Mars är den månad jag tycker lämpar sig bäst för mig att åka och boosta paddelformen inför surfskisäsongen. Min skidsäsong går mot sitt slut men det är fortfarande grinigt och kallt på havet och jag vill få många pass gjorda. Varför inte unna sig en tripp till värmen för att äta, leva och sova surfski?

Tyvärr måste man åka en bit för att få hyfsade temperaturer. Europa är fortfarande lite för kallt även om Tarifa/södra Spanien kan funka. Men Kanarieöarna är ett trevligt alternativ upptäckte jag nyligen. Jag har tidigare varit i Malaga och paddlat och där har det varit allt från bikini till neopren och paddeljacka + mössa den här tiden på året. Oftast något mitt emellan. På Kanarieöarna gäller neoprenshorts och t-shirts oftast. Eller ännu mindre beroende på vädret och den inre termostaten. Och definitivt barfota!

Jag och fyra tjejkompisar (Anki Hill, Johanna Ulmanen, Jenny Åshammar och Chloe Nauta) bokade ihop oss på resan, löste direktflyg via Apollo för ca 2000kr ToR, boende i sjysst lägenhet i byn Playitas samt bokade surfskis i samma by via tysken och ö-bon Stephan Abels.

Vi bokade även en hyrbil eftersom transfer från flygplatsen ner till Playitas ligger på ca 55Eur. Dessutom skulle vi sova första natten i annan by plus att vi ville ha friheten att kunna åka runt och se oss omkring. Fick tag på en kombi för 4500kr för en vecka, helt ok när man är fem som delar. Men lite trångt var det med allt bagage :-D.

Lördag 12 mars – första paddeldagen och vi mötte Stephan på en liten grusparkering nära havet i byn Playitas. Stephan har ett släp med NK och Fenn surfskis, allt från de bredaste till elitskis, de flesta i lätta material. NK skisen var de modeller i de större storlekarna, alltså 640, 580, 610 och Exrcize. För min del funkar det fint att paddla stora Nitron istället för min egen 600 även om jag föredrar den mindre. Fennmodellerna var Blue-Fin, Swordfish och Elite S.

Vi satte i vid den lilla rampen vid piren och Atlantens vågor gjorde sig direkt påminda då det drog rejält runt fotknölarna. Skuttade i skin och kände mig direkt hemma. Det är ju så här det ska kännas. Vatten mot huden, kallt på rumpan de första sekunderna, fotplattans mjuka material mot mina trampdynor, fotremmen tryggt över fötterna och tårna, mmmm! Vi tog en tur norrut och upwinden vi mötte var ‘lagom’, alltså så pass lite att det gick hyfsat fort att paddla emot men ändå ge oss något att surfa på när vi vände efter 8 kilometer. Vattentemperaturen var runt 18-19C och det var härligt att paddla barfota igen och känna havet skölja över bara fötter och ben. Mumma! Havet vår sådär blått som det bara är utomlands och vi fick se ett stim flygfiskar liksom ett gäng tonfiskar jaga och hoppa på ytan.

På kvällen bodde vi in oss, handlade mat i större mataffär i grannbyn Grand Tarajal (även om det fanns en bra mindre Spar i Playitas) och gick ut för att äta på byn. Klassiska enkla spanska restauranger var det som gällde. Friterad bläckfisk, padrones, getost mm till förrätt, grillad fisk (dagens fångst) och kanariepotatis till huvudrätt kom att bli det vi åt mest under veckan. Pasta, pizza och något kött fann nog också på menyerna men kändes inte lika spännande. Och så den där typiska grejen, varför smakar alltid ölen bättre utomlands? Speciellt den där blaskiga lagern jag alltid köper? Det finns kanske fyra olika restauranger i byn plus de på resorten Playitas. De som gillar att äta mycket brukar uppskatta att betala för buffén på resorten. Oavsett val så gick en middag med tvårätters och något gott i glaset på runt 20Eur.

Söndag och paddeldag nummer två. Startade med härlig frukost med svenska havregryn och ett dignande fruktfat plus färskt bröd. Och Ankis perfekt kokta ägg och svensk kaviar och getost från ön. Och något blaskigt kaffe som ändå gjorde sitt. Så härligt att sitta ute och sleva ner gröten, titta på den klarblå himlen, de höga bergen och prata om passen vi skulle köra under dagen.

En bonus den här veckan var att Carla från Tyskland var här samtidigt som oss. 24-åringen träffade jag på Lanzarote förra året under VM, hon bodde granne med Jenny och Anki och vi hann att prata lite redan då. Hon kom att bli en jättebra motivations- och sparringpartner för mig under veckan och jag tror hon var rätt glad att få lite sällskap från oss under sin treveckors vistelse. Förra året var hon en bra bit efter mig men i år är det jag som kommer kämpa för att ens se hennes rygg. Så kul att Tyskland äntligen har en duktig surfskitjej, inte bara duktiga surfskikillar.

