Svenskarna känner på tävlingsbanan

Written by Levemyr -

on August 13, 2014

13/8 2014 Portugal – dag 3

Igår innan jag släckte lampan sa jag till Evy att morgondagen nog kunde bli hur som helst, att jag inte ens kunde föreställa mig hur den skulle bli. Nu är dagen över och det blev en hel del som vi inte tänkt oss.

Solen sken igen tack och lov och det var lugnt och stilla ute. När vi gick bort mot arenan gick det inga gäss på havet över huvud taget och nere vid stranden såg det riktigt lugn och fint ut även om tången envisades med att ta över fullständigt. Evy och jag hade gjort upp en plan som gick ut på att vi båda skulle byta ner oss ett steg till stabilare surfskis. Jag skulle ta Evys MAZU L och Evy skulle ta en ledig MAZU Fitness. När jag skulle ställa in fotplattan med pedalerna inser jag att sittbrunnen är för kort för mig, mina knän hamnar väldigt högt. Jag testar att paddla lite på havet men lägger ner ganska snart då det helt enkelt inte funkar att sitta i den sittställningen. Skit också, vad gör jag då om jag skall ha en hyfsat stabil ski? Nordic Kayaks engelska representant finns på plats och har en Storm över till mig. Den skin har jag testat tidigare i våras och vet att den funkar. Tyckte dock att den var lite väl tung med sina 14kg men vad göra? Jag provade Stormen i vågorna och tycker väl att den är ok men lite tung – som sist alltså. Testar min första båt igen – MAZU pro Eliten – den ranka – och känner att idag känns den hyfsat bra. Idag går vågorna åt samma håll nämligen och det känns lite mer som hemma.

Jaha, vilken ski väljer jag nu då? Jag får reda på att tävlingen är förlagd till fredag och att då skall det blåsa lika mycket som det skall göra i eftermiddag. Jag kommer fram till att jag hellre förlorar placeringar på att ha en för tung ski än att ha en för rank ski. Jag ’steker’ helt enkelt MAZUN till fördel för skandinavisk design. Evy känner ungefär samma sak med sitt val av Fitness. Christina vill också byta ner sig liksom Göran.

Som alla andra byter Göran ski till något mer stabilt; från Fitness till 55.

EM går på fredag och här är schemat.

Vid lunch är vi ca 45 personer som lastar på skis på trailers och vid 15:30 kommer en buss och hämtar upp oss och kör oss till Apula där starten skall gå på fredag. Idag skall vi alltså provpaddla tävlingsbanan som är 18km lång. Väder- och vågtjänsten Windguru har utlovat 8m/s och 10m/s i byarna. Det låter inte så mycket i mina öron men när vi har lastat av våra skis och kommer ner till stranden förstår jag. Det dånar och brusar från vågorna som rullar in, dumpar och bryter på den långgrunda stranden. Här som var så platt så platt för ett år sedan…

På plats vid Apilua. -Hur kommer vi ut genom vågorna? undrar nog många

Jag kikar lite på hur folk börjar ta sig ut och det är många som går bet i början. Jag gör ett försök men fastnar i vitvattnet och åker av direkt. Försöker igen och håller mig nu uppe men kommer inte utåt. Jag tvekar inför varje våg och vitvattnet drar mig bakåt. Sneglar på en annan tjej som gör det så snyggt. Och sätter full fart mot vågorna trots att de bygger upp och nästan bryter över henne. Hennes ski ser ut att peka nästan rakt upp när hon går över vågen. Jag bestämmer mig för att göra samma sak och sätter fart. Ser hur en våg bygger upp framför mig och jag blir riktigt nervös men håller fast vid min plan: full fart framåt. Jag vet inte hur stor vågen var men i mina ögon var det en vägg som jag mötte. Den börjar bryta precis när jag är på väg upp och jag har ingen aning om jag kommer klara det eller inte. Blundar och trycker mig framåt för att inte slungas bakåt. Känner hur jag kommer igenom och skin dunsar ner på andra sidan. Whoa, det där var läskigt! Fortsätter framåt och gör samma sak en gång till innan jag är ute. Plötsligt blir det ganska lugnt och nu känns allt mer som hemma. Jag kopplar i min leg leash och börjar paddla utåt mot de andra paddlarna. Jag har inte parat ihop mig med någon på denna tur men det känns okej. Eyy och Pedro ser jag inte, de skulle paddla ihop. Ja ja, de är väl någonstans tänker jag och fortsätter.

