Äntligen på vattnet! – Nextwave Surfski

Written by Levemyr -

on September 30, 2015

Måndag 28 september – And there was ski

Så har jag fått tag på min ski äntligen. Men det gick inte så enkelt som jag trodde. Fenn agenten Julian gav mig motsatt budskap idag – han skulle inte alls komma förbi med skin, men jag kunde få den på tisdag fast då på Pearl Beach Resort. Bah! Jag fick nästan panik och drog tag i själva organisatören Charles som i egen person körde mig bort till ett industriområde vid flygplatsen för att träffa Julian. Där fick jag packa upp min sprillans nya Spark. De hade tydligen bokat en hybrid/vacuum glass åt mig men den blänkande skidan var lika lätt som min egen och på klistermärket vid aktern stod det prydligt ‘carbon’. Plåster på såren tänkte jag och packade på skidan på Charles stora bil. Susade tillbaka men då var det rusningstrafik och det gick inte fort. Hade dock trevligt i bilen och hann fråga om en massa saker. Charles har varit involverad i kanotförbundet och då speciellt Va-a, outriggers, i många år men nu lade han all tid på förbundsarbetet för surfski. Han berättade att ca 25000 paddlar Va-a på Tahiti med omnejd, och ca 300 paddlar surfski. Och när jag tittade mig omkring i trafiken insåg jag att var och varannan bil hade takräcke och en stor del av dem kajakställ. Köper du en ny Chevy Truck medföljer Thule takräcke och ställning till flaket per default. Cool! På ön bor ca 120 000 människor och 90 000 bilar befinner sig i Papeete i rusningstider. Charles sa att Tahitierna är lata människor och alla i en familj har varsin bil. Charles undrade om jag tyckte det verkligen var ok att sova på golvet. Javisst sa ja men jag saknar internet. – Det har du nu sa Charles, en tekniker var där förut och installerade det.Vid 16.30 kunde jag äntligen montera på rodret och ställa in min ski för första doppet. Kände mig som ett barn på julafton, formligen slet av mig mina kläder för att byta om till paddekläderna. Så gärna jag ville ut på det där blåa havet!

Äntligen! Och sittydan på plats!

Det blåste ca 8-9 m/s från syd, vilket innebar en del frånlandsvind och snälla vågor utan dyning. Det var fantastiskt att paddla i det blåa havet som var ljummet. De gröna bergstopparna liksom palmerna vid stränderna var så gröna att det stack i ögonen. Fick nästan nypa mig i armen. Körde lite lugn surf med vågorna och bara hade det gôtt. Så såg jag ett gäng fåglar flyga framför fören på min ski, typ tärnor, för att efter ca 10m dyka ner i havet. Sen insåg jag att det var flygfiskar, största jag någonsin sett. Häftigt!

Vi var många som var lyckliga efter att äntligen fått paddla. Epic, Nelo och Thinkbåtarna kom också under dagen och det var som julafton när ca 40 personer började öppna upp sina skis ur skyddsplasten. Funktionärsdamerna skrattade åt oss när vi kom upp från havet med stora leenden. Så ja vi närmar oss. Vi har skis, kanske får vi även internet snart? Killen som skulle fixa routern idag hade tydligen glömt att ta med sig routern.

Gött att vara på vattnet!

Idag har jag träffat två japaner och en mycket trevlig dam från Nya Zealand/Cooköarna. Ingen av dem hade egentligen paddlat ski innan. Så som jag förstod det får de åka på VM för att representera sitt land/fylla upp platsen, och vem vill inte få en resa till Tahiti? Efter en stunds konverserande frågade Kris japanerna hur länge de paddlat. Den ena killen svarade åtta år men då racing. -Hur länge har du paddlat surfski? frågade Kris vidare. Japanen kollade förundrat på Kris. What? Surf? Det visade sig att killen aldrig hade hört ordet surfski tidigare och sa tillslut – Ah do you mena sea kayaking? Killen hade helt enkelt inte paddlat ski tidigare och blivit ivägskickad på VM ihop med sin manager, den andra killen. Ja…det är ju i alla fall varmt i vattnet!

