Race report King & Queen of the Fjord lördag 8 oktober 2016 

Fjärde King & Queen of the Fjord och den där skojtävlingen som jag drog igång 2013 då vi var 14 deltagare från närområdet har växt sedan dess. Och för andra året i rad hade vi ett gott gäng SUP-are med oss. Det jag kände som var lite nytt för i år var att det var så många nya ansikten. Några av de lokala paddlarna dök inte upp men istället kom en hel drös med folk från Göteborg med omnejd, Uddevalla, Stockholm och Malmö. Skitkul och hjärtligt välkomna. Norrmännen var trogna som vanligt och de var hela fem stycken i år. Vad skulle en King&Queen of the Fjord vara utan norrmännen liksom?

Norrmännen Mats Grov och Anders W Andersen satte av snabbast av alla och följdes åt nästan hela vägen. De till och med hjälpte varandra att rensa bort tång.  Foto Kris Levemyr

Jag har aldrig beskådat sådana stabila vindar som när jag en vecka innan tävlingen började läsa vindprognoser. Ganska snart stod det klart för mig att det var den sämsta av riktningarna vi skulle behöva dras med, nämligen nordost. Det är frånlandsvind så att det heter duga och jag har aldrig tidigare lyckats- eller ens försökt hitta någon surf/dw på den riktningen. Tur i oturen var att vi skulle få ganska bra med vind, inget fjutt utan ordentligt. På onsdagen innan tävlingen skulle det enligt prognos blåsa i princip på samma vis som även torsdag, fredag, lördag och söndag. Pontus Ny och jag testade att köra vår tänkta tävlingsbana; Fjorden inifrån och ut. Eller, Fjorden tvärt om. Efter paddlingen var vi rörande överens om att vågorna byggde mer än vi trott och att det helt klart var surfbart. Humöret gick från 1 till 9 och det kändes nu riktigt hoppfullt. För det allra viktigaste för mig när jag ordnar tävling är att få bra förhållanden och en kul bana med fina vågor.

Prognosen vek inte en tum och vi kom att få precis det som utlovats, en nordost med medelstyrkan ca 8m/s och desto mer i byarna. För en gång skull kände jag mig riktigt lugn inför tävlingen och vetskapen om att vi skulle tillgå två följebåtar spädde på den känslan. Men lite nervpirr blev det såklart när Ola berättade för mig att ett av däcken på båttrailern hade ett stort hål. Ola (min frus tredje bror) är lika händig som bror nummer två, han som lagade motorn 2013, fixade dock hjulet genom att sätta dit ett vinterdäck från en annan bil. Kreativt! Kan avslöja  att hela klanen Levemyr är rejält händiga.

På lördag morgon samlades vi i Gottskär och vi var hela 37 ombytta paddlare som stod och stampade med stora leenden medan vågorna med vita toppar tryggt rullade ut ur fjorden. Samling, skepparmöte och start var förlagd till Jonttis och det var som vanligt lika svårt att få alla att lyssna uppmärksamt. Men jag vägrar megafon och tycker det är mest kul att få slänga skojsura blickar på de som tjattrar. Jag kanske borde införa obligatorisk examina efter Skepparmötet? De som inte får full pott får inte starta 😀

Sedvanligt skepparmöte. Foto: Bo Törnberg

Kul med två tjejer i SUP-klassen i år, här Maya. Foto: Bo Törnberg

VI bestämde start på vattnet 12.45. När klockan var 12.40 hade jag fortfarande inte kommit ut. Jobbig sits? Ca 35 väntande paddlare paddlade ivrigt runt och ville bara komma iväg. Men nej, det var ju jag som hade visselpipan 😀 Och jag var inte sist…
Starten gick hur fint som helst, bättre än alla avancerade starter med färgkodade flaggor, olika tut för olika tider mm. Här gällde en långt vissling med Sivens 3D-printade mastodontvisselpipa, inga konstigheter alls. Keep it simple!

Det blev okej fart bort mot Kalvö med vinden och de små vågorna i ryggen. Efter Kalvö började vågorna bygga på sig lite mer och någonstans där efter gick det att börja surfa. Mitt för Gottskär var det riktigt bra  trots frånlandsvinden. Det blir ju alltid kortare mellan vågorna, vågorna går långsammare och där finns ingen dyning som bygger på. Men det var faktiskt fint trots det. Och solen sken och havet glittrade – en jättefin höstdag på havet helt enkelt. Alla verkade ha det kul på vattnet förutom några som jag såg badade för att plocka bort sjögräset från rodret. A ja, har man inte studerat filmerna från tidigare tävlingar och fixat försvar mot tångfällorna så får man skylla sig själv.

