) Jag fick dessutom lära mig att torrfisken smakar olika varje år beroende på vilket väder det har varit under torkperioden. Just i år tyckte Fredrik att hans fisk som hängde utanför dörren smakade lite surt, den var inte helt bra. Och just klimatet för att torka fisk här uppe sammanfaller perfekt med just Skreiens ankomst och vistelse här. Det är inte för kallt (fisken ska inte frysa) och inte för varmt (då ruttnar den). Vilken symbios!

Torrfisk och träningskläder utanför dörren – en helt vanlig syn vid husen i Vesterålen/Lofoten? I alla fall hos Chipo och Fredrik. Foto: Chipo Tenderland

Avslutningsvis visade Fredrik hur man använder fiskben som sitt livsorakel. Fredrik fiskade upp något speciellt ben från tallriken efter avslutad middag, placerade benet på huvudet och frågade (här kan man givetvis fråga vad som helst som man vill veta) får vi glass efter middagen? Man låter benet rulla ner på tallriken och beroende på vilken sida som kommer upp blir det glass eller inte. Vi fick glass! Något att använda till att tippa matcherna med i nästa fotbolls VM?
Innan vi lämnade blev vi tipsade om ett fint övernattningsställe på samma ö som vi befann oss på och vi rullade dit. Njöt av stilla hav, solvarma klippor och en vacker solnedgång som vi inte orkade vänta ut.

Skön kväll vid bilen och Taen. En myskväll helt enkelt!

Måndag morgon – vaknade efter många timmars skön sömn. Kris hade äntligen kunnat sova. Åt frukost vid klipporna och morgonen var minst lika vacker som kvällen med blått hav, sol och klippor. Efter att ha besökt apoteket i Stokmarknes för uthämtning av en stor påse mediciner styrde vi kosan mot nästa ö och Eidet/Nykvåg. Vi hade blivit tipsade om att där fanns både det ena och det andra att se och göra. Det var otroligt vacker körning dit med fjordar och höga berg. Vid ett tillfälle fick vi stanna bilen och släppa upp drönaren för lite film/foto. Vattnet var så otroligt blått och bergen så höga – det måste förevigas.

Ånnfjorden

Med tanke på Kris tillstånd var inga promenader upp på bergstoppar aktuellt och vi valde att stanna på den vackra stranden Sandvikbukta och bara slappa. Jag tog mig en tur på kris SUP-bräda rastlös som jag är.

Kris slappar…

Och jag roar mig på mitt sätt. Foto: Kris Levemyr

På kvällen hade jag bestämt träff med Bent, en trevlig man och kajakpaddlare som vi träffade hemma hos Chipo och Fredrik. Bent och jag skulle paddla över Åsandfjorden till den vackra sandstranden Åsand för att träffa de som paddlade i long ramble ASKR. När vi kom dit träffade vi både Emma Broberg, Olaf från Oslo liksom Chipo, Fredrik med två barn (som tagit sig dit med båten) plus ca 35 andra paddlare. Trevligt! Och vilken fin strand de fick övernatta på!

Åsanden, övernattning dag två för long rumble. Där hade jag också kunnat tänka mig att sova över.

Tisdag och ännu en fantastisk morgon. Fick ännu en vacker frukostplats och det var bara att njuta av både gröt och utsikt. Tänk om varje frukost kunde bli sådan!

Sjysst frukost med utsikt över Åsandfjorden

Dimma i Nykvåg. Foto: Kris Levemyr

Idag hade vi tänkt att åka vidare till Nykvåg och Hovden för att utforska dess sandstränder mm men hindrades av en riktigt tjock dimma, eller ’tåke’ som det heter på norska. Dimman låg tät ute på havet men såg ut att stoppas av de höga bergen när den kom mot land. Så länge vi höll oss i Åsandfjorden var det playaväder, soligt, varm å gott. Men körde vi vidare utåt och rundade kröken hamnade vi i dimma, kall och otrevlig sådan. Inte mycket att göra och vi blev kvar på klipporna vid fjorden fram till kvällen. Fördrev tiden med att myspaddla, fiska från både klipporna och surfskin, Kris fotade lite och jag skaffade mig ett fint skrubbsår på knät. Några makrillsmackor hann vi också njuta av innan vi bestämde oss för att nu tusan skulle väl ändå dimman ha lättat i Nykvåg?

