Del 1 – Rarotonga. 16-21 oktober.

Grattis Emma på 40-årsdagen önskar Emma. Till mig ger jag en resa till Söderhavet. Jag tänkte att eftersom du älskar Söderhavet så ska du få åka dit en gång till nu när du fyllt medelålders. Åh – tack Emma, sjysst present!

Resan gick via Stockholm, Doha (Qatar) och Auckland (Nya Zealand) innan vi äntligen klev ner på Söderhavsön (flighten mellan Doha och Auckland tog 16,5h – jag har aldrig flugit så länge förut. Det var…länge!) Ön var Rarotonga, huvudön till Cooköarna beläget i sydvästra Polynesien – Engelska Polynesien för att vara korrekt. De flesta har kanske hört talas om myteriet på Bounty? Det var här det hände!

Cooköarna på kartan

Cooköarna befolkades för ca 1500 år sedan men det skulle dröja till 1773 innan James Cook kom dit och kartlade öarna. Och Rarotonga upptäcktes av just myteristerna på Bounty något senare. 1888 tog britterna kontroll över öriket och 1901 införlivades de med Nya Zealand. 1965 fick Cooköarna en självstyrande regering även om ett visst utbyte/samarbete finns mellan Cooköarna och Nya Zealand. Hit går flyg från Auckland, Sydney, Los Angeles och ett flyg i veckan från Tahiti. Cooköarna har de senaste åren kommit att bli lite utav en charterdestination för nya zeeländarna och australiensarna eftersom ögruppen ligger endast 3,5 timmas flygresa bort från Auckland och lite till från Sydney. Fast nu pratar vi inte om hotellkomplex, swimmingpooler och family clubs a la Thailand- och Mallisstyle utan mer om att det finns ett bra utbud av caféer, aktiviteter/turer och spa/massage ställen. Det är fortfarande bungalows som kantar strandlinjen, allt från lyxiga till de med självhushåll, och vägen som går runt ön är förvisso asfalterad men har sett sina bättre dagar eftersom den byggdes på 50-talet. Det är absolut island style här, precis som på Tahiti och det är ju det man vill ha när man reser till Söderhavet. Att passa tiden ingår inte i öbornas kultur, snarare tvärt om. Kanske det händer, kanske inte. På Rarotonga (aka Raro) bor ca 12 000 människor och ytterligare några tusen på de andra öarna som tillhör öriket. Ön Raro är inte speciellt stor och vägen runt är 30 kilometer lång.

Tjihoo äntligen framme och på väg till vår bungalow

De första dagarna på Raro kom vi att ta det ganska lugnt eftersom det regnade en hel del. Eller ganska mycket faktiskt. Fick några timmars sol/mulet då vi anlände och då mer eller mindre sprang vi till moppeuthyraren för att hyra moppe, bytte om och packade kitesakerna. Det blåste men skulle droppa – än fanns det möjlighet att få kita. Men icke, vinden var borta när vi väl klev ut i vattnet och kiten ville knappt upp i skyn.

Åka moppe med kiteprylarna. Det funkar ju fint när man har fått en asgrym splitboard av frugan i medelålderspresent.

Efter det kom det regn regn regn och regn. Fördrev tiden med att äta god mat på Muri Night Market, smaka på lokalt öl från Rarotonga Brewery, kolla på krabbor, lyssna på fåglar, havets dån ute vid revet och träffa Malin Hörting, en tjej som var vår kiteinstruktör i Åre när vi gick en kurs i snökite. Hon jobbar alltså som kiteinstruktör i paradiset och hon tog oss runt på en rundtur i firmans skrotbil och berättade en massa kul saker om livet på ön.

Ahhhh, äntligen kokosnötter igen!

