12 april 2013
Äntligen dags för första downwinturen 2014, i min Elite på Kungsbackafjorden. Och den jäkla fjorden fortsätter att leverera. Jag måste snart ta till en synonymordbok för att inte upprepa mig med superlativ när jag pratar/skriver om fjorden.
Helgen började med celebert besök. 08:an doktor Rickard Holm kom på besök och jag plockade upp honom på Korsvägen. Höll på att sluta illa då Rickard tog vagnen från Centralen åt fel håll. Inte tusan ligger fjorden åt Angered! Tillslut kom Rickard till Korsvägen och vi kunde susa söderut. Åt lite lunch hos mor och far i paradiset (Orreviken) och pratade minnen från Portugal där vi träffat Rickard senast. Åkte sedan för att möta upp Göran, en cool snubbe från Smarrholmen som totalt drogat ner sig i surfskiträsket efter förra helegens downwind. Vinden hade under dagen vänt på syd och enligt mina uträckningar skulle det faktiskt bli en perfekt dag på fjorden. Världens bästa mamma skjutsade ut oss till Draget/Lilla Jägarn. Det var första gången jag paddlade härifrån och det var såklart jättebra att få ytterligare någon kilometer av fjorden jämfört med om vi lagt i vid Draget på det vanliga stället. Nackdelen med Lilla Jägarn är att man inte kan parkera bilen här eller knappt vända runt bilen. Och hur var det nu, var vägen privat? Stranden var i alla fall allmän och vi gjorde en snabb avlastning och störde grannskapet minimalt innan mamma brummade iväg.
Det var en perfekt sandstrand där vi la i och började paddla ut mot vågorna. Det blåste ca 9-10 m/s rak syd och det var en del stampandes mot sjön. Efter ca 10 minuter vände vi och påbörjade downwinden. Vågorna var lätta att fånga och man fick surf på surf. Rickard och Göran kom ganska snart igång och såg ut att ha det förnämligt bra. Göran paddlade runt med ett stort smajl, tror faktiskt att mungiporna gick från örsnibb till örsnibb. När vi närmade oss Kalvö var vågorna något mindre men fortfarande fantastiskt bra och det var en barnlek att länka. Jag surfade å surfade å surfade å surfade……Ja jag vet att jag tjatar men jag måste bara säga det, det var helt fantastiskt!
Nådde Daggudden efter drygt 1h och både Rickard och Göran var mycket nöjda. Bästkusten och fjorden visade sig från sin bästa sida och det var väl för väl när man har Stockholmare på besök. Snacka om Västkust Salvation!
Jag hade planerat paddling till dagen efter och Görans kommentar i bilen tillbaka var: ”Det svåra är nu att få natten att gå tillräckligt fort”.
Comments are closed