7 juli 2018

Dags igen för SM, minns inte vilket i ordningen men jag vet att jag missade förra årets då jag cyklade till Frankrike. Och i år skulle Surfski SM ingå i SM veckan och platsen var Helsingborg. Helsingborg och Aterra Wave Challange har alltid levererat bra förhållanden alla många gånger jag har varit där och prognosen för lördagen hade sett ganska bra ut. Vind snett bakifrån runt 6 m/s visste jag skulle räcka för att det skulle bli kul och tekniska 19 kilometer från Höganäs till Helsingborg.

Evy, Teresia och jag rullade ner på lördag morgon med siktet inställt på Höganäs. Preppade skis och mötte upp de andra som transporterades från Helsingborg i den fina veteranbussen. På plats var ‘de vanliga’ såsom Emil, Paul, Martin men också Tommy Karls – kul! Och Chloe Bunnet från Sydafrika/Spanien var också på plats, någon som jag visste skulle ge mig rejält med motstånd och också förmodligen pisk. Det är ytterst sällan damklassen får besök av duktiga utländska kvinnliga paddlare så det kändes ju givetvis kryddat och lite lyxigt att Chloe var här.

Skepparmötet – som kom att bli lite flamsigt. Vi får skärpa oss nästa gång!

Vi startade i Höganäs hamn, en något rörig start där startbojarna hamnade på plats precis innan start och där ‘start inom en minut’ aldrig hördes. Men men, loppet var 19 km och jag kände ingen direkt sekundstress vid start. Vi kom iväg i alla fall och siktade mot fyren Svinabådan. Dit är det ca 4-5 km sidvindspaddling och det är faktiskt ganska kul. Folk har dock blivit duktigare på detta sedan jag var med sist för jag hade betydlig fler framför mig nu. Anders A från Smögen – min evige konkurrent – låg irriterande långt före mig. Chloe drog ifrån undan för undan. Tyckte det tuffade på riktigt bra och att jag emellanåt fick några surfar utåt men de framför mig lyckades väl utnyttja det som fanns ännu bättre. Sen så var det ju många andra duktiga paddlare på plats. Ett SM är alltid ett SM och startfältet brukar bli aningen toppat.

Starten har gått på 2018-års upplaga av Surfski SM. Foto: Peter Weiler

Foto: Peter Weiler

 

Foto: Peter Weiler

Rundade till slut Svinabådan och äntligen kunde vi börja surfa. Ganska stora vågor kom som förväntat snett i sidan och det var lätt att dras med genom att fånga dem. Jag såg hur några grabbar lockades med och försvann in mot land. Tricket var att hålla höjd för att inte landa på stranden innan Helsingborg och målgång. Så alltså, surfa så mycket som möjligt utan att tappa för mycket höjd. Anders A låg en bra bit fram och jag funderade på om detta skulle bli första tävlingen han skulle slå mig? Men det var bara att köra på, fokusera och göra så bra som möjligt. Tyckte jag kom in i det mer och mer och fick riktigt mycket surf och lyckades använda farten utåt. Tillslut hade jag lyckats plocka in avståndet till Anders och faktiskt ta mig förbi – tjihoooo. Alltid en vinst även om Chloe var hopplöst långt före mig.

Foto: Peter Weiler

Foto: Peter Weiler

 