Vi led såklart av en fet Jetlag. Vi tyckte vi varit duktiga som under dygnet i Aucklad tvingat oss vara vakna och tvingat oss gå upp en viss tid. Men här på ön föll det helt. Efter att ha ätit den goda maten på nattmarknaden, gigantiska portioner polynesian style, och fantastisk dessert och så dricka i kokosnöt på det så gick det inte att hålla sig vaken när klockan närmade sig 19. Och här blir det totalt kolsvart runt den tiden och det finns egentligen inte mycket att göra då. Vid 3-tiden vaknade vi båda och vid 4-5 någon gång satte tupparna igång. Dånet från vågorna mot revet inte så långt bort vaggade mig inte tillbaka till sömns utan fick mig snarare att börja längta efter allt kul man kan göra här. Aja, värre problem finns ju. Det rättar snart till sig.
Tredje dagen på Raro kom så solen äntligen fram och det var kungligt att vakna upp, dra bort gardinen och blicka ut över lagunen. Vi bodde ca 20m från vattnet och jag gick ut för att insupa lukt-, ljud- och synintryck från trädecket.

Morgonstund (i Söderhavet) har guld i mun

Kris kom ut och gjorde mig sällskap och i en lång stund stod vi bara där och njöt av allt. Men så plötsligt utbrast Kris: -Kolla, det ligger en massa krabbklor där nere. Jag tittade ner mot den lilla lerplätten där vattnet mötte land och såg en massa röda små krabbklor. Kollade lite till och lite närmare och såg till min lättnad att klorna faktiskt satt fast på svarta krabbor – som rörde sig. Vinkkrabba heter nog krabbrasen (efter lite efterforskning) och av någon anledning är bara den ena klon stor (och röd). Såg riktigt kul ut!

Vinkkrabbor, lustiga små rackare!

Vi gav oss ut på upptäcksfärd i Muri lagoon. Lånade Aroko Bungalows snygga sit-on-top kajak och paddlade över till närmsta motu där vi tittade på eremitkräftor, kokospalmer, kokosnötter i allt från gröna till bruna och förtorkade och tja…mer kokospalmer. Men jag kan liksom inte få nog av dem. Dem liksom eremitkräftorna.

Sit-on-top för två, en sitter i och en tittar på.

Eremitkräfta modell större. Taskigt hem hen hittat!

Kan inte sluta att fascineras av eremitkräftorna

På kvällen testade vi det rekommenderade hamburgerställe Vilis och burgaren ‘Muri burger’ som Malin rekommenderat, den med bacon och ananas som topping samt deras ‘secret sauce’. OMG, fy tusan vad god den var. En av de godaste burgarna jag någonsin ätit faktiskt. Mums! Och detta till skön 80-tals musik där personalen sjöng med. Vi kommer tillbaka!
Gav oss senare ut på en liten shoppingrunda för att shoppa frukostmat. Begav oss till största matbutiken på hela ön och klev in i en gigantisk byggnad typ ICA Maxi. Det mesta vi kunde hitta var dock öl, läsk, juice från coca cola company, nötter, flingor, godis, bars, en gigantisk hyllsektion med engångsartiklar, chips och annat i torrformat.

Nämen?! Tänk att man skulle få se svensk cider på hyllorna här!

Det fanns en del kött och även lokalt kycklingkött men när det kom till frukt och grönt var det en mycket liten hylla. Tomater, aubergine, sallad, popo (papaya) och bananer verkar vara det lokala frukt och grönt man kan köpa. Allt annars vi såg var importerat från Nya Zealand. Samma sak gällde ost- och mjölkdisken. Yoghurten nöp vi lite i men släppte snabbt greppet när vi såg att sex små portionsförpackningar kostade över 60kr. Ägg däremot…fanns det gott om och lokalt från ön. Här skulle det stekas omelette och äggröra till frukost, med tomat på. Förvisso stekt i importerat smör men vad göra.

För att köra moppe på cook islands krävs deras körkort, vilket erhålls genom att betala 120kr och le in i kamersn. Turister måste ha hjälm, öbor får åka utan.

Skönt häng