Livet är just nu ganska okomplicerat… Foto: Kris Levemyr

Trots algblomningen (den blå färgen på vattnet) är det relativt klart. Foto: Kris Levemyr

Jag fick faktiskt napp men det var knappt att det räknades – en liten firre på knappt en decimeter. Dessutom släppte den vid vattenytan. Men nu vet jag att jag kan fiska från min ski. Foto: Kris Levemyr

Jag kan inte påstå att det var playaväder i Nykvåg och Hovden men det gick i alla fall att se, om än inte bergstopparna. Körde till vägs ände i Hovden där vi till min stora glädje hittade en missionskyrka som hade sommarcafé 12-18 varje dag. Klockan var 17 och vi klampade in i kyrkan och försåg oss med diverse underbart gott fika. Det var givetvis hembakt och jag lassade på rejält med både våffla, tårta och kaka. MUMS! Fick prata lite med damen som drev fiket, en kvinna från Stokmarknes som har hytta (sommarstuga) i Hovden.

Mums med hembakt fika i missionskyrkan. Och tydligen så lever Jesus, det stod det på väggbonaden bakom mig.

Efter fikat gick vi ner till den vackra stranden bakom kyrkan och fick först se havsörn majestätiskt flyga in och ut ur dimman för att sedan se samma paddelgrupp jag träffade i går kväll komma paddlandes. De hade blivit hindrade av både dimma och stark motvind att paddla till tänkt övernattningsställe och styrde om till Hovden. Och ja, det var verkligen kallt och blåsigt här ute på utsidan. Från 25C inne på fjorden till kanske 10C här ute, brrr!

ASKR paddlare anländer till Hovden. Foto: Kris Levemyr

Även den här stranden ser sjysst ut för övernattning! Foto: Kris Levemyr

Havsörn-kungligt! Foto: Kris Levemyr

Onsdag morgon, en kall och blåsig morgon där dimman fortfarande hängde över bergstopparna. Ingen av oss kände för att öppna bildörren och släppa ut den upparbetade värmen. Vi skippade grötfrukost på triangia och satte oss på golvet i bilen och knaprade i oss smörgås med Stabburet makrill istället. Jag hade planerat att paddla downwind idag och såg inte fram emot att gå ut i kylan för att dra på mig mina fuktiga paddelkläder. Men downwinden lockade oerhört med vågorna och lunnefåglarna så tillslut övervann denna längtan min ovilja att frysa och snart stod jag där påbylsad i allt mitt neopren. Satte i vid Hovden och paddlade mot vinden utåt havet en stund innan jag svängde av för att börja surfa. Det blåste nordost, en ganska vanlig vindriktnig här uppe och jag fick fina dyningar och vindvågor på det med hyfsat lättfångade vågor. Himlen sprack upp lite grand, solen tittade fram, havet blev ännu blåare, jag surfade och lunnefåglarna flög över och förbi mig i stora flockar. De verkade nästan lite nyfikna för tusan vad nära de kom. Och ibland fick jag styra undan för dem där de låg på vattnet. De är för söta tycker jag med sina färgglada näbbar och säregna flygstil – de kan ju knappt flyga 😀

Bra surf och en herrans massa lunnefåglar. Tyvärr bara som svarta prickar när man plåtar med Gopro.

Majestätiskt isätt vid Hovden. Foto: Kris Levemyr

När jag paddlade förbi Nykvåg spanade jag upp mot fågelklippan jag blivit tipsad om och där fullkomligt svärmade det av fåglar och jag kunde ganska enkelt urskilja två havsörnar. Fy fasiken vad majestätiskt! Fick Tahitikänsla; bra surf, vackert hav, höga berg och vilda djur. Det var en leende Emma som klev i land på Sandvikbukta. Vilket förträfflig downwind! Dessutom var bilvägen inte lång så den här sträckningen Hovden-Nykvåg kan jag varmt rekommendera till andra på nordost. Se till att paddla ut mot vinden ett tag i Hovden som uppvärmning innan du vänder ner. På så vis blir sträckan lite längre. Turen blev ca 15km.

Sandvikbukta: En mycket glad och nöjd Emma efter en speciell downwind. Foto: kris Levemyr

En sjysst dw jag kan rekommendera på NO. Det finns stor risk att du får se lunnefågel och havsörn.

Byta om, lasta och köra till Kråkberget/Fjordcamp. Idag skulle jag och Kris åka ut till Skipnes och ansluta oss till ASKR.
Beslutet att åka upp till Vesterålen och fortsätta vår semester där var ett bra beslut. Så fort vi kom dit infann sig lugnet, trafiken devalverades, det fanns fina övernattningsstället mer eller mindre överallt, här var ju minst lika vackert som söder ut och minst lika många stränder och berg att upptäcka. Och vilka dagar vi fick! Jag tror vi hade otrolig tur med vädret. Att kunna paddla ski i bikini och barfota hör nog till ovanligheterna och jag gjorde det bara för att. Det finns många fler ställen på Vesterålen Kris och jag vill upptäcka och de får vi ta nästa år helt enkelt. För åka tillbaka hit känns som en självklarhet.

Fortsättning följer!

Fler bilder