Julafton, 24 dec 2016

Om man har som ambition att bli duktig på att paddla i vågor och/eller att vara ute mycket i vågor så är det bra att då och då testa sina gränser för att helt enkelt veta vart gränsen går. För att veta när ska man kasta in handduken, säga nej till en downwindtur. Och för att träna reentry i stor sjö. Och det gör man allra bäst under kontrollerade former, kanske vid Apelviken där det värsta som kan hända om man inte kommer upp i sin ski är att man får simma in till stranden, med vågorna i ryggen. Och skin kommer samma väg. Själv har jag nog testat mina gränser mestadels vid Orreviken och i Kungsbackafjorden. I går var det kompisarna Johan och Jennys tur att testa gränser och ordet dopparedagen fick sig en ny innebörd.

Tre förväntansfulla tomtepaddlare. Foto: Bengt Nilsson

På G! Foto: Bengt Nilsson

Med torrdräkter, ordentliga neoprenvantar/mössor och tomteluvor knatade vi ner mot havet. Det blåste på rejält, absolut mer än vi trodde. Hade vi vetat vindstyrkan hade vi förmodligen inte gett oss ut. Efteråt kollade vi OSO som sa 14 i medel, 18 i byarna. Tanken var att paddla ut och in i det lilla sundet där vågorna alltid rullar fint på sydvästen. Julafton och tomtepaddling, humöret på topp, energin sprudlandes och en förväntan om surf låg i luften. När vi kom runt kröken och mötte havet blev det nästan som ett slag i ansiktet. Jag vände ner ansiktet och stretade på. Kastade då och då blickar bakåt mot mina vänner som hamnade efter. Efter en stund kände jag att det knappt var någon idé att fortsätta utåt, vågorna i kombination med vinden blev för mycket. Vände och började surfa – tjihoooo! Och såg att både Johan och Jenny badade. Men ingen fara på taket, de badar ganska ofta och kommer alltid upp i sina skis. Men efter ytterligare en stund fattade jag att något inte stod rätt till eftersom Johan låg kvar över skin utan att sätta sig upp. Det visade sig att Johan tappat sin paddel. Jag sa till Johan att han kunde hoppa upp och och sätta sig och paddla med händerna, vilket Johan gjorde. Och så var det min tur att gå runt, brant våg i sidan. Det blev som en kullerbytta ner i vattnet, hamnade helt under ytan med tomteluva å allt. INsåg att min Ursuit höll helt tätt och att jag hade bra med kläder under för kallt blev det inte – gött. Och reentryn satt som ett smäck. Bestämde oss för att bara driva med vinden och vågorna ner mot Orreviken, ingen fara på taket. Jenny gav senare sin paddel till Johan och satte av i en herrans fart med kraftiga fjärilstag och mer eller mindre surfade – utan paddel – ha ha! Johan kom  igång igen och även han surfade på. Plötsligt hörde jag honom ropa och såg hur hans ski slitit sig, kardborret i leashen hade gått upp. Skin rullar snabbt ner i vinden och jag satte efter. Ganska enkelt fångade jag in de , stoppade ner min ena fot i dess sittbrunn och kunde faktiskt ganska enkelt paddla tillbaka skin till Johan, som vid det här laget tagit tag i aktern på Jennys ski och åkte med. Johan kom upp i sin ski och kunde paddla vidare till Orreviken. Jag kör de en SanFran rescue på Jenny (tack Trent!)  fast mest för att testa att paddla två skis med två personer och en paddel. Det gick bra det med och det var ganska trevligt och socialt att sitta där med benen i varandras ski och prata och paddla.

Det går faktiskt bra att paddla utan paddel – så länge man gör det med vinden. Och så här bra blir korten från min Catepillar vattentäta knapptelefon 😀

Så vad lärde vi oss under paddelturen?

1. Det är helt ok att ge sig ut i väder för att testa gränser men välj en säker plats och var minst två personer. Och håll ihop!
2. Ha paddelleash. Även om du själv har världens bästa gripreflex är det skönt att kunna släppa paddeln om du behöver hjälpa någon/greja med något och behöver båda händerna.
3. En legleash går aldrig att lita på fullt ut. I det här fallet hade Johan satt sin leach ovanför knät och hade kanske inte kunnat nyttja kardborrens fulla längd. Men ändå…Om jag paddlar ensam och ger mig ut i större vågor på öppet hav kör jag alltid dubbla leg leash.
4. Kör du med open-palm vantar, ha då ett par heltäckande handskar med dig i flytvästen utifall du hamnar i situationen att du måste simma/paddla med händerna.
5. Om du ska ut med andra paddlare som kanske inte är världmästare eller att du inte känner till deras förmåga så ta en stabilare surfski. Det blir så mycket enklare att hjälpa till om du sitter lite stabilare.
6. Ha med en vattentät knapptelefon. Jag behövde inte nyttja min igår men jag var glad att jag hade min med mig. Och så kunde jag föreviga Jennys surfande utan paddel tack vare kameran i den :-D. Insåg hur enkelt det var att hantera just en sådan telefon igår då jag trots vågor, handskar mm kunde ta kort med den.

Jag har en fråga jag ställer mig själv de gånger jag sticker ut ensam på havet. –Emma, vad gör du om du tappar din ski? Och vad gör du om du tappar din paddel? Oftast klär jag mig och kittar upp mig utefter den frågan men inte alltid. Att då och då vara med om mindre incidenter är nyttigt och det gör att jag tänker mer och mer på säkerheten.

God Jul på er och hoppas ni också hade en kul jul.

Jenny stod fast vid sitt ord och badade efter turen, igen fast nu på riktigt.

Bildbeviset. OBS, notera tomteluvan!