27 augusti 2016

Ännu en helg och ännu en tävling. Mina förhoppningar till den här helgen var givetvis att glädjen och formen skulle komma tillbaka efter förra helgens kassa prestation och ovilja till att paddla. Drog upp till Norge och Fredrikstad, en körsträcka på knappa 3h, tillsammans med bästa Evy, Göran, Patrik och Siven och som alltid blev bilresan en stor del av det totala nöjet med att åka på tävling. Kände mig fortfarande lite seg och slemmig, tur att de andra var mer pepp. Hade inte kollat prognoserna så noggrant men hade hört något om att det nog kunde bli lite bölger, framförallt från sidan. Och nog blåste det, det blåste så pass att Magnus Nitro lossade från min dåliga aktersurrning då vi körde över Tjörnbron. Tur var att den var bättre surrad framtill. När vi styrde av från E6 ner mot norska kusten försvann vinden och jag såg framför mig ett race likt det förra året, lite glassigt och svettigt i småvågorna i solen. Helt ok det också bara kroppen känns bra.

Parkerade vid Fredrikstads Seilförening där vi gjorde oss i ordning för start. Jag spanade ut på havet och såg ett skummande härligt hav – ha! SÅ kul! Så oväntat (för mig)!

På plats fanns idag celebriteterna Matthiew Bouman från Sydafrika och Boyan Zlatarev från Tarifa. Boyan stod där i shorts och t-shirt och jag undrade såklart vart han gjort av sin torrdräkt. Nytt recept svarade Boyan som blivit sjuk efter att ha paddlat torrdräkt i Sverige senast.

Vi var knappa 30 paddlare som satte i och paddlade ut mot start en bit ut förbi Hankö. Framför oss väntade en ca 18km lång bana som gick i en svag båge först i sydostlig riktning och sedan i sydvästlig riktning. Nu rullade vågorna på bra mot oss och jag tänkte att det här skulle bli kul även om vi skulle få vågorna i sidan. Heller en meter i sidan än inga vågor alls tycker jag.

Starten gick fint då startern lyckades få ihop fältet trots vågorna.Det kan lätt bli kaotiskt när man lägger ihop trettio surfskipaddlare och en meters vågor och med önskan att alla skall ligga stilla på en linje. Det blev en bra stunds stampande mot vågorna, kanske var det 2 kilometer? Kände mig långsam men höll ett öga på Einar, som är en bra referens för mig. De snabba killarna försvann iväg snabbt såklart. Så kom första rundningsbojen och nu fick vi vågorna i sidan. Började leta surf och jobbade mycket på skrå. Det var en ständig avvägning hur mycket surf jag skulle få och hur mycket höjd jag skulle tappa. 

Efter ytterligare några kilometer kom rundningsboj nummer två och vinkeln mot vågorna blev aningen bättre. Hade hyfsat flyt (med det kan ju ALLTID bli bättre!) och försökte hitta så mycket surf som möjligt. Trots att jag såg Einar framför mig hela tiden var jag väldigt glad att idag ha ställt in målet i min GPS. Det kändes fint att kunna gå min egen väg när jag såg Einar ta en annan linje.

Sista biten in mot mål minskade vågorna liksom snittpulsen. Kroppen började väl bli trött och jag försökte pressa på så mycket som möjligt ändå. Blev ompaddlad av Peter Fusdahl från Stavanger, morr! Kändes lite surt men ändå ok, killen såg bra ut där i sin Fenn Elite. Gick i mål och kände mig ändå väldigt nöjd eftersom jag hade Einar inte ens en minut framför mig.Och de killar jag ville och borde ha bakom mig var bakom. Men framförallt, jag hade haft ett skitkul race där jag fått jobba hela tiden med både hjärnan och kroppen och faktiskt fått till ett hyfsat race. Och kroppen hade funkat ganska bra idag. Drömmen om det perfekta racet lever dock kvar, kommer man någonsin få uppleva det?

På herrsidan vann Matt överlägset. Gleb, som är riktigt rå på både maraton och vågor, var tvåa och Magnus Siverbrant trea, två minuter efter Gleb. Det tycker jag var bra gjort av Magnus för idag hade det varit mycket tekniska förhållanden och det kan inte annat än betyda att Mange har blivit bättre i vågorna. Fyra personer hade brutit och resultatlistan var väldigt annorlunda jämfört med förra året då det varit platt.

För oss som bor på västkusten är det smidigt att åka upp till Norge för att tävla i surfski. Därför tycker jag att det är synd att inte fler norrmänn tar sig ner till vår tävling Vågryttaren vi arrangerar i juni. Vad handlar det om? Att vi inte serverar våra burgare i lomper? Jag menar, norrmännen har ju visat att de kan paddla surfski och jag hoppas på fler nordmän än de hängivna Einar och Mats på startlinjen på Vågryttaren nästa år.  Välkomna!

Övriga i Sverigesällskapet var väldigt glada och nöjda efter en kul och teknisk dag på havet och bilresan hem blev även den väldigt trevlig. Lyxade till det med glass å annat på McDonalds, det var vi ju värda!

Sune Wendelboe tog några sjyssta foton som jag fått låna till bloggen. Tack Sune! F  otona säger allt tycker jag: Vind, vågor, sol, beachen, fokuserade och lyckliga paddlare.

Resultat längre ner eller klicka här:

‘