Närmade mig Helsingborg och började kika efter de där gula bojarna som skulle ligga i ett par vid målgång. Såg en stor gul boj en bra bit in och började vika av mot den (och tappa värdefull höjd). När jag närmade mig den insåg jag att det var för tidigt, att bojen måste tillhöra någon annan tävling. Det var ju SM veckan och någon annan sportade väl på vattnet? Såg snart en till gul boj mot vilken jag siktade. Men efter att ha tappat för mycket höjd fick jag vågorna i sidan och det gick segt att ta sig framåt. Började känna stressen, sådant här strul brukar kosta. Okej, den bojen var också falsklarm! Ilskan och stressen steg inom mig. Men så såg jag målgången en bra bit bort; två gula bojar nära en stenpir. Jag satt fart åt det håller och såg helt enkelt inte vågbrytarna på min utsida. Däremot såg jag snart barn som lekte i vattnet där jag skulle paddla och att de stog med vatten endast till vaderna. Någon var otroligt fel! Och så kände jag sanden under paddeln! Hoppade ur och sprang med skin över den grunda delen tills det blev djupt igen och jag kunde gå rakt mot mål. Upptäcker då att Christian Dietz låg bakom och tagit samma dumma väg. Lyckades dock hålla undan och även hålla undan för Anders A som går i mål efter Christian. Lite surt med så taskig målgång. Det hade varit betydligt bättre att få komma utifrån och surfa hela vägen in istället. Nästa gång måste jag använda min GPS klocka! Det hjälper tydligen inte att jag har tävlat i Helsingborg flera gånger tidigare, min hjärna funkar dåligt med att navigera när den tävlar och är stressad. Har sett det måååååånga gånger tidigare.  Ja ja, jag var inte den ende som hade taskig målgång. Se bilden nedan, en skärmdump från webtrackingen som tydligt visar att flera lockades av fel gul bojar innan målgång. Optimal/tänk bana är orangea sträcket. Och kompisen Teresia satte två vurpor precis innan målgång, allt för att ge publiken något att titta på. Det är fint att kunna bjuda på sig själv :-D.

Flera som hamnar nära stranden alleles för tidigt.

Guldmedajörerna. Jo lite drar jag allt på smilbanden trots att jag är låååååååååååååånt efter Emil in i mål.

Herrarna då? Jo Emil vann som vanligt och tvåa kom ingen mindre än gudfadern Tommy Karls. Still going strong – imponerande. Jag vill också komma tvåa på Surfski SM när jag är 50+. Det får bli mitt tränings/hälsomål! Fast en större del av mig hoppas givetvis att surfskisporten växt så pass på de ca 15 åren att jag inte ens kvalar in till SM FÖR DET KOMMER FINNAS SÅ JÄKLA MÅNGA DUKTIGA SURFSKITJEJER DÅ SOM FULLKOMLIGT GÖDSLAR DAMKLASSEN!

Ja det blev pisk av Chloe som var 4-5 minuter före mig. Bakom mig var Teresia efterföljd av Eva Egnell. Det blev Teresias första SM tecken – jättekul och grattis! Jag fick ett till guld till min samling men var något besviken över dålig målgång och att det var så stort glapp upp till Chloe. Det är bara att bita ihop, träna på och ….träna på! MEN jag glads mig åt att det gått riktigt bra med skråsurfen idag, skin var som vanligt helt fantastiskt och hjälpte mig fint med att fånga många vågor. Det var som sagt inget fel på materialet utan snarare på ‘föraren’.

Det var enormt mycket folk på strandpromenaden och fotbolls VM visades på storbildskärm. Det var sommar, varmt, skön stämning, jag lurade i Chloe lakrits (som hon faktiskt gillade!) och det serverades vevad, grillad gris på kvällen. Michelle bjöd på flådigt ‘vinnar-vin’ på restaurang där vi kunde kika på solnedgången i havet – otroligt fint. Flera surfskifolk hade åkt ner från Göteborg/Onsala för att kika på racet och det var ju givetvis jättekul! NI vet vilka ni är!

5e augusti är det Surfski-opens andra deltväling och den går i Båstad. jag ska dit, vilka fler hänger på? Det blir ett bra träningspass och jag får f..n skärpa till mig nu, inga fler taskiga målgångar.

Tack till fotografen Peter Weiler för de finfina fotona på mig själv, som jag lite egoistiskt strösslat inlägget med. Lyxigt med så många fina foton 🙂

Foto: Peter Weiler

Vinnar-vin med Michelle & gänget på restaurang på beachfront med solnedgång. Guuuuuuuud så vackert!

Categories:

Comments are closed

Blogarkiv
Blogkategorier