14-16 september

När jag stiftade bekantskap med Inlands-Örjan för ca två år sedan började han ganska tidigt prata om att man kunde paddla ski i Vänern och att i alla borde åka dit någon gång och bo i hans sommarstuga.
-Det låter kul sa jag men var i tysthet något skeptisk till att byta ut vårt älskade hav mot en insjö inklusive två timmars bilresa. Kan det verkligen bli bra vågor på Vänern? Inlands-Örjan är en ganska driftig kille som snackar lagom men framförallt gör verkstad av det han snackar lagom mycket om, en egenskap jag verkligen tycker om. Så i våras/sommars kom en inbjudan till Naven surfski meet i september och Örjan manade mig till att vara med. Jag var inte helt övertygad och rädd om mina få helger på hemmaplan och skylde på att jag inte ville vara utan min fru ännu en helg. Då gick Örjan till min fru och ‘bad om lov’ och bokade in oss båda. Jag var fortfarande inte övertygad men Örjan är Örjan, jag ville på något vis stötta hans fina initiativ.

September kom och anmälningsläget fick status ‘fullt’. Wow, 17 st skulle vi bli, dessutom en massa goa människor jag känner varav några som verkligen skulle kunna sparra mig under de träningspass vi skulle köra. Började plötsligt se fram emot helgen och började räkna ner dagarna sista veckan. Vindprognosen för helgen så god ut och Pedro, Erik och jag stack lite tidigare från stan för att hinna upp till 18 och kvällens downwind. Tråkigt nog blev Kris sjuk så det blev trots allt planerande ännu en helg utan henne 🙁

Örjan såg till att Lidköpings/Kållandsöborna förbereddes ordentligt på vad som komma skulle.

En majoritet av deltagarna hann till 18 och vi möttes upp i närheten av Läckö golfklubb (Kållandsö) där vi bytte om i regnet och kylan – burr! Örjans föräldrar var där med hyrd minibuss och kajaksläp, redo att köra bilarna tillbaka, vilken lyx! Framför oss hade vi några kilometers transportpaddling ut genom stenig skärgård för att sedan surfa på den sydvästliga vinden ca 10km till Naven. Klockan var runt 18:15 när vi doppade i och lite stress för mörkret kände jag någonstans. Det var riktigt gott att sitta i skin efter två dagar utan träning och jag ville bara ut i vågorna men var fortfarande lite skeptisk till hur de skulle vara. Vi hade alla teamat ihop oss i par och Eric Gilland var min wingman. Perfekt ju, vi är jämnsnabba och gillar båda stora vågor och att hetsa varandra.

Äntligen dags att börja surfa och här och där var det små brytande vågtoppar och en helt ok våghöjd. Formligen kastade oss iväg och började söka surf. Kände snart att det var bra surf men att man fick jobba en hel del för det. Många av vågorna hade, som Örjan uttryckte det, dubbla vågtoppar och så fort man fångat första så fick man vispa på rejält för att plocka nästa. Och ofta fick man fortsätta att vispa på för att behålla surfet. Kul och ansträngande – me like! Även Örjan hakade på och emellanåt låg vi alla tre och rejsade med varandra, otroligt kul och givande.

Eric G alltid snabb i sin ski! Och så har min wave defelctor fått respektabel färg – Pimp my Surfskiride!

10km gick relativt snabbt och det hade börjat skymma. Skymningen i kombination med regn och mulet väder gjorde att det var ganska mörkt. Väntade in de andra och både Eric och jag började frysa när vi vände upp mot vinden. Efter Navens fyr kom pappa Bosse med aluminiumbåten och mötte upp. Örjan hade tydligen fostrat far sin väl för han visste precis hur han skulle köra för att vi skulle kunna lika bekvämt bakom på våg de sista 1500 metrarna till stugan 🙂 Kalla och hungriga bar vi våra skis genom vitmossa och ljung upp till huset, i vilket det lös så hemtrevligt. Nu var det mission duscha och äta!

Jag stod länge och värmde mig vid braskaminen och åt några av humburgarna på stående fot. De flesta av de andra deltagarna hade nu kommit, bara skåningarna Camilla och Jenny saknades. Kul att folk kom från lite olika ställen, Stockholm, Örebro, Skåne, Hjo, Göteborg och Åre – WOW! Och dessutom var vi hela nio tjejer! Ja, vi var majoritet damer alltså på den här samlingen 🙂

Örjan gick sedan igenom helgens olika downwindmöjligheter runt Kållandsö med sjökort på TVn. Insåg ganska snart att det inte skulle bli helt enkelt att navigera här utan gps. MYCKET sten och öar/skär närmare land och ute på havet väldigt få riktmärken. Bestämde mig för att lägga in rutterna på GPS klockan.

