5 april 2014
Ännu en skidsemester har passerat liksom uteblivna paddelpass. Kan dock inte säga att jag har saknat det eftersom skidsemestern var helt fantastiskt bra. Men vad skulle kroppen säga om 20km paddling?

SMHI hade utlovat typ sydliga vindar till lördag och prognosen höll i sig. VI blev sex stycken lyckliga själar som strålade samman vid Gottskär. Vinden hade legat på OSO hela natten och hade nu vridit till SO. Vinden skulle vid lunch vrida till S. Det var ett gyllene läge att testa en av Vågryttarens tilltänka tävlingsbanor, den från Ringhals till Gottskär. Idag hade vi med oss en nykomling nämligen Göran Larsson från trakten. Han har paddlat surfski ett tag men aldrig varit med på någon downwindtur.

Vi packade in oss i bussen och Anders Rylanders bil och mina fantastiska föräldrar körde oss till Ringhals (5mil). Ingen verkade ha jättebråttom att komma i plurret och kanske berodde det på att det var ganska kyligt. Jag bytte till och med om inne i bussen. Det såg relativt lugnt ut inne i viken men jag visste att det allt skulle bli lite vågor där ute. Av erfarenhet vet jag att det räcker med 5m/s för att få surfvågor på denna tur. Idag blåste det ca 8m/s. Jag hade rätt…

Pedro och jag paddlade idag dubbeln och det blev ett spännande pass. Pedro är en hyfsat rutinerad SS1- och framförallt K-1 paddlare men har aldrig paddlat SS2 tidigare. Det visade sig vara en väldigt ny erfarenhet med många nya parametrar att hålla koll på. Det tog ett tag innan vi kom igång och båten kändes tung och lite rank i det dubbla vågsystemet. Efter halva sträckan bytte vi plats och det är alltid lika spännande för mig att sitta i bak och upptäcka nya saker eftersom jag så sällan sitter där.

I början var det som oftast två vågsystem och svårt att hitta surf. Men ju längre ut från kusten vi kom ju mer cleana blev vågorna och byggde i höjd (0,5-1m). De var riktigt trevliga sista biten mot fjordinloppet och när vi vände ner mot Gottskär märkets ganska tydligt att vågorna blev ”fjordvågor”, vilket innebär att de blir jämna, regelbundna och lättsurfade.

Efter 20km nådde vi Gottskär och turen kändes väldigt lagom. Om jag får önska en banan till tävlingen så önskar jag mig faktiskt denna bana. Perfekt sträcka och en fin mix av havsvågor och fjordvågor. Fin start, bra mål och dessutom lättnavigerat.

Efter att vi tagit upp våra skis blev det väldigt bråttom att byta om. Det var kallt och rått och alla var svettiga i sina torrdräkter. Pedro kastade sig in i bussen för att byta om. Han hade endast haft neoprenskor på sina fötter och frös ganska mycket om tossingarna. Själv var jag också kall givetvis men inte alls så kall som jag hade varit om jag kört i neopren. jag älskar verkligen min Ursuit MPS. Enormt smidig! Den tunna ulltröjan under blir alltid blöt av svett/aspiration men understället på benen blir endast lite fuktigt och behöver knappt bytas. Jag har till och med min dräkt på Delsjön när jag tränar intervall i racingkanoterna så slipper jag vara nervös för att gå runt.

När väl kläderna var på trängde vi alla sex in oss i bussen och avnjöt fika. Hade själv inte med mig så mycket spännande fika men kunde plocka kakor, kaffe och te av alla andra. Fina vänner man har 🙂

Göran som varit ute på sin första downwind var själaglad efter turen. Han hängde med riktigt bra och det ska bli kul att se honom på Vågryttaren. Jättekul med nya ansikten och jättekul när vi blir fler att dela glädjen över en fantastisk downwind.

Avslutningsvis då: min kära folkabuss började plötsligt läcka olja. Vi tog oss med nöd och näppe till Killingsholmen för att lämna av surfskis. Fick mata i två flaskor olja under tiden och vid Killingsholmen ringde jag bärgaren. Är detta slutet för bussen eller ska den få fortsätta leva? Domen kommer imorgon när verkstaden tar sig an bilen.
Och vad sa kroppen om 20km paddling – i dubbeln dessutom? Jo det kändes dagen efter kan jag lova!