Trevliga Mereana från Cooköarna lycklig i en Epic!

Tisdag 29 september- And there was internet

Hade förväntat mig att köra hela banan idag men det blev inget då vinden ännu inte hade vänt. Vinden har blåst från sydväst ett tag men börjar nu vrida över mot ostligt – det vi behöver. Hade vinden vänt två timmar tidigare hade vår runda blivit av. Nu var det för sent. Men kanske lika väl det? 31km för mig kanske hade varit för tufft med tanke på att jag paddlat så pass lite senaste veckorna och inte är helt fräsch ännu. Drog iväg ihop med Hans Sten upp mot Mahina, nordligaste spetsen på Tahiti Nui. Vinden hade ökat och det blåste kanske 9 m/s. Så ser jag något en bit bort….en val-jäkel! Ser först vatten spruta och flyga med vinden. Sen en av sidofenorna (heter det så?) vinka, ett huvud sticker upp och sen den stora ryggen innan den dyker. Wow liksom! Paddlade ca 5 km mot vinden i lä från vind och vågor. Vände sedan och drog ut en bit på havet där vågorna var riiiiiiktigt fina, runt en meter, skummande toppar, välordnade och lättfångade. Surfade å surfade å surfade – varmt vatten sköljde över mig, flygfiskar flög framför nosen på skin. Kunde inte låta bli att ta en runda till och blev ute över två timmar på havet tydligen. Fick rejält med skallebank efteråt och kände mig konstig i halsen. Men vad tusan – är det surf så är det.

Sweet sweet sweet downwind. Hans var också nöjd.

Även Kris fick testa lite ski. Fick låna en skruttig Nelo Vintage och en köttig Braca IV super max paddel och körde en kort runda som mest blev en badrunda för Kris. Men hon är grym på reentry! 😀

Kris provar ski – en risig och rank Nelo

Kris mot en surfskikarriär?

På eftermiddagen tog vi bussen in till Papeete för att spana in stan. Upptäckte dock att alla affärer var stängda när vi kom in – här stänger allt tydligen kl. 17. Och då slutar även bussarna att gå fick vi reda på. En av funktionärsdamerna råkade köra förbi, stannade och frågade vad vi gjorde och hur vi skulle komma hem. Hon upplyste oss om bussarna och tyckte inte att vi skulle lifta hem. Vi kom överens om att vi skulle ringa henne när vi var klara på stan. Testade sedan poisson cru (au lait de coco) i en av matvagnarna (Roulettes) som vi läst om – och det var ta mig tusan en riktigt trevlig middag! Rå tonfisk i kokosmjölk, grönsaker och lime. Till det åt vi potatisgratäng och gröna bönor på helfranskt vis – enormt gott! Allt intogs vid ett litet bord sittandes på plastpallar. Jättemysigt!

Poisson Cru au lait de coco blev kvällens matval . Jag blev så mätt att jag nog kunde ha rullat tillbaka.

Fick vänta en timma på vår skjuts och hann under tiden räkna ut procenten på takräckestätheten i Papeete. 41% av alla bilar har takräcke kom vi fram till. När vi kom tillbaka sade funktionärsdamen att de minsann hade planerat i kväll och visade oss ivrigt till en tavla i matsalen. Startlistor hade kommit upp liksom info om mattider och lite annat. Trevligt att vi äntligen börjar få lite info – bättre sent än aldrig J. Och internet? Ja nu funkar det! Det funkade även innan vi åkte fast då fanns det inget lösenord.

Franska delegationen hade hyrt bil och på så vis lyckats ta sig till starten och kört igenom bana idag. Valentin var salig, han berättade drömskt om tvåmetersvågorna där ute och att vi kan förvänta oss mer till fredag och lördag. Can’t wait!