Helgens downwind- och paddelmöjligheter visas upp på TV.

Camilla och Jenny anslöt vid 23-tiden och då var det hög tid för sängen. Delade stuga med dem samt Michelle, Göran och Lilian och la mig skönt tillrätta i en mycket skön underslaf med sköna kuddar och fluffiga täcken – mmmm!

Surfski ska lastas. Och lastas av. Och sen på igen. Och sen av…

Sov dåligt! Lite uppspelt kanske, en flaggstångslina som då och då fick tokryck i vinden och slog mot flaggstången, öronpropparna trillade ur, blev toanödig, öronpropparna satt inte i tillräckligt bra, frös om fötterna eftersom jag tydligen stoppat in täcket på fel ledd i påslakanet (ja Lilian, du hade rätt!) och jag var nog lite orolig för morgondagen. Skulle folk klara vågorna?
Vaknade till 6.22 och somnade inte om efter det. Solen strålade och inramningen med skärgården, ljungen, vassen och det blå vattnet var fantastisk. Såg vita vågtoppar i fjärran, det skulle bli en bra dag. Och den bra dagen började med en härlig frukostbuffé à la mamma Ing-Marie där det till och med fanns egenplockade blåbär att ha på gröten/filen. MUMS! NU var vi 17 paddlare som ivrigt glufsade i sig frukosten och jag hörde både förväntningar och nervositet från folk. Höll Örjans tidsschema mer eller mindre och rullade från huset vid 9.00. Då hade vi hunnit packa neopren, lasta 17 surfskis på släp och biltak samt fylla lunchlådor med lunchmat.

Surfskifolk från Örebro och Stockholm.

Surfskikonvojen rullade iväg mot Hindens rev och det var säkert en och annan mötande där ute på slätta som undrade vad vi var för ena. Det var relativt lång körtid dit och många höger och vänster, kyrkor, åkrar, gårdar och torp. Men tid i bil innebär som bekant att man hinner prata med alla trevliga människor och jag och Ing-Marie hann bekanta oss lite mer. Det var så kul att träffa ännu ett par fantastiska surfskiföräldrar så hjälpsamma och nyfikna. Mina egna har ju varit med länge i surfskisvängen och Sivens föräldrar har också varit med vid något tillfälle. Ni kan aldrig bli för många!

Dagens dw som funkade bra på väst sydväst. 9km dw, 5km transport uppdelat på före och efter.

Vid Hindens rev blev det en febril aktivitet när vi formligen tog över parkeringen. Skis lastades av, nakna rumpor när folk bytte om, pysslande med surfskigrejor och så tillslut Örjans : SKEPPARMÖTE OM 5 MIN! Några i gruppen skulle stanna på Svalnäs fina playa och köra ins- and outs och några skulle köra inomskärs bort till lunchstället. Vi övriga formerade oss två och två och drog iväg längs revets läsida. Det blev en perfekt transportpaddling tillika uppvärmning på ca 3,5 kilometer innan det var dags att kasta sig ner med vågorna. Det blåste ca 7 m/s och det var någon brytande våg här och där. Riktningen var väst sydväst och landningsplatsen gick i aningen sned riktning från vågorna vid Snickaretorpet ca 9 kilometers downwind och något till i transportpaddling. Eric, Jan från Åre och jag körde i en trio och drog på i bra hastighet. Rejsade lite mot varandra och jag upplevde förhållanden a något enklare än gårdagen på så vis att det fanns mer småvågor att jobba med. Solsken-Eric njöt nog mest av alla eftersom solen sken och som vanligt körde han riktigt bra. Så fort jag stannade av något var han ikapp eller förbi. Jan var inte sen han heller.

Sjysst dag på Vänern med sol och vågor.

Jag tackade mig själv för att jag matat in turen i GPS klockan, hade aldrig kunnat hittat annars. Vi tre var först att glida in genom vassen till Snickaretorpet där Bosse mötte upp. Han hade koll på oss via Webtrackingen och meddelade att de andra var på g men verkade hamna lite väl långt norr ut.

Skön lunch!