Allan suppar mot Gottskär. Foto: Kris Levemyr

Jag var riktigt nöjd över att kunna trycka på efter två veckors förkylning och bara ett lugnt paddelpass (det i onsdags) i kroppen sedan Sardinienresan. Det kanske inte kändes hundra men i alla fall 95%. Det var jättekul att få tampas mot både Lasse W, Freddan, Eric Gilland och PA. Kunde innan rundningen lägga dem bakom mig men visste att de skulle jaga mig i motvinden, och att de förmodligen skulle få fördel av just motvinden. Motvinden var såklart inte kul men jag kämpade på och höll mellan 9-10 km/h. Jag såg Einar en bit framför mig (givetvis snika kanterna och leta lä klurig som han alltid är och aldrig lämnar något åt slumpen) och klurade på hur stort avståndet skulle bli idag. Efter 17 kilometers paddling var det dags att gå i mål och dags att bli omkörd. Fredrik Wangler med Eric Gilland i släptåg ’klev ut’ bakom mig och paddlade om. Jag orkade givetvis inte svara. Har svårt att se hur jag skulle kunna vinna en spurtstrid mot Freddan, som dessutom åkt lite snålskjuts där bakom. Och Eric…va?! Hur mycket ska man tåla? Tur att jag höll Lasse W och PA bakom mig i alla fall, någon måtta på gubbpisken får det ändå vara :-D.

Richard Holm innan rundningen. Sköna förhållanden! Foto: Bo Törnberg

Per Anders Lanset från Hindås hade kul. Foto: Bo Törnberg

Förutom att folk badade för att rensa rodren så var det en deltagare som var med om en lite längre badtur tillika incident. Deltagaren gick runt ca 150-200m nordöst om Utholmarna. Liggandes i vattnet (och sparkandes med benen) kände han att han träffade leashvajern, som gick av, och i nästa sekund började skin driva/blåsa iväg. Det var bara att börja simma mot land, skin drev åt samma håll fast en bra bit framför. Paddeln hade han i det läget ingen koll på. Deltagaren kom i land och kunde hämta sin ski (modell repigare) och fick simma (igen) efter paddeln som låg en bit ut. Tur i oturen befann han sig inte så långt från Gottskär och kunde gå dit. Deltagaren var välklädd för simturen med neopren uppe och nere liksom neoprenhandskar och han blev kall först efter en lång stund på land i de blöta kläderna. Efter visitation av leashen visade det sig att den lilla skruven som sitter på swirlen hade gängat upp sig. Man kan ju fundera på om alla paddlare verkligen skall behöva besiktiga sin leash i sådan detalj inför varje paddeltur? Den här leashen var av modell Mocke. Jag har dock aldrig hört talas om det här felet tidigare. Det händer ju saker med leashar då och då och just därför kör jag med dubbla legleash under de turer då jag verkligen inte vill/bör/ska tappa min ski.

Vid Röda Holme bytte vi om och lastade våra skis på släp och fick transport tillbaka till Gottskär där mat och SUP-folket väntade. Mammas goda soppa till 60 pers var varm och gjorde gott i min tomma mage. Kaffe och äppelkaka på det och jag mådde riktigt bra. En härlig prisutdelning efterföljdes och den gick mer än någonsin i gotteriets tecken med vin och choklad hit och lakrits dit. Pontus Ny hade fixat flaskor med bubbel (och lyxig etikett) som alla vinnarna fick spruta med. Kul, snyggt, effektfullt och jäkligt blött och klibbigt. Hur tvättar man en dunjacka?

Bubbelsprut. Foto: Bo Törnberg

1. Anders W Andersen, 2. Mats Grov, 3. Einar Kjerschow

Tur att vi svenska damer jämnade ut landskampspoängen över pallplaceringar. Agneta 2a och Sofia 3a. Foto: Bo Törnberg

Det blev en jättefin dag på alla sätt och vis och lite annorlunda att köra fjorden (och logistiken) bak och fram. Kommer året 2016 gå till historien? –Minns ni den där tävlingen, var det 2016?, där alla STARTADE vid Jonttis?! VA? Hur är det möjligt?

Jag vill tacka vännerna & familjen å det djupaste. Anders Frimodig, Michelle, sopsorteringsansvariga Louise och Nora, Lilian, Marita B, svärmor Birgitta, båtförare Ola och Peter Claesson, Nina, fotograferna fru Kris och Bo Törnberg, Surfskjulet i Gottskär för upplåtelse av yta och lokal, Pontus Ny som medarrangör och mina underbara föräldrar. Jag har sagt det förut och säger det igen; utan hjälp kan jag inte arrangera den här tävlingen. När jag mycket stressad satte mig i min ski var det som om lugnet kom över mig. Jag visste att jag kunde släppa allt ansvar till ’funktionärerna’. Skulle något uppstå skulle de lösa det. Självtänkande, självgående, initiativtagande och varma människor, det är vad ni är. Tack än en gång!

Och flera av ovanstående fortsatte med matstöket då vi ca 15 pers åkte ut till huset i Onsala för grillfest. Jag? Nej, jag lyfte knappt ett finger då jag satte mig i soffan med chips, en öl och bara andades.

Nästa event är Trents Vagnryttaren här i Göteborg sista helgen i oktober. Kolla in Facebookeventet ’Vagnryttaren’ för mer info.

Se vad Pontus Ny har skrivit om arrangemanget

Se bilder, resultat mm från tävlingen på King & Queen of the Fjords hemsida

Men där är ju jag ochg Sparken! Foto: Kris Levemyr