Lördag 29 augusti 2015
Ja det händer emellanåt när jag flyger fram på havet och plockar surf efter surf (positiv målbild!). Men fasen heller i lördags när jag och några till gav oss ut på downwindtur. Jens Webster säger – ut på tur aldrig sur, det norska talesättet stämde föga då. Men jag tror mig ha fastställt områdets tuffaste dw sträckning! Paddlar man den hyfsat snabbt med genomgående flyt så är man en duktig surfskipaddlare helt klart!
Mötte upp med Lina, Markus G och Marcus S vid Röda Holme. Som vanligt med siktet inställt på att vara ombytta och klara prick klockslag. Det slår aldrig fel, är man fler än två personer är det alltid någon som är sen, det bara är så. Ibland är det jag, ibland andra. Det är liksom en faktor man måste räkna med när man är fler. Något annat viktigt att ta i beaktning när man är fler på dw är att aldrig ha någon viktig tid att passa efteråt. Det kan gå att passa en tid om man är två – men det finns inga garantier. Är man fler finns mycket små möjlighet att den där tiden skall kunna passas. Jag hade gjort upp ett tidsschema idag efter att ha fått frågor från Markusarna. Det sprack ju givetvis 😀
När vi sätter i ser jag i samma veva som jag lyfter min ski en stackars tillknycklad Snickers ligga där helt ensam och ledsen på gräsmattan. Den hade nog smält och stelnat om vart annat ett antal gånger. Åh! tänker jag och stoppar på mig chokladbiten. Alltid bra med extra energi för oförutsedda situationer. Vi paddlar iväg och siktar på Malös östra udde. Vid udden stack Lina rakt mot Rågelund medan vi andra paddlade en stund mot vinden på Malös utsida, allt för att förlänga dw-sträckningen. Det var glassigt sommarväder, sol, varmt och behagliga 8-9 m/s väst. Enligt DMI skulle vågorna dra något åt väst/sydväst och prognosen visade sig klockren. Vågorna var dryga metern och kom en hel del snett bakifrån. Jag hade tidigare delat med mig av mina så-här-gör-du-när-vågorna-kommer-snett-bakifrån tips till Simonsson, info direkt från Mocke. Tänkte att nu ska jag ut och visa mig själv hur enkelt och fantastiskt roligt det är när vågorna anfaller från ca 45 grader bakifrån. Tssssss….
Vågorna där utanför fjorden på västliga vindar är….krångliga! Inte stökiga som i Fjällbacka utan mer krångliga. Ibland utsträckta och långa, ibland ihopsatta, studsiga. De går ganska fort och det finns ofta två vågsystem – men utan att vara stökigt. Och det blir ganska stort för så pass lite vind som 8-9m/s. Så, det gick skit för mig. Jag var rank som tusan, längtade efter annan ski (sorry Sparky), tappade flytet och lyckades inte alls köra Mockes övning. Tanken är att fånga vågen i samma riktning den rör sig för att sedan svänga av 45 grader mot slutdestinationen –vindkraftverket i detta fall. Tricket är att våga satsa mellan vågorna, behålla farten framför allt, våga ta nästa våg 45 grader från destinationen, alltså röra sig framåt i ett zickzack mönster. Jag fann mig själv fega mestadels, paddla rakt mot vindkraftverket, få alla vågor i sidan och jag paddlade så långsamt och ofokuserat – blä! Började hålla lite koll på de andra istället och upptäckte hur fantastiskt bra det är med färgglada kläder, klistermärken på paddlar etc. Såg alla tre de flesta gångerna jag började leta!
Lina V hade också en tuff dag i sin nya ski. Hon hade valt en kortare väg men tyvärr fått vågorna än mer i sidan. Ingen nybörjartur direkt. Kände mig lite dum som dragit ut henne på min fantastiskt förmildrade dw tur (vi skippade ju Malös utsida den här gången!) och försökte peppa och ligga bakom när hon var som tröttast. Men det som inte dödar det härdar som det så fint heter, Lina gav inte upp och landade på stranden i Rågelund som en segrare. Och jag fick trots taskigt banval smaka på Linas lingonkaka när vi väl kom till bilen. Mamma väntade troget på stranden, världens bästa surfskichaufför!
Nackdelen med sträckningen är att det är långt att köra. Bortsett från det är sträckningen helt klart utmanande, här finns mycket att lära! Men nästa gång tänker jag sitta i en annan ski så att jag kan vispa på utåt bara hhhhh…..! Lite sugen är jag på att initiera ett till fjordrace här, fast med annat namn givetvis. ’Utanför Fjorden racet’?
Vad hände med den där Snickersen då? Jo, turen blev ju lite längre tidsmässigt än jag räknat med och jag lindrade kurret i magen med den stackars chokladbiten, någonstans där ute på vattnet. Försökte även bjuda Lina, som såg ut att vara i behov av lite choklad. När jag senare vid bilen berättade glatt om min skatt och hur den kom till nytta fick jag en svart blick från Markus G. Finders keepers sa jag. Stöld sa Markus och undrade om jag gjort samma sak om det var en paddel som legat och ’skräpat’ där på gräsmattan? 😀
Comments are closed