Vi tog upp våra skis, bytte om och satte oss bekvämt i solen vid torpet och åt av vår lunchmat, drack kaffe och njöt ännu mer av solen och vilan. Ingen annan dök upp och det visade sig att Örjan pekat de andra längre norr ut och de hade gladeligen surfat med vågorna ytterligare 5 kilometer. Således fick de ytterligare fem kilometer att paddla för att komma tillbaka och jag skänkte min GPS ännu en tacksam tanke. Lagom till de andra var tillbaka var Eric, Jan och jag redo för tur nummer två och Ing-Mari skjutsade iväg oss till Hindens rev igen. Vinden hade lagt sig något och vågorna var något mindre men det blev ett bra pass ändå i bra tempo. Och så fick vi se en fiskljuse sitta på en kobbe och majestätiskt blicka ut. Efter totalt 32 kilometer dw den dagen var det skönt att få fast mark under fötterna. Vid bilen väntade en korg med frukt, kexchoklad och kaffe – vilken lycka liksom. Det är enkelt att göra mig lycklig, det behövs inte mer än så. Diamantringar och dyra parfymer? NÄ, hjälp mig upp med surfskin efter turen, ge mig en kexchoklad och lite kaffe så är jag lycklig.

Eric glad efter två fina downwinds

Jan var också glad efter två fina downwinds – kanske att de var över!

De andra paddlarna hade (av förklarliga själ) inte hunnit med en dw nr2 utan paddlat tillbaka till Naven istället som pass nummer två.

Flådig bastuflotte!

När vi kom tillbaka till stugan var det dags för bastu. Örjan hade bokat flytbastun vid Navens hamn och jäklar vilket fint ställe det var! Vi blev hämtade i omgångar med motorbåt och skjutsade ut till flotten ca 60 meter ut. På flotten fanns en stor bastu, en badtunna, en grillkåta och liten toalett. Det gick fint för hela vårt gäng att njuta av kvällen där även om vi alla inte fick plats samtidigt i badtunnan. Örjan och hans föräldrar hade packat med grillmat samt ett gäng mellanöl och ja ni kan ju själva inse hur otroligt skönt det var att krypa ner i badtunnan med en läskande öl,  surfskifolk och se solnedgången med skärgården i bakgrunden. Konversationen i tunnan blev snart skönt nördig då den gled in på hur man skulle kunna anpassa en surfskis sittbrunn till olika rumpor och benlängd bättre. Även trötthetsfaktor i kroppar diskuterades och blåsor jämfördes. Dock verkade det inte gå någon nöd på de som fått paddla 10 kilometer längre idag, de såg glada och lyckliga ut. Många var badsugna och badade i Vänerns 13-gradiga vatten men det var inte min baddag helt enkelt. Trivdes ypperligt med att stanna i tunnan som höll en perfekt temperatur.

Avslutade kvällen inne i grillkåtan där vi trängde ihop oss, grillade lax, kött och majskolvar. Ing-Marie hade givetvis bakat paj som blev pricken över i:et på hela tillställningen. Fast EGENTLIGEN avslutades kvällen med att några av tjejerna i min stuga höll en skrämmande lektion för oss andra om vad som händer på Tinder. GUD så skönt att jag slipper hänga DÄR!

Mmmmmm maaaaaaat!

Fick en otroligt skön nattsömn! Bosse hade tagit ner flaggan och spärrat flagglinan med någon smart knut. Jag kan inte ens minnas om någon i vår stuga hade snarkat och nu had jag koll på att folk klarade vågorna. Frukostbuffén var minst lika god som tidigare och vinden blåste mer och kom från bättre riktning. Kan det bli bättre? Drack mitt kaffe och vaknade långsamt i kroppen till synen av brytande vågor långt där ute på….Vänern. En downwind från Hindens rev tillbaka till stugan/Naven på ca 26 kilometer väntade oss och vi kom iväg hyfsat enligt plan. Örjan, som precis som jag har ett kall att missionera och sprida den ädla surfskisporten, hade fått dit en journalist och en fotograf från lokaltidningen för att skriva om surfski vid Kållandsö. Kul! Vid parkeringen till Hindens rev fick journalisten och fotografen nyfiket runt och klämde på våra skis och kollade nog in våra konstiga kläder i självlysande färger. De frågade mig vad jag tyckte om att paddla ski på Vänern. Kunde bara säga att jag varit överraskad, att det går hur bra som helst. Vågorna är riktiga, ger bra utmaning och byggs upp bra på relativt liten vind. Dock är vägnätet här (just vid Kållandsö i alla fall) sämre än hemma vilket ger mer körtid och man behöver ha bättre koll på navigationen här än hemma. Men som sagt, vågorna, utmaningen och äventyret är det absolut inget fel på och Vänern som sådan erbjuder många olika downwindsträckor på de flesta vindriktningar.

