Eller – ‘Däckhaveri på Gerdsken’

Lördag 2015-04-18

För flera år sedan berättade Annalena för mig om en tur till Alingsås vi skull kunna göra någon gång med kanadensaren. Nu äntligen skulle det bli av men den planerade skaran på sju personer blev plötsligt bara tre på grund av förkylning och andra åkommor.

Den här storyn börjar egentligen redan på fredagen. Annalena Axelsson och jag förberedde lördagspaddlingen med att bland annat hämta vår kanadensare (’kolfibret’). Annalena pumpade dessutom upp luften i däcken på kanotvagnen hon fått låna från Lisa. Hon kämpade i fem bar (!), kanske i brist på annat att göra? Eller så var det all influensafrustration hon tryckte in i däcket eftersom hon varit sjuk i över en vecka. Hur hon lyckades knö i fem bar är för mig oförståeligt för när jag pumpade upp hjulen på den andra kärran fick jag bara i ca tre bar. Kärran visade sig i alla fall funka fint när vi testrullade den med både kanadensaren och surfskin på.
Lördag kom och Anders, Annalena och jag susade iväg till Nääs fabriker och upp i skogen till Torskabotten där vi satte i. Anders lånade Annalenas surfski och Annalena och jag satt i vår fina tävlingskanadensare. Vi hade med en kärra, varsitt ombyte, visakort och lite mat. Annalena hade med en hel kasse med mat. När vi satte i var det fortfarande lite kallt i luften och jag hade mina handskar på. Det var spegelblankt och klarblå himmel, lovande! Spegelblankt är skönt när man sitter i kanadensaren – till skillnad från surfski då jag gärna räknar in våghöjden i hela meter.

Tuffade på i ca 7-8 km/h tempo. Annalena hade som sagt varit sjuk och kraxade fortfarande så dagens tur skulle vara mer som en utflykt än ett träningspass. Och det var väl klokt för drygt 4o km paddling är inget som görs i sömnen.

Det var inte helt enkelt att hitta och efter en kortare bomkörnig där ån inte fanns valde vi ett annat upptag och lyft. Idylliska omgivningar med Barnen-i-bullerbyn gårdar, fina hästar och träd i blom.

Foto: Anders Frimodig

Foto: Anders Frimodig

Vi paddlade sedan genom hela Ömnern och ett längre lyft på två kilometer tog vid. Kärran rullade fint och lyftet var bara till fördel eftersom vi alla fick sträcka på benen.  Paddlade sedan genom Stora och Lilla Fägren och sedan ett lyft till för att komma in i ån mot Alingsås. Här väntade nästa krux – en rejäl trädstam rakt över ån. Det löste vi fint genom att Annalena satte sig på stammen och puttade mig, som krupit ner på däcket i kanoten, under stammen. Sedan hjälpte hon Anders som fick uppbringa sin bästa limbo i surfskin. Vi kom sedan ut i sista lilla sjön innan Alingsås och nu kurrade det rejält i min mage efter ca 4h paddling.

Med lite akrobatik löser vi kruxet. Foto: Anders Frimodig

Foto: Anders Frimodig

PANG! Jag kände en liten puff i bröstet och ser i periferin hur kanotkärran hoppar till. Alla tittar på varandra med mycket förvånade blickar. Vad f.n var det undrar alla? Annalena som växt upp med familj som jagat mycket var övertygad om att någon skjutit. Jag kollade på kanotkärran och ser att ett av däcken är helt trasigt. Tur att längsta lyftet var avklarat! Annalena hade tydligen ’övergjort’ sin pumpuppgift något?!

Fem bar blev 0 bar

När vi kom till Alingsås gjorde vi två kortare lyft innan vi nådde centrum. Hungriga som vi var klev vi in på en restaurang med take-away och började ivrigt plocka till oss i engångslådorna. Det var massor med folk på restaurangen som undrande glodde på oss där vi stod i våra flytvästar, torrdräkter och gummistövlar. Bestick? frågade vi. Tyvärr – slut svarade han vid kassan. Kan vi inte låna tre gafflar och komma tillbaka med undrade vi? Tyvärr sa han vid kassan. Kaffet då sa jag, kan vi komma tillbaka och hämta det? (vem tusan vill ha kallt kaffe?). Nej tyvärr sa han i kassan. Eller varför inte – Computer says nooooo? Vi försökte lånknycka tre gafflar (låna mot ägarens vilja) men blev tyvärr ertappade. Tur att grillen mitt på torget vänligt nog gav oss tre plastgafflar.  Maten var i alla fall god och la sig fint i magen.

God lunch i Alingsås Centrum

Satte sedan av igen och fortsatte tricksandet med osthyvelsbroar (broar där man precis kommer under om man ligger bakåtlutad i kanoten med näsan i vädret), lyft förbi galler och små fall. Tillslut hade vi lyft färdigt och kunde paddla ut mot Mjörn. Det var riktigt fint att paddla igenom Alingsås och nästa gång vet vi att vi skall lyfta lite längre för att slippa många mång korta isätt/lyft.

När vi kom ut på Mjörn märker vi att det blåst upp, uppskattningsvis 7 m/s. Tyvärr var riktningen till vår nackdel och vågorna kom över hela sjön och snett mot oss. För Anders var det givetvis inga problem med för oss i kolfibret med låga fribord började det snart skvätta in vatten. Jag öppnade självlänsen och vi paddlade försiktigt på. Med bara 6C i vattnet är man inte så kaxig i den kanadensaren. Det blev en dryg timmas överresa med bitvis stor koncentration och längre stunder av tystnad då vi båda koncentrerat balanserade och satte paddlarna på rätt ställe. Men efteråt var vi rörande överens om att det var den roligaste paddlingen på hela sträckan. Det ska vara utmanande!

Vi gjorde sedan sista lyftet och Annalena och Anders fick kämpa lite med att lyfta kanoterna på den sidan där hjulet på kärran var trasigt. Men det gick och snart satte vi i i Sävelången och paddlade sista sträckan till Nääs fabriker.  När vi nådde stranden hade vi varit ute i 9h inklusive alla stopp. Nu när vi vet hur turen går och vart man lyfter bäst blev vi sugna på att köra banan i racefart. Kan vi komma under 6h? kanske 5:30? Med flytvästen full av gel, snickers ochkexchoklad och den integrerade kanotvagnen monterad (den som fäller ut sig då man vänder på kanoten) samt någon drickalangning i Alingsås så bör det gå. Vi får se….

Resan över Mjörn blev guppig och trots självlänsen fick vi tömma kanoten på vatten efteråt. Foto: Anders Frimodig

Anders och jag – är det inte skidor så är det kanot 🙂