Efter ca 2 km vänder jag söder ut och börjar surfa. Det är fina havsvågor där dyningarna ibland är lite för långa för att jag skall orka fånga dem. Vindvågorna är ganska fina och tillsammans blir det ett ganska sjysst vågsystem något snett i sidan. Jag cruisar en del mellan 13 och 14km/h och den snabbaste kilometern går på 3:20min. Tror dock vi hade medströms idag så kan inte ta åt mig hela äran.

Efter en stund glider en av arrangörerna upp vid min sida och undrar hur det går – på svenska faktiskt. Finfint svarar jag på engelska och säger sedan att jag trodde vågorna skulle vara större. Arrangören ger mig ett värdefullt tips som inte var okänt för mig men givetvis mycket bra att höra idag. –The most important: catch to the left, surf to the right. Eftersom vågorna är snabba och långa måste jag fånga dem i deras vågriktning men sedan styra av åt höger för att vinna höjd. Tar detta till mig och övar hela vägen mot arenan.

Catch to the left, surf to the right säger arrangören och sticker sen iväg.

När jag drar upp min ski på stranden ser jag Evy komma mot mig i vanliga kläder. Inte kan hon väl ha varit snabbare än mig idag? Eller vad har hänt? Evy förklarade att hon och Pedro blev mer eller mindre stoppade av snubben som hyr ut MAZU-skidorna. Han blev förmodligen nervös när han såg hur folk hade problem att ta sig ut genom vågorna och värnade om sina skis. Evy och Pedro hade egentligen inte gjort mer än något försök och fick alltså vända. Snopet och surt!

Den konstiga incidenten med MAZU-uthyraren fick mig att känna mig än mer nöjd över att ha gått över till en NK-ski. Och så glad jag var över extra stabilitet när jag skulle ut genom vågorna! Visst, skin är lite tung och stor men jag tar hellre det än att jag gång på gång misslyckas med att komma ut genom surfzonen. Här behöver jag allt självförtroende jag kan få! Lite padding i sittbrunnen bara så kan jag åtminstone åtgärda ett problem. Vikten kan jag inte göra så mycket åt mer än att se till att äta och sova extra bra för extra energi och kraft i kroppen till fredag.

Det hade såklart varit en jättenyttig downwind för mig idag där jag testat min ski ordentligt och sett hela banan. På fredag kommer det inte bli så många nya moment men jag kommer givetvis att vara rejält nervös för starten. Det finns risk för att det blir kaos när 150 personer skal ut genom de där vågorna.

Imorgon blir det en lugn dag där jag bara skall pilla lite med skin, tejpa och padda, fixa till alla detaljer med dricka och enerig inför fredag. Kanske öva någon strandstart, fajtas med tången igen. Tången känns nu som ett väldigt litet problem jämfört med de där jäkla brytvågorna vid starten.

Jag och Evy käkade grillad fisk i kväll igen då vi åt middag tillsammans med Pedro, Christina, Göran och Lillian. Jättegott igen och jättetrevligt igen! Ännu en restaurang som levererade, en restaurang där servitrisen tittade misstänksamt på oss och frågade om vi var tyskar. När Pedro förklarade att vi var svenskar svarade hon lite lättat ”Ah – ok”! Fortsättningsvis flörtade hon med både Evy och Pedro och hällde Portvin i Lillians efterrättsmelon.

Till skillnad från gårdagen så kan jag se morgondagen framför mig redan nu, och jag tror inte den kommer innehålla så många överraskningar. Ganska skönt faktiskt!skt!