För tredje gången den här helgen knatade vi de ca 200 metrarna genom skogen för att komma till vattnet, baxade skis runt träd, fick små grenar i våra roder och spindelnät i håret 🙂 En liten men naggande god djungeltur till isättet och en rejäl dos med skogsdoft, jättemysigt att starta turen på det viset faktiskt! Tänk om vi mött någon svamplockare! Vad skulle hen tänka när hen plötsligt möter en massa folk med surfskis framryckandes genom skogen?

Dagens downwind, ca 21 kilometer ren dw, ca 5 km transportpaddling.

Efter diverse manfall var vi bara nio stycken som satte i för dagens dw tur. Jan, Eric och jag teamade ihop oss igen och tog täten. Jag var tacksam över att få ta täten varje dag och paddla med Eric och Jan och på så vis få till bra träning under varje pass. Jan och Eric gick aningen långsammare på transportpaddlingen ut mot revet men när vi väl började surfa var de på hugget igen, ivriga och starka. Idag fick vi de största vågorna för helgen men det var först efter halva sträckan det blev riktigt bra med lite rejälare vågor. Körde på riktigt bra och Eric låg som vanligt rakt bakom eller jämsides en bit bort. Gjorde några kortare stopp för att samla ihop oss men annars surfade vi på i bra tempo. Jag hade prejat med saft i vätskeblåsan idag, allt för att få ut mesta möjliga. Eric tyckte jag var överambitiös och undrade mitt ute på turen varför jag bar vatten över ån, eller ja – saft över Vänern. Så sträckte han ut handen och helt enkelt skopade i sig det vi paddlade i.

Jan från Åre in action

Örjan hade gett oss order om att ‘paddla som tusan’ till Navens fyr där fotografen för tidningen skulle vänta – och vi skulle ju inte låta honom vänta. Dock kom han försent och fick fota de andra istället, vilket säkert gav minst lika bra bilder. Jan, Eric och jag kom fram till att den var Örjans taktik, för att själv få komma med på bild 😀

Efter 2.15h och ca 27 kilometer var vi framme vid den lilla bryggan. Kroppen kändes bra men fyra downwninds på tre dagar i rad känns ändå på något vis, i huvudet och lite i rumpan och axeln. Längtade åter igen efter dusch och mat och kom att tänka på den där vanliga: ‘Äta sova paddla äta paddla äta paddla sova’. Ja det är vad vi gör och utomstående kanske undrar hur vi kan tycka det är kul att göra samma sak hela tiden? Vad de inte vet är ju att varje nytt paddeltillfälle på vatten är unikt.

Så var vi alla samlade igen runt matbordet och jag tog både en och två gånger av lunchen. Sörplade länge på kaffet och Örjan summerade helgen. Var det bra? Vad kunde bli bättre? Ska vi köra igen nästa år. Vi var alla övertygade om att det varit en toppenhelg och att Örjan absolut skulle fortsätta arrangera surfski meets enligt det här konceptet. Att få umgås med likasinnade, få mat fixad och bli skjutsad för att få till så mycket downwind som möjligt är ett mycket lyckat koncept. För mig blev det en perfekt träningshelg med många kilometrar i vågorna, ett paddelmiljöombyte, trevligt sällskap och lyxigt med fixad mat och bastu. Konceptet är jättebra, kanske något jag ska testa att arrangera på västkusten i vår…?

Stort tack till Örjan, Bosse och Ing-Marie för att vi fick komma och bo hos er, bli servade och bortskämda på alla möjliga vis. Och tack för att ni var så positiva, flexibla och peppande. PERFEKT! Kram på er!

För ca två år sedan delade Örjan med sig av några dw turer runt Lidköping. Ingen va dessa körde vi i helgen eftersom vinden kom från väst och sydväst men turerna ser helt klart kul ut! En annan tur jag är enormt sugen på är att paddla från Kållandsö till Mariestad, 30-40km något. Behövs bara en chaufför, en jämn paddelpartner och ca 7-10 m/s från väst. Mmmmmmm!

http://emmalevemyr.se/downwindkartan-lidkoping/