Under måndagen var det riktigt jäkla busväder med starka vindar från nordväst (offshore för oss) och regn så vi bestämde oss för att vila blåsorna på händerna och ge oss ut på rundtur. Enligt Stephans rekommendation valde vi att fokusera på ena halvan av ön – den södra, och styrde kosan mot Sotavento, populärt vind- och kiteställe. Vi åkte på motorväg genom häftigt ökenlandskap och bilen blev lite blästrad av sanden i de hårda vindarna. Vindriktningen var felaktig för att locka ut surfare till spoten men det var helt klart ett läckert ställe med en stor lagun och vackra färger. Exotiskt!

Ö-rundtur var kul men som vanligt blir jag trött av alla intryck och det var skönt att komma hem och äta hemma med vår egen tapas. Så otroligt skönt tjejgäng med jättefin dynamik. Det fanns alltid någon som höll igång eller hittade bra samtalsämnen. Ibland totalt oseriösa som lockade till gapskratt och ibland mycket djupa och insiktsfulla. Dock var alla trötta tidigt på kvällarna, speciellt jag med rester av covid och det var skönt att få lägga sig runt 22-tiden och sova till 7-8.

För min del var jag rätt tveksam till min fysiska status efter Covid. Mina lungor var dåliga efter för mycket skidåkande i kalla temperaturer. Stephan tröstade mig med att värmen säkert skulle bli bra för mig och han kom att få väldigt rätt. Från att på planet ner sitta och harkla mig och ha täta lungor + astma under varje träningspass där hemma till att ha lungor som plötsligt bara funkade. Den huggande känslan bak i ryggen försvann så småningom under veckan och kvar var bara den onormalt höga pulsen efter hårda pass. Men motivationen till grandiosa träningsmängder fanns inte där för min del och jag uppskattade sällskapet, solen och värmen mycket mer. Så kan det vara ibland men jag vet att det kommer tillbaka.

Vi kom att ha lite otur med vädret och vinden med flera mulna dagar med regnskurar och mycket offshore. Några av dagarna blåste det så pass mycket att vi körde alla våra pass som intervallpass på en triangelbana inne vid Playitas strand. Men det var inte fy skam det, både Stephan och Carla jagade mig ivrigt eller jag jagade Carla. Vi fick även till mitt favoritpass en av kvällarna när det lugnat sig något, 3x10x15sek max. 30 starter alltså (med flygande start). Blåsorna på tjejernas händer gjorde sig påminda och det gjordes helhjärtade försök att tejpa dem.

På torsdagen blev det så äntligen dags för downwind då vinden lugnade sig och vred mer mot nord. Vi paddlade först 4 km norrut mot den karakteristiska sköldpadde-stenen för att vända ner igen och börja surfa. Stephan vek av från gruppen och styrde in mot Playitas för att agera chaufför till oss. Vi andra surfade vidare söderut mot Grand Tarajal. Det var fina surfvågor på vägen dit runt någon halvmeter. Dock var det motström och trots idogt pushande och försök till klättrande kom jag aldrig över 17km/h. När vi var utanför Grand Tarajal blev det branta och härligt stökiga vågor. Här måste det varit någon ström som hade ett finger med i spelet. Jag såg de andra tjejerna njuta av branta nerförsbackar, stötta och tjoa. Carla och jag gjorde då och då små loopar tillbaka till de andra tjejerna och vi höll ihop gruppen jättefint. Delade vår gps tracking med Stephan, som kunde se att vi valde att fortsätta förbi Grand Tarajal för att ta upp vid nästa by Giniginamar

Klämde in ett paddelpass på kvällen ‘bara för att’ men det var rätt segt för min del och stackars Carla fick loopa flera gånger för att vänta in mig på väg hem. Solen var på väg ner och det börjad bli kyligt. Hade jag varit sugen hade jag kunnat klämma in ett träningspass även fredag morgon/förmiddag innan vi skulle åka hem men jag var inte sugen. Någon annan gång! Men jag var otroligt nöjd med resan och det var kul att få ha testat ett nytt ställe för surfski. Jag kan definitivt tänka mig att komma tillbaka för att klämma många kilometrar och få njuta av downwinds.

Jag tycker att setupen med Stephan funkade fint. Vi var ett helt gäng som åkte och då blir det ju gruppens totala nivå som avgör lite vilken typ av downwinds man kan åka på, hur stort och hur långt etc. Stephan gav under veckan tjejerna några tips på paddelteknik etc vilket mottogs tacksamt. Det var enkelt att få till två pass om dagen och skisen fanns tillgängliga på släpet under hela dagarna. Paddel och flytväst får man ta med sig själv från Sverige. För en vecka hyr man ski av Stephan för ca 300 Eur (om man nu paddlar varje dag). För dw service tillkommer lite extra. Det går fint att paddla på Fuerteventura året runt och på sommaren blåser det stabilt från norr i princip varje dag. Turer från Corralejo och även Lanzarote blir då mer tillgängliga samtidigt som den svenska sommaren konkurrerar kraftigt. Jag skulle tro att det blåser lite mindre i november och december men det är alltid relativt varm och gött. Då kanske inte vindarna spelar så stor roll när man vet att det dessutom slaskar där hemma.