18-19 september 2020

Jag har ett svagt minne av att någon av mina kompisar någon gång frågat mig om jag skulle kunna tänka mig att paddla Hisingen runt. Förmodligen avfärdade jag, det är ju platt. 69km plattvatten…ni hör ju själva. MEN åren har gått och jag har nog blivit aningens bredare i min smak vad gäller olika typer av paddling. Jag kan numera njuta av annan paddling än den i två meter höga vågor. Så när jag fick frågan av Peter Ohm, som för övrigt är en av de mesta doers jag känner till, svarade jag ja! Jag hade fått en lucka i kalendern och han (inklusive de andra två som skulle hänga på) skulle fixa allt ‘runtelikring’ såsom transport av skis, bokning av övernattning, rutt, got mat och dryck samt att Peter utlovade 9km/h i snitt som minimum.

Hisingen är Sveriges fjärde eller femte största ö med en omkrets på dryga 61 km. Vår rutt blv 69 kilometer på ritbordet. Över halva sträckan går på Göta Älv och Nodre Älv. Vid 15-tiden i fredags chackade jag ut från jobbet, tog bussen några kilometer norrut inte så långt från Tingstadstunneln. Peter hade rekat en parkerinsplats där vi kunde parkera lagligt, där det nog skulle kunna gå att nå älven utan att hoppa 3m samt att bilen skulle få bli orörd. Timmarna innan vi sågs hade Ullis åkt ut på Hisingen till campingen i Lilleby (Göteborgs camping) och checkat in, ställt in väskor med kläder, lakan och färdiglagad ma i våra villavagnar. Jag bytte om och hade endast med mig ett par trosor, hemnycklar, tandborste och deo i min drybag. Bogserlina, flipflops, en del dadlar, nötter och Snickers packade jag ner lättåtkomligt liksom bogserlina, buff och pogisar. Valde min nya supermjuka 3mm longjohn från NK men valde att låta överdelen vara nerrullad. Ulltröja (och tunn vindjacka lättåtkomligt) på det och jag var redo. Det var med viss akrobatik vi fick ner skisen och oss själva på älven och så var vi iväg. Direkt satte sig en härva med konstigt slingrigt sjögräs som inte ens min sjögräsfena bet på. Det gick rätt trögt de första fem kilometrarna och både Ullis och jag i dubbeln tänkte tyst för oss själva att oj, det här skulle bli en tung tur. På tisdagsträningen för några dagar sedan hade vi varit rätt snabba ihop (trots att Ullis är surfskinybörjare). Ulf och Peter låg framför oss och vi fick slita lite för att hålla deras tempo. När Peter sedan plockade bort ett kilo slingrigt sjögräs från vårt roder kändes det som att flyga fram. Vi paddlade varvet motsols och motströms och för att få så lite motströms som möjligt valde vi att gå längs med kanten. Men att hålla på att plocka bort sjögräs från varandras fenor tar tid, mer tid än att paddla motströms varvid vi valde att placera oss längre ut i den djupare delen av älven.

Paddlingen upp till Kungälv var väl inte så jättespännande. Industrier först sen motorväg, några kossor, hagar. Vi höll ungefär 10-10,5 km/h och Ulf och Peter låg på vår våg men chitchattade inte direkt. För vår del var det svårt att paddla långsammare och vinden gjorde att jag blev lite kall. Vid kexfabriken i Kungälv fick Ulf snällt koppla in sig i vår bogserlina och vi fortsatte nu med vinden mot oss. Motströmmen upphörde och vi kunde fortfarande hålla 10-10,5 km/h, nu med Ulf på släp. Jag blev varmare och nöjdare, även Ullis där bak gillade en något högre frekvens. Vi fick då och då stanna och vänta in Peter men det var absolut inga långa stopp vi gjorde. Tyckte vår lilla trio av tre surfski marcherade fram riktigt bra. Vid saltvattenslåset närmare Konhals gjorde vi ett första stopp för att uträtta diverse behov och äta Ulfs medhavda Wienerbröd. Det lät inte så gott med det var JÄTTEGOTT! Jag drog på mig pogisarna, vindjackan och buffen, det var kallt i motvinden. Fötterna var kalla men rumpa och ben varma och goa.

Lustigt nog såg vi två sälar som spanade in oss precis utanför saltvattenslåset Vad tusan gjorde de här inne? Vi satte fart igen och det korta stoppet gav ny energi till alla. Jag tyckte det var ett skönt med ett litet motstånd. Det gav mig tid att tänka på tekniken hela tiden samtidigt som jag fick trycka till lite i varje paddeltag. Mycket bra för mig, så bra att ryggmusklerna började längta lite till kvällen och sängen.

Snart började det rulla små vågor mot oss och jag kände känslan av hav. Vi närmande oss Ankis sommarställe där vi nyligen rejsat i Onsdagsserien. Vår dubbel gick upp och ner mot vågorna och tog in lite vatten då och då. Jag önskar vi hade kunnat vända om och dra några surfar i de lättsurfade vågorna. Det började skymma och när vi passerade Björlanda Kile en bra bit ut lyste det så hemtrevligt från hamnen. Vi hade inte många kilometrar kvar men det kändes långt i dunklet. Sista biten in till Lilleby och nu var det mörkt. Hade tänkt ta upp på badplatsen/stranden för att få kortast väg upp till campingen. Men det var för mörkt och hamnen såg vi tydligt varvid jag valde att paddla in dit. Blev mötta av två mycket trevliga hamnvakter som hjälpte oss rulla ur våra skis och lyfta upp dem. Lite stel var jag allt, och kall nu. Vi hittade en bra häck att gömma undan våra skis vid och tacksamma för att hamnvakterna skulle vaka över våra skis fram till 05 åtminstone gick vi upp mot campingen. Kan inte se framför mig hur vi skulle orkat bära våra skis hela den vägen.? Även om min dubbel bara väger dryga 13 kilo hade det varit drygt i kylan och mörkret. Längtade desperat efter dusch och mat och jag smet snabbt i i villavagnens dusch innan Ulf fick chansen. Tur att Ulf hittade ett till badrum då 😀

Sen följde några timmar av fullständig njutning. Varm dusch, Ullis vegolasagna, sallad, bröd, vin, chips, godis (naturgodis märk väl! :-D) och hallonpaj. Jag var i mathimlen! När jag sedan skulle resa mig ur soffan var det som om någon stuckit en kniv i ryggen på mig. Suck! Den där gamla kassa ryggen från förr…det var garanterat kettelbellsvingarna som låg bakom det här, som jag gjorde på crossfiten i torsdags. Hade rätt brq träingsvärk i rumpa och baksida lår. Och nu detta, säkert i kombination med nästan fem timmars paddling. Det blev väl sådär bra nattsömn men värre har man varit med om.

Peter hade velat komma iväg vid soluppgången men ingen av oss andra var så sugna. Startade runt 9-tiden har jag för mg och det var en mulen och vindstilla dag. Det var vackert att glida fram på det spegelblanka vattnet med norra skärgården fäst i blicken. Havet, åh vad jag gillar att paddla på havet framför älv/å. Och ryggen? Jag kunde absolut inte räta på den men att sitta i skin var inga problem – tack och lov! Ulf tog oss med på några små genvägar, bland annat under vägen ut mot färjeläget. För mig var det första gången jag paddlat så nära land den här sträckan och jag fick se många fina hus och fiskebodar.

Vi närmade oss inloppet till Göteborg och Ullis skrek att vi skulle jaga efter Stenafärjan som var på g inåt. Suck tänkte jag, Ullis vet inte hur fort de där färjorna går och hur omöjliga vågorna de gör är att fånga. Men jag ville inte döda glädjen till vågor från hon där bak och vi satte fart. Det var först när vågorna från färjan rullade in på grundare vatten som vi kunde få åka lite, men kanske inte fräckaste vågorna jag surfat på… Men hon där bak var glad och då var jag såklart glad. Inte var dag man träffar på ett sådant surfskiämne som Ullis 😀

Cruisade sedan genom inloppet och spanade in alla stora båtar som låg där. Eller ska jag säga fartyg kanske?

Vid Rosenlund gick vi in på kanalen och paddlade genom Göteborg City, något jag gjort flera gånger tidigare under paddelvarvet. Tycker inte det är så spännande eller kul, det är mest skitigt och äckligt. Men de andra ville så gärna och det hotades med glass och jag var inte nödbedd. La till vid Paddanbåtarnas brygga och det var otroligt skönt att få sträcka ut lite i solen även om det stank urin från gatan. Blä!

Kände mig halvfånig då jag stapplade fram på avenyn över spårvagnsspåren i mitt neopren och flytväst, illaluktande och krokig i ryggen. Men det var fint med glass, tack Ulf för den!

Sista biten norrut var kul då det kom endel båtar och Ullis skrek igen att vi skulle jaga, och nu fick vi faktiskt ordentlig surf. Skojigt! Och så fick vi paddla under nya Göta älvbron, fin blir den! Och spana in husbåtarna norr om Lilla Bommen. Och vips var vi framme och turen var över. Det var såklart obeskrivligt skönt att komma ut neoprenet och byta till torrt. Solen sken och det var riktigt skönt. Jag var riktigt trött trots att turen gått i lugnt tempo. De andra tre verkade inte alls lika trötta men så är de alla triatleter, swimrunners, simmare etc etc, vältränade och uthålliga människor.

Tack gänget för en kul tur. Jag gör gärna om liknande paddeläventyr med er. Det var verkligen positiv attityd hela turen, glada miner, obefintligt med gnäll och massor med skratt. Ni är fantastiska!

Kul att testa NK dubbeln på en sådan här tur. Det gick ändå att packa lite i den, speciellt framför Ullis fotplatta och i packnätet. Jag fick aldrig träsmak och det är såklart oerhört skönt att ha en lättdriven ski på ett sådant här paddeläventyr.

Till sist: kommer inte dela med mig av parkeringsplatsen. Visst, bilarna var orörda men grindarna ut var låsta där på lördag lunch. Där satt vi i våra bilar och stirrade storögt på stängda grindar. Som tur var slapp vi förnedringssamtal till vaktbolaget då en bil med behörighet skulle köra ut. Självklart undrade de i firmabilen vilka vi var men fattade snabbt att vi inte var något bus. För vilket bus åker runt med